De´ e´ mycke´ nu för oss undersåtar.

Ser att artikeln i går i SvD om EU:s datalagringsdirektiv, följs av ännu en artikel där det finns idéer om hur Sveriges riksdag bör hantera frågan för att få den rejält prövad. I kommentarerna igår fäste jag mig särskilt vid vad Mark Klamberg skrev på sin blogg – allt är läsvärt, men här citerar jag det som jag ser som mest intressant.

”EG-domstolen har endast tagit ställning till om direktivet är antaget på korrekt laglig grund, inte om det är förenligt med Europakonventionens skydd för familjeliv, privatliv, hem och korrespondens (artikel 8). Det finns ett mål vid Tysklands författningsdomstol som ska ta upp den senare aspekten. Domstolen har i ett intermistiskt beslut (tillfälligt beslut tills vidare) begränsat tyska myndigheters tillgång till den sparade informationen. Med andra ord, bara för att EG-domstolen nu godkänt trafikdatalagringsdirektivet så är inte diskussionen avslutad”.

IDG skriver också. Om jag förstått saken rätt är den lagliga grunden det rör sig om ett handelsdirektiv, där det inte krävs enighet bland länderna inom EU för giltighet. Att Sverige skulle göra, som den norska advokaten Jon Wessel-Aas förordar – tvinga EU-kommissionen att dra ärendet inför EG-domstolen – är helt otänkbart. Sverige ska ta över som ordförandeland och i EU vill Sverige vara bäst i klassen när det gäller denna typ av lagstiftning! Statsministern ska nu visa sig på den styva linan. Sorgligt men sant. Jag har hittills varit positivt inställd till EU, men ju mera jag ser av hur det går till, desto svårare får jag att ha fördrag med denna församling, där tjänstemän och ytterst få politiker har den verkliga makten. När jag dessutom börjat inse att politikerna, som arbetat fram förslaget om en ny grundlag skrivit ihop sig om att överlåta rättigheter i grundlagen till denna slutna beslutapparat, blir jag närmast uppgiven. En ny överklass växer fram kring lagstiftningsmakten.

Jag håller med Pär Ström, som skriver – stoppa undersåtefieringen – förhala direktivet! Och vi två är inte dom enda, som fått nog. Nemokrati sätter sitt hopp till Tysklands domare; Angie Roger, som skymtar Stasi-samhället; Ett otygs funderingar, som hoppas att Piratpartiet kommer in i EU; Liberal och långsint, som ställer detta i relation till den uppmärksamhet som ägnas energipolitiken; Jakob Heidbrink, som inte vill veta av att Sverige skyller på EU; MinaModerataKarameller, som funderar kring undersökningen att 6 av 10 vill ha vanliga brev på posten och hur det sammanfaller med synen på internet; Mitt i steget, som är en varm Europavän, men undrar hur detta är tänkt; Frihet, fildelning och Feminism, som pekar på att direktivet är antaget som ett handelsdirektiv och inte rör rättsområdet; Att dricka liberalt, som tycker att man får bita i det sura äpplet för att sedan arbeta för en avveckling; Mårtensson, som tvivlar på att samhället blir säkrare när storebror staten vet allt mer om oss, men är rätt säker på att medborgarnas tillit tar skada; Sidvind, som tycker att det räcker med 6 månaders lagringstid om vi inte kommer undan lagen helt; Ett hus liv och lustar, som undrar varför Datainspektionen finns; Opponent, som noterar att beteendet går mot en förändring; och Opassande, som skriver om den svåra konsten att hålla sig uppdaterad.