Med de bästa avsikter kan vi gå för långt.

Idag ger jag en guldstjärna till Per Gudmundson i SvD Politik är som brännvin – svårt att låta bli, där han mot bakgrund av den debatt som pågår i England gör ett nedslag i vårt eget land och Riksrevisionens granskning av statens satsningar på åtgärder mot fylleriet bland unga. DN skriver något mer om artikeln i The Lancet. Samtidigt publicerar SvD ett inlägg under Brännpunkt där utredaren Gerhard Larsson i korthet redovisar resultatet av Missbruksutredningen. Missbruket kostar 150 miljarder lyder rubriken.

Men botemedlet kan inte vara mer av det som vi sett hittills. Carl-Johan Rehbinder har delat med sig av en åtta år gammal artikel, som förtjänar en vidare spridning. Den är skriven 2002-12-09 av Magnus Linton, då chefredaktör för tidskriften Arena, under rubriken Den nationella baksmällan. Den är skriven med en oerhört vass penna och kan vara en mycket plågsam läsning för alla, som i likhet med mig på olika sätt anammat och varit delaktiga i genomförandet av de politiska propåerna. Men för den, som i likhet med mig öppnat ögonen och vill se sanningen i vitögat, är läsningen ytterligare ett blad i livets lärobok. Den visar hur ett folk kan fångas i tron på den enda sanna och rätta vägen, vilket gör att man försvarar hart när vilka tvångsåtgärder som helst. Utredaren Larsson skriver ”När tvång tillgrips måste det ske på ett mer rättssäkert sätt än i dag”. Det låter sig sägas i en tid då lagstiftningen gått överstyr och i olika delar kan ses som rättsvidrig.

När jag söker på nätet finner jag att jag inte är ensam om uppfattningen att den starka kopplingen mellan staten och olika intresseorganisationers arbete (korporativism) har lett till att de som har makten inte klarar att se upp – kan det vara så att vi är på villovägar? Den frågan borde ha varit intressant att ställa i samband med Missbruksutredningen. Med det sagt, måste jag medge att jag fortfarande har kvar att bearbeta idéer om att legalisera cannabis med försäljning på Apoteket eller vissa andra försäljningsställen. Helt klart kan jag se fördelar med en sådan ordning i förhållande till den langning som sker idag. Men mina gamla minnesbilder av ungdomar som stannat i den mentala växten på grund av cannabismissbruk, är svåra att övervinna. Men att läsa om att alkoholbruket bland unga har minskat och samtidigt se att verkligheten är en annan vid en kvällspromenad på stan fredag eller lördag, undrar jag: - Kan det vara så att de engelska forskarna har rätt när de påstår att Alkohol rent medicinskt är skadligare än Cannabis?

Hur som helst kan det vara intressant att studera skeendet från den goda viljan till att kräva allt fler tvångsåtgärder, där detta att avkräva kissprov av minderåriga bakom föräldrars rygg bara är ett exempel. Nog går det väl att se att detta skeende kan ses som ett skolexempel på en utveckling som vi måste se upp med även inom andra områden. Brinner som jag gör för det som intresserar mig finns det all anledning att se upp. Men, min inblick i informationsproblematiken, vilken jag blivit medveten om sedan jag började vistas på Internet och hur upphovsrätten, barnporr och annat kittlar beskäftiga politikers lust till censur, är av rätt färskt datum. Dessutom kämpar jag i en rejäl motvind varför jag knappast riskerar att drabbas av den överdrivna beskäftigheten ännu på ett tag.

En tillfällighet, som ser ut som en tanke, gör att SR P1 (under tiden som jag skriver) sänder Hälsodiktatur och tyst musik – där hälsofascism är på tapeten mot bakgrund av tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti, där året är 2058 och det är en plikt att leva hälsosamt. Allt i bästa välmening kan man tänka, om man inte sätter in det i ett större maktpolitiskt sammanhang.

Intressant.

P1 Publicerat om ett krig och en tänkbar lösning?

Lyssnade tidigare på radion och spetsade öronen när jag hörde programledaren samtala med Lars Ilshammar, som befann sig i ett åskdundrande Italien, varför tillfälle inte gavs för några följdfrågor. Kontentan var att Ilshammar förespråkade en allmän bredbandsavgift för att tillgodose behovet av ersättning till upphovsrättsinnehavare. Detta för att komma ur det krigstillstånd som råder mellan internetanvändare och upphovsrättsindustrin. Till att börja med reagerar jag negativt: jag har ingen lust att bidra med mer pengar till dessa otrevliga typer, som inte lagt två fingrar i kors för att finna lösningar för att tillgodose behovet av laglig tillgång till musik och film. Däremot har man haft råd att i drygt tio års tid städsla advokater jorden runt för att komma åt dem, som laddat upp och ner filer illegalt.

”Kulturstöd, bredbandsskatt, Stim-avgift, privatkopieringsavgift. Och då har vi inte ens börjat prata om verklig försäljning..., utbrister Niklas Starow när jag refererar till inslaget i radioprogrammet. Jag tänker till – det är klart att det tar emot att gynna ett sådant system med en allmän bredbandsavgift, men samtidigt vill jag kunna lägga ut de videor, där mitt barnbarn Daniel visar sig på styva linan till musik skyddad av upphovsrätt. Man känner sig som en åsna mellan olika hötappar.

Jag blir hur som helst nyfiken på vem Lars Ilshammar är och vad han har på fötterna när han uttalar sig. Söker på nätet och ser att han tidigare varit med i den tidigare regeringens IT-kommission. Då förstår jag hans omsorg om Stim och alla andra organisationer och mellanhänder, som livnär sig på upphovsrätten. Korporativism, kallas denna politik, som socialdemokrater har en viss förkärlek för. Att tekniken idag gör det möjligt för en musiker att vara sin egen förläggare och därför inte ska behöva vara medlem i Stim för att kunna anlita ett företag för att bränna hans/hennes CD-skivor, finns dock inte på kartan. Jag fann även en sida där Lars Ilshammar ibland gör inlägg, nu senast den 17 april m a a TPB-rättegången. I inlägget finns även en mycket intressant länk till ett lagförslag som Norges regering presenterat ”Nasjonal strategi for digital bevaring og formidling av kulturarv”. Jag har inte hunnit läsa igenom alla drygt 100 sidor, men tillräckligt för att se att Norges regering verkar ha insett att det krävs en digital kunskapsallmänning för att skapa ett informationssamhälle för alla.

«Å ta ansvar for å vedlikeholde og videreutvikle kunnskapsallmenningen er det offentliges oppgave nummer en» (sidan 11). I bakgrundsbeskrivningen sägs bl a ”Den samfunnsmessige betydningen av IKT i fellesskapets tjeneste er uttrykt i IKT-meldingen gjennom begrepet digital allmenning”. Tänker direkt på Stefan Mårtenssons m fl initiativ om att kräva en digital intellektuell allemansrätt och olika debattinlägg, som handlat om hur upphovsrätten låser in vårt kulturarv. Men, att det finns problem med att göra kulturarvet tillgängligt visar den frustration, som bl a råder inom Förläggareföreningen när det gäller Googles förlikningsavtal, som man nu försöker implementera i Sverige, vilket Svensk Bokhandel skriver om. Författarförbundets medlemmar förväntas hålla ihop och inte låta sig skrämmas av förlagens hot. Det som skulle ha varit klart till den 5 maj har de nu fått ytterligare fyra månader på sig att hantera. Och innan dess ska EU ha behandlat alla de direktiv som nu manglas under namnet Telekompaketet.

Kampen för ett fritt internet pågår oförtrutet och idag på pressfrihetens dag skriver Opassande om Internet och demokratin; Mitt i steget uppmärksammar också dagen, men funderar hur det står till med källkritiken på sina håll; MinaModerataKarameller resonerar om internet och förklarar varför vi, som älskar nätet, upplever Telekompaketet som ett hot; Jens O drar ännu en gång på veven om Telekompaketet – fantastiskt att han orkar; Scaber Nestor med bl a länkar till senaste nytt om kompromisserna i paketet; Intensifier berättar om den debatt som han fört med minister Åsa Torstensson om detta paket; Hax kommer med goda råd till PP; Thomas Hartman (S) vill byta ut Junilistan mot PP och puffar för ett samarbete; Deepedition skriver om verktyg för en nyare demokrati; samt Erik Hultin ombud till Centerpartiets partistämma laddar inför torsdagen – sanningens ögonblick. Hoppas att flera ombud ser det han ser. Intressant.

Imorgon måndag håller Näringsdepartementet ett seminarium för journalister, som kan följas på nätet och där finns möjlighet för allmänheten att ställa frågor per mejl till telekompaketet (snabel-a) enterprise.ministry.se Ställ frågor, det tänker jag göra.

Vad kännetecknar en demokrati?

-->

Bra att DN skriver om hur censuren breder ut sig även i länder som säger sig vara demokratiska. Karl Sigfrid skriver om censuren i Australien och Nya Zeeland. Jag har tidigare noterat att Sverige ser ut att gå att mer i korporativ riktning, då riksdagens ledamöter inte ser som sin roll att företräda medborgarnas intressen gentemot resursstarka gruppers egenintressen. Anders Widén påstår rent av att riksdagen inte vill oss väl. Alla dessa integritetskränkande lagar kan inte tolkas på särskilt många andra sätt än att andra intressen än försvaret för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter tagit över. I fredags skrev DN om dimridåerna kring ACTA-avtalet efter det att frågor ställts i riksdagen. Erik Josefsson (V) skriver om den kommande omröstningen i Näringsutskottet den 26 mars. Det ska bli intressant att se hur våra politiker agerar då. JensO är en av många som följer detta med stort intresse. Anohito ställer frågan Är det rimligt? m a a datalagringsdirektivet och vad det kommer att kosta oss samt hur det är tänkt att fungera med referens till Janne Flygheds artikel i Aftonbladet Vågar du lyfta luren nu? Även här kan vi se att det finns företag som ligger långt framme när det gäller att svara mot politikers fåfänga dröm om att kunna övervaka alla och envar. Opassande noterar och analyserar det som pågår.

Att något hänt, som är svårt att förklara, visar bloggen Att dricka liberalt, som grävt i Folkpartiets rapporter. Och hos Umeå live ser jag att P-O Ågren antagligen var först med idén om en digital allemansrätt. Mårtensson, som deltagit i Centerns distriktsstämma i Sthlms län, är nöjd med ”att centern ska verka för att upphovsrätten ska moderniseras och anpassas till dagens teknik. Upphovsrätten ska inte vara ett hinder för utvecklingen utan tvärt om. Dessutom ska centern utforma ett upphovsrättspolitiskt program”. Måtte det ge ett bättre resultat än det vi ser hos Folkpartiet. Intressant.

I fredags var det dags för Ungdomsriksdagen att samlas efter månader av förberedelser, skriver Norran. Det var 349 blivande studenter från 61 orter som för en dag fick fatta beslut i ett antal viktiga frågor. Med röstsiffrorna 179 – 107 röstade ungdomarna ett tydligt nej till att FRA skulle få tillstånd att signalspana i kabel. IPRED hann man inte rösta om, men beredande utskott hade förordat ett avslag. Det finns hopp om framtiden. MMN-o kommenterar. Riksdagens ordinarie ledamöter medverkade bl a som ordförande i olika utskott. Annie Johansson (C ) i Näringsutskottet; Fredrik Federley (C ) i socialförsäkringsutskottet och Göran Pettersson (M) i socialutskottet – allt omnämnt i deras bloggar.

Sedan kan man naturligtvis undra om det finns något samband mellan intresset hos våra riksdagsledamöter att bevaka oss alla och deras slutenhet gentemot oss, som valt dem. Vi i nätverket Riksdagssvar bygger vidare på vårt digitala monument över deras hållning gentemot oss, som varit kritiska mot deras beslut om FRA. Eftersom det sägs att vi inte förstått det fina i kråksången har vi formulerat fem olika påståenden, som de erbjudits att ta ställning till Ja, det stämmer eller Nej, det stämmer inte eller Vet ej samt möjlighet till Kommentar. De, som ser ur att ha störst svårigheter att avge ett svar är större delen av Moderaterna och Socialdemokraterna. Men, fortfarande kan vi notera att svar flyter in – här Olof. Lars-Erick skriver tänkvärt om den tigande makten.

Vet inte om det blir ett allför djärvt hopp, men nog undrar jag om folkets intresse för ockultism och andra företeelser, som knappast talar för att vi är ett upplyst folk, slagit rot även i Riksdagen. Detta sedan jag läst Isobels Myten om det upplysta Sverige. Ser att Svensk Myndighetskontroll funderar i liknande banor.