Tillit till och förtroende för folket?

Vad kan passa bättre en dag som denna än ett opus om tillit och förtroende. Igår var jag i en mycket låg sinnesstämning, även om jag under tiden, som jag arbetade med min bloggpost, återfick så pass mycket av mitt pågångsmod att jag kunde brottas med mina tankar kring regeringens attityder gentemot folket och omvänt. Plötsligt slog det mig att det uppstått en avgrund och att regeringen bränt alla broar eftersom de så tydligt visat att de känner större tillit till och har större förtroende för FRA än svenska folket. Allt efter som detta går upp för oss undersåtar, infinner sig först en häpnad kryddad med misstro ”det kan inte vara sant”, sedan söker vi oss till tryggheten i ”om det vore sant då skulle radio, tv och tidningar skriva mycket, mycket mera om det”. Här slår sig många till ro, men en del av oss borrar vidare då vi vill ha visshet: Kan FRA vara viktigare än tilliten till och förtroendet för oss undersåtar? Det liknar ett förhållande där den ena parten vänsterprasslar. En del av oss kan leva med det genom förnekelse, andra begär att tilliten till och förtroendet för den andra parten ska vara ömsesidigt. Om inte, gör man slut och bygger upp något nytt.

1986 skedde min första skilsmässa i politiken, när jag lämnade Socialdemokraterna. Sedan har jag haft några tillfälliga förhållanden med främst Centerpartiet och Folkpartiet för att vid det senaste valet rösta på M, FP och C på de olika nivåerna. Efter FRA-lagen, Ipred-lagen och en del andra integritetskränkande lagar, gjorde jag slag i saken och bröt upp från detta förhållande. När jag vid JMW:s frukostmöte stötte ihop med Karl Beijbom talade vi helt kort om sakernas tillstånd och till honom kände jag att jag kunde lätta mitt hjärta och tala om mitt sökande efter en ny dimension i politiken med humanismen som livshållning. Jag mår verkligen illa när jag ser folkföraktet i förhållningssättet – ge folket det folket vill ha – och bristen på ett ledarskap med tilltro till det goda hos människan. Nu fokuserar Justitieminister Beatrice Ask och EU-minister Cecilia Malmström på ett samhällsproblem på ett sjukt sätt. Scaber Nestor och andra har genomskådat vad som egentligen ligger bakom. Vittnar det om tillit till och förtroende för folket? Michael G vill att vi ger barnen en möjlighet att vara barn.

Visst finns det en rejäl portion nostalgi, när jag gör en tillbakablick till den tid då landet hade ledare som såg oss fattiga och obildade ungar som landets begåvningsreserv. Men även avskalat den ingrediensen står detta i bjärt kontrast till Jan Björklunds syn på vad som inspirerar barn att göra sitt bästa i skolan. För mig är det en gåta att så många lärare fortfarande röstar på Folkpartiet – är det inte hög tid för en skilsmässa?

Ordet skilsmässa hör annars inte dagen till, men den kan vara nödvändig för att kunna röra sig i nya banor. Vi har en annan prinsessa som visat detta. Jag vet inte om det är symptomatiskt för vår tid, där jämmer och elände varvat med lättsmält gods är det som säljer nyheter, att vi behöver dystopier för att vakna till. Full Mental Straightjacket bjuder därför på en framtidsvision för den 18 juni 2018. Håller med Anna Troberg att detta inlägg var gårdagens bästa med tanke på sinnestillståndet då. Men för mig räcker det idag att veta att staten med hjälp av en majoritet i Sveriges riksdag berett sig tillträde till allt det som jag sysslar med på nätet. Den riksdagsmajoriteten har knäckt en av Sveriges allra viktigaste principer. Det är oförlåtligt. Det krims-krams, som hängdes på i sista stund, kan inte skymma detta faktum. Eftersom jag i huvudsak använder gmail för kommunikation kring mitt bloggande, vet jag med säkerhet att mina trafikdata passerar Sveriges gränser.

Även om jag torde vara totalt ointressant ur FRA:s synvinkel, upplever jag obehag och ser det som fullkomligt oacceptabelt i ett demokratiskt land. Dessutom vet jag att FRA i sin hemligstämplade utvecklingsverksamhet har tillgång till mycket större volymer av trafikdata och en egen variant av PUL, där man får registrera allt som är förbudet i den PUL, som gäller samhället i övrigt. Det fick vi viss insyn i innan hemligstämpeln sattes dit. Detta underlättar deras byggande av sociogram, vilka berättar mer om en människa än vad människan själv riktigt har koll på. I en demokrati måste informationen vara fri och lagstiftningen bygga på åtgärder som främjar det goda hos människan. Därför är valet 2010 av utomordentligt stor vikt.

Henry Rouhivuori har i likhet med mig kollat in DN:s partitest och sett att vi pirater aldrig kan rösta pirat i detta manipuleringsinstrument, eftersom Piratpartiet inte finns med på kartan. Trots att jag svarade Ingen åsikt på alla frågor utom den om FRA-lagen och Kopiering tillåten för icke-kommersiellt bruk, fick jag veta att jag till 100 procent låg närmast Miljöpartiet, tätt följt av Vänsterpartiet och till 50 procent Socialdemokraterna. En sida i det politiska träsket, som jag lämnat sedan lång tid tillbaka och som jag inte ser som något alternativ, när jag nu för min självkänslas skulle måste lämna de partier, som drev igenom FRA-lagen och sedan visat sig gå i upphovsrättsindustrins ledband.

Den enda fasta tuva som står till buds är Piratpartiet men detta parti har uteslutits i DN:s valtest. Hur kan den tidning som säger sig stå upp för demokrati och yttrandefrihet låna sig till den sortens manipulation och klara sig undan granskning från annat håll? Enkelt! Alla andra gör likadant. Det gäller att fösa in fåren i gamla invanda fållor, eller vad!? Upplysning – det är tveksamt. Därför beundrar jag Markus ”Lake” Berglund som av och till vågar bjuda upp en etablerad journalist till samtal – här i Ring P1 i fredags.

Samtidigt känner jag viss sorg, Markus är värd ett bättre öde än den kräftgång som Centerpartiet verkar vara inne på. Dags att tänka på skilsmässa även där? Badlands Hyena bjuder oefterhärmligt på argument :)

Nu tänker jag ladda för att fira Kronprinsessans och Daniels bröllop – Hurra, hurra, hurra, hurra!

Intressant?