Sedan jag lyssnat på Justitieminister Beatrice Ask upprepar jag ett avsnitt ur gårdagens inlägg:
”SvD refererar både till BRÅ:s Apropå och rapporten ”Barnen, BRIS och it”, som underlag för artikeln ”Det är massor av olika perversa typer som addar mig varje dag” Rapporten är en del av EU-finansierade projektet ”Det unga internet” som drivs av BRIS och Medierådet. Ett sökning på orden ”perversa typer som addar” ger ingen träff i dokumentet, men kan ju ha förmedlats i något annat dokument. Däremot talar Bris-rapporten 2010 sitt tydliga språk när det gäller unga människors behov av stöd i det dagliga livet. Ensamma med sina problem söker sig många unga ut på nätet. Det säger något viktigt om media att det material, som förstärker bilden av internet som förklaring till barns och ungas utsatthet, snabbt kommer till användning, medan en studie, som visar att tekniska skydd inte är lösningen på grooming, förbigås med tystnad. Undrar om det blir någon ändring i en mera objektiv riktning när Medierådet går upp i den nya myndigheten Statens Medieråd fr o m den 1 januari 2011, vilket nätverket Surfa Lungt hade en blänkare om. Kan också se att TT hellre refererar till Rädda Barnen än BRIS men framförallt inte till BRÅ. Medge att det är rätt intressant med alla dessa statsunderstödda intressenter för ungas väl och ve, när det är i skolan, hemmet och på fritiden där ungdomarna bor, som de behöver mötas av vuxenvärldens engagemang. Tänk om ett universitet eller högskola nära oss skulle ta ner forskningen till vår egen hemmaplan?”. Det krattas för Datalagringen med hjälp av barnporr och för FRA-shopens öppnande med hänvisning till grooming. Kan just undra vad denna fixering leder till i längden?
Efter detta en länk till Skivad Lime, som berättar om att Försvarsmakten gett sig in i valrörelsen och tapetserar våra städer med en rad affischer för att demonstrera sin rätt att påverka våra åsikter.
Vilka andra offentligt anställda har den möjligheten?
Skulle de öppna näbben, skulle de snabbt få höra om brott mot lojaliteten gentemot politiska beslut. Men, det är klart att i det ena fallet handlar det om draghjälp åt politikernas ambitioner att bygga upp något att fjädra sig med inför de stora nationerna i världen och i det andra att visa upp effekterna av politikernas ambitioner när de vill riva ner även det som varit bra i det som generationer tidigare har varit med om att bygga upp. Nog ligger det väl en hel del symbolik i det förhållandet att Försvarsmakten kan ta ut svängarna medan chefen för Högskoleverket tvingas kasta in handduken?
1 kommentar:
Skicka en kommentar