Polis, polis ni är i kris – på mer än ett område.

När kartan inte stämmer med Justitieminister Beatrice Asks syn på verkligheten, då gäller det att rita om kartan, eller ...? Det tänker jag när jag i DN läser om uppdraget till Statskontoret att granska Brottsförebyggande rådets verksamhet. Ingen kan ha något emot att granskning sker, allraminst Brottsförebyggande rådet, speciellt efter den kritik som Riksrevisionen meddelat, men frågan är om det inte krävs en syneförättning även på annat håll. Tidigare har Riksrevisionen kritiserat polisens oförmåga att lösa de s k mängdbrotten, vilket bl a Advokatsamfundet noterat. Hörde häromdagen i radion en intervjuad polischef försvara sig med att akutåtgärder ställde till det och gjorde det svårt att genomföra den planerade verksamheten. Då gick tankarna till Norrtälje sjukhus – tänk om all personal där skulle rusa ner till akuten och åsidosätta den planerade verksamheten inom kirurgi och medicin?! Tänker man i de banorna förstår man att polischefens förklaring inte håller.

Helt klart finns det allvarliga problem inom polisen, det visar bland annat tidningen Metro i sin artikel Polisen börjar bli en stat i staten. ”Statsåklagare Nils-Eric Schultz beskriver en situation som helt har glidit polisen ur händerna; hur information som borde presenteras för domstolar och advokater hålls hemlig även för de åklagare som leder förundersökningarna; hur polisen upprättar falska anmälningar och lägger in falsk spaningsinformation i registren och hur människor, bevisligen, har dömts för fel brott i syfte att skydda polisens metoder.” Om bara hälften är sant av det som står i artikeln, är det rent ut sagt för djävligt. Och det är denna oprofessionella kår som regering och riksdag vill ge access till våra trafikdata med stöd av datalagringsdirektivet. Skandal! Det finns 20.000 skäl att undra skrev DN:s Peter Wolodarski veckan före valet. Vi har nog rätt att ställa frågan varför DN inte funnit saken värd en serie reportage på nyhetsplats. Det handlar om att granska makten i flerdubbel bemärkelse. Ett stort TACK till MinaModerataKarameller som gör ett försök att städa upp i politikers föreställningsvärld!

Samtidigt undrar jag naturligtvis varför det inte skrivs mer om detta i de medier som berömmer sig av att vara till för allas vårt bästa? Ja, om man ska tro ett inlägg i Expressen av Stig-Björn Ljunggren och Jonas Nordström så har medierna blivit samhällsbärare, vilket betyder att de tar ansvar för vad de låter läsekretsen få veta d v s filtrerar utbudet. Demokratur? Mot den bakgrunden är meningsutbytet mellan Anders Mildner, SvD och Johan Ehrenberg, ETC intressant. Inte minst när det gäller synen på nätaktivismen i förhållande till tidningar och andra medier. Tolkar det som att vi, som intresserar oss för politik och samhälle i bloggosfären, ses som ropande röster i öknen. Men även om det skulle vara så, är det alltid för tidigt att ge upp. Tycker därför att det är skoj att Ny Teknik skriver om Huffington Post, där läsarna görs delaktiga i tillkomsten av artiklarna. Det kan leda till ömsesidiga vinster på flera plan.

I morgon yttrar sig Justitieutskottet över förslaget till nakenscanning vid våra flygplatser. Hos Markus ”Lake” Berglund har jag funnit information som säger allt. Noterar att kritiken växer i USA – hade någon annan än staten gjort detta hade vederbörande kunnat anmälas för sexuella trakasserier. Där ser man – det finns något som terrorskräcken inte rår på; den av kyrkan underblåsta prydheten. Men f-n vet om det biter på den svenska regeringen och riksdagen. Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena reder ut varför detta vansinne drar fram som en farsot, men som alltid överträffar verkligheten dikten. Samma dag har Jens Holm (V) utlovats svar på sin interpellation om datalagringen.

Och i EU presenterades i måndags EU:s säkerhetsstategi och att Europol ska utrustas med ett center mot cyberkriminalitet. ”Ett särskilt stycke i strategidokumentet ägnas åt illegalt innehåll. Kommissionen tar på sig uppgiften att nästa år dra igång ett samarbete mellan nätoperatörer, brottsbekämpande myndigheter och ideella organisationer om hur detta ska tacklas.” Undrar vilken ideell organisation som med verklig kraft står upp för nätmedborgarnas mänskliga rättigheter? Tar gärna emot information, för här gäller det att vi rustar oss och tro mig – det behövs nya kvastar, långt bort från dom gamla, som inrättat sig i ett bekvämt liv i stugvärmen hos den som sitter på makten i saken.

Avslutar med Lars Ilshammars och Roger Wallis inlägg på SvD Brännpunkt, som förtjänar spridning och att puffa för Oscar Swartzs inlägg i olika medier. Delar hans passion för att släpa och dra ut folk på nätet ;) Men också hans envetna kamp för att blottlägga hur ECPAT och polisen dragit i härnadståg mot barnporr och då inte drar sig för att presentera vilka fantasifoster som helst. När jag ser och hör polisens Björn Sellström i UR:s program går mina tankar osökt till Televangelism. Tänker också på min man Guys reflektion när han såg att någon livnärde sig mera på att något låg i tiden än att det var till någon direkt samhällsnytta. Polis, polis ni är i kris även inom detta område.

Intressant.

Orsak och verkan i alliansens värld.

Sedan jag lyssnat på Justitieminister Beatrice Ask upprepar jag ett avsnitt ur gårdagens inlägg:

”SvD refererar både till BRÅ:s Apropå och rapporten ”Barnen, BRIS och it”, som underlag för artikeln ”Det är massor av olika perversa typer som addar mig varje dag” Rapporten är en del av EU-finansierade projektet ”Det unga internet” som drivs av BRIS och Medierådet. Ett sökning på orden ”perversa typer som addar” ger ingen träff i dokumentet, men kan ju ha förmedlats i något annat dokument. Däremot talar Bris-rapporten 2010 sitt tydliga språk när det gäller unga människors behov av stöd i det dagliga livet. Ensamma med sina problem söker sig många unga ut på nätet. Det säger något viktigt om media att det material, som förstärker bilden av internet som förklaring till barns och ungas utsatthet, snabbt kommer till användning, medan en studie, som visar att tekniska skydd inte är lösningen på grooming, förbigås med tystnad. Undrar om det blir någon ändring i en mera objektiv riktning när Medierådet går upp i den nya myndigheten Statens Medieråd fr o m den 1 januari 2011, vilket nätverket Surfa Lungt hade en blänkare om. Kan också se att TT hellre refererar till Rädda Barnen än BRIS men framförallt inte till BRÅ. Medge att det är rätt intressant med alla dessa statsunderstödda intressenter för ungas väl och ve, när det är i skolan, hemmet och på fritiden där ungdomarna bor, som de behöver mötas av vuxenvärldens engagemang. Tänk om ett universitet eller högskola nära oss skulle ta ner forskningen till vår egen hemmaplan?”. Det krattas för Datalagringen med hjälp av barnporr och för FRA-shopens öppnande med hänvisning till grooming. Kan just undra vad denna fixering leder till i längden?

Efter detta en länk till Skivad Lime, som berättar om att Försvarsmakten gett sig in i valrörelsen och tapetserar våra städer med en rad affischer för att demonstrera sin rätt att påverka våra åsikter.

Vilka andra offentligt anställda har den möjligheten?

Skulle de öppna näbben, skulle de snabbt få höra om brott mot lojaliteten gentemot politiska beslut. Men, det är klart att i det ena fallet handlar det om draghjälp åt politikernas ambitioner att bygga upp något att fjädra sig med inför de stora nationerna i världen och i det andra att visa upp effekterna av politikernas ambitioner när de vill riva ner även det som varit bra i det som generationer tidigare har varit med om att bygga upp. Nog ligger det väl en hel del symbolik i det förhållandet att Försvarsmakten kan ta ut svängarna medan chefen för Högskoleverket tvingas kasta in handduken?

Individen och samhället – kommunicerande kärl.

Var det bara en tidsfråga innan det, som hände Therese Johansson Rojo, hade kunnat hända en tjej på party i ett skogsparti nära dig och mig. Eller ska det ses som ett tragiskt undantagsfall oss andra till lärdom? Annika Marklund tycker sig se en kärlek som övergår i besatthet. Antifeministen Zac ser det som hänt, som ett resultat av en svag pojke under inflytande av en ondskefull kvinna. Emma skriver vad många andra tänker – det är sjukt att döda på grund av svartsjuka. Ida Ilona ser det sjuka i att utöva sådan makt över en annan människa. Krönikören Kerstin Nilsson i Aftonbladet kommer fram till att det handlar om en hel del annat, men inte kärlek.

Själv frågar jag mig hur det kommer sig att flickan, som utövade påtryckningen, saknar förmågan att inse sin roll i det som hänt. Efterhandskonstruktionen (?) är att hon försökte göra slut med grabben genom att ställa ett krav, som hon inte trodde att han skulle klara av! Snacka om krokiga vägar för att slippa ta ansvar. Sedan har vi grabbens roll. Även om han kan ses som hennes redskap, kan man inte ta ifrån honom hans ansvar för sin del i det som hänt. Det är helt klart att vi här har att göra med unga människor i avsaknad av den inre kompass, som de flesta ungdomar använder sig av för att gå vidare i livet efter att ha upplevt förälskelse, svek och svartsjuka. Allt tillsammans nödvändiga erfarenheter för ett bra vuxenliv. Även om media fokuserar på extraordinära händelser, får vi läsare inte glömma alla de ungdomar, som klarar av att leva sig igenom denna utvecklingsfas i livet, utan att ta till sådana ytterligheter. Eller ska vi lockas tro att ungdomars mobbning av varandra idag är så utbredd att det, som vi ser, bara är toppen på ett isberg? I så fall visar det följderna av att skolan fokuserar alltför mycket på symtom på ohälsan istället för att fråga sig: - Vilka faktorer gör att elever gillar att lära sig saker – på egen hand och i samverkan med andra? - Samarbetar lärare, förskollärare, fritidspedagoger och elevvården kring dessa friskfaktorer? Lusten att lära och leva med andra stimuleras inte med repressiva åtgärder.

Olof Risberg, psykolog och psykoterapeut, hos Rädda Barnen, intervjuas av Aftonbladet och visar att det inte finns några enkla svar på de frågor, som man kan ställa sig. Däremot pekar han på det nödvändiga i att unga förövare inte tillåts smita undan sitt eget ansvar när något går snett. Med det har ingen sagt att det är en enkel process att komma dit hän, speciellt som andras pekpinnar försvårar en människas möjligheter att komma till insikt. En hjort kan inte lära en sköldpadda springa, som Kahlil Gibran har uttryckt saken.

Medan jag skrivit har jag funderat på om den nu förda politiken för förskolan, skolan, fritiden, kulturen, socialtjänsten och polisen gynnar den samhällsutveckling, som Marcus och Göran gjorde sig till tolk för, i sin reaktion på ett av mina inlägg. Ett meningsutbyte som jag gärna vill fortsätta då detta – ett samhälle i balans – inte ser ut att vara politikens mål just nu. I en kort kommentar innan jag åkte till goda vänner, bad jag att få återkomma, vilket jag gör på detta sätt. Jag tycker mig se att vi har en offentlig sektor styrd av politiker där de anställda hukar eller gör sitt bästa för att hänga med i alla turer och krumsprång. I det sammanhanget vill jag påminna om kommunalrådet Göran Holm (M) i Vellinge, som inför något tidigare val fick frågan varför han inte gick till val på att privatisera förskolan och då förklarade att han hade frågat föräldrarna hur de ville ha det. Med det vill jag ha sagt att det är användarna av en offentlig tjänst, som borde ges möjlighet att värdera den på ett juste sätt.

Idag är Göran Holm borgmästare m m i en kommun där Moderaterna har 35 av 49 mandat i fullmäktige. Men för övrigt vet jag inte om Vellinge är mera välmående med mindre brottslighet än andra kommuner. Har förstått att Brå:s forskning inte tillmäts någon större tillförlitlighet, när det gäller gjorda analyser av orsak och verkan. Men, om det beror på att Brå säger det, som allianspartiernas rättstalespersoner, poliser och åklagare inte vill höra, eller om Brå i sak har fel, det vet jag alldeles för litet om. Samtidigt undrar jag om inte Isobel Hadley-Kamptz just nu visar prov på det mod, som krävs, för att social-liberala krafter inom alliansen ska våga ta itu med övervakningshysterin utifrån ett solidariskt perspektiv, istället för att snegla på möjligheten att vinna röster på ren populism. Sätter även värde på Lars-Erick, som också efterlyser social-liberaler i politiken. Jag tror inte att vi svenskar är skyddsympade, även om vi talar om att inte glömma Förintelsen. Det började inte med Förintelsen, varför den viktigaste lärdomen ligger i att reflektera över de faktorer, som gjorde utrotningslägren möjliga. Idag är det FRA, ASBO, Lokator och annat som växer fram ur omtanken om folkets säkerhet och trygghet. Uppdatering: Läs även Scaber Nestors inlägg om Tvångsmedel i förebyggande syfte.

Intressant.

Politiker måste granskas från alla håll.

Först några rader om Maria Abrahamssons inlägg i dagens SvD. Strongt av henne att tala klarspråk om hur det går till idag, när ”politiskt korrekta” tjänstmän går politikernas ärenden. Till skillnad mot Maria Abrahamsson har jag dock svårt att tro att BRÅ:s ledande tjänstemän gjort detta utan att ha försäkrat sig om vad politiken vill ha. Samtidigt är det märkligt att politiker, som orerar så mycket om vikten av utbildning och forskning, rätt ofta visar förakt för kunskap när forskningsresultat inte passar in i det politiska upplägget.

Sedan något om DN:s ledare under rubriken Bättre är inte bra med kommentarer till den lagtext kring FRA:s signalspaning, vilket nu presenterats och av en majoritet i riksdag och regering påståtts uppfylla högt ställda krav på rättssäkerhet när det gäller FRA:s trålning i svenska folkets trafikdata. Det som tidigare rörde ”yttre hot”, har nu specificerats att gälla inte bara terrorism och skydd för svensk trupp utomlands, utan även gränsöverskridande brottslighet, vilket nu öppnar upp för den ändamålsglidning, som vi alla kritiker uttryckte farhågor för. ”Är dikena väl grävda är det lätt att annat också flyter med”, som det så träffande beskrivs.

Mark Klamberg hade en kort kommentar före jul kring det som inte blir föremål för någon ändring, vilket är nog så intressant. Opassande har noterat DN:s ledare idag som något stort, men jag tycker nog att det hade varit riktigt stort om DN hade varit ordentligt grävande tiden innan eländet röstades igenom. Igår och idag detta övervakningens år 2009 är vi många som bearbetar våra känslor: Olof skriver om Sveriges politiska maskin; Anders Widén om behovet av en Idédebatt; Mårtensson om nya FRA-diskussioner; Erik Hultin vill skapa opinion för Författningsdomstol; Anohito.. rekommenderar boken Laglöst land av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist; Svensk Myndighetskontroll har nu börjat kryptera sin post ; JörgenL förklarar varför han gått från s till Piratpartiet; Karl Sigfrid, ställer några intressanta frågor om Pirater, politik och pengar, vilka är värda en seriös diskussion utifrån våra olika perspektiv. Jens O bidrar med exempel på nya hot mot de mänskliga rättigheterna, som Scaber Nestor dödförklarat. Intressant.

Slutar med MinaModerataKarameller, som oförtrutet går vidare i sin pedagogiska gärning att leda i bevis hur felaktigt det är att tala om stöld av upphovsskyddade verk, när det finns möjligheter att låta andra använda sig av dem på ett nytt sätt. Det vore också något för de stora drakarna att skriva mera om.