Omarbeta världen från grunden.

Igår skrev jag mitt första brev till Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden. Inspirerad därtill av Metros artikel om Säpos olagligheter åren 1999 – 2009, men också för att visa att jag avser att fortsättningsvis bevaka mina medborgerliga rättigheter. Det kan naturligtvis tolkas som att jag sällat mig till foliehattarnas skara, men det bjuder jag på. Istället för att undra, kan man ta reda på hur det förhåller sig. Sedan återstår frågan om vi kan lita på denna nämnd betående av sju politiker och en lagman. Att det finns problem kan vi se hos frendo.se

Känner mig dock styrkt av det som jag läser i SvD om Elinor Ostrom, mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2009. Elinor Ostrom har nyligen varit i Sverige då hon deltog i Tällberg Foundations forum Rework the World. Av dagens artikel framgår värdet av diskussion i det lokala samhället. Men också hur det lokala hänger samman med många andra nivåer upp till den globala. ”När ett samhälle gemensamt diskuterar frågan och människor måste argumentera och stå till svars för sitt handlande, förändras deras syn på problemet till att omfatta kollektivet. Lokal demokrati är helt enkelt effektivare än centraliserad, odemokratisk reglering och övervakning.”

Detta konstaterande värmer och är en skönskrift för mina ögon, som hittills varit plågade av all sköns ovederhäftiga attacker mot ett fritt och öppet internet. Främst på grund av upphovsrättsindustrins osedvanligt starka inflytande över ledande politiker för att slå vakt om affärsmodeller, som tekniken sprungit ifrån. Men också på grund av att många politiker saknat och fortfarande saknar insikt om hur kreatörers ideella och ekonomiska rättigheter enligt Bernkonventionen alltför hårt tvinnats ihop med producenters rätt enligt WIPO Copyright Treaty, som började gälla 1970. Under tiden har regering och riksdag försummat den möjlighet, som Bernkonventionen gav lagstiftarna, nämligen att begränsa upphovsrätten med hänsyn till samhällets behov och andra demokratiska rättigheter. Upphovsrätten är inte överordnad alla andra mänskliga rättigheter, vilket man kan förledas tro med tanke på alla direktiv och lagar, som tillkommit för att ensidigt gynna producentintressen.

Att detta varit möjligt kan bero på att en förkrossande majoritet av de journalister, som har till uppgift att granska statsmakten, själva har ett intresse i att det ser ut som det gör. Både när det gäller synen på upphovsrätt och tekniken, vilken ses som ett allvarligt hot mot hittills etablerade institutioner. Intresset ljuger inte, som bekant. En tillfällighet som ser ut som en tanke är ett googlande på frasen ”intresset ljuger inte” och bland mycket annat leder en länk till Per T Ohlssons ledare i Sydsvenskan den 26 november 2006 där han tydligt visar hur politiker säger en sak före ett val och sedan gör något helt annat när valet är överstökat. Detta är ett bra exempel på hur internet kan hjälpa oss att hålla viktig information levande. FRA-saken är en annan. Sagor från livbåten visar ett rykande färskt exempel på betydelsefulla opinionsbildares partiella minnesförlust.

För den här typen av viktiga bevis på skillnaden mellan ord och handling behövs inget inrangerande av datalagringsdirektivet i svensk lag, vilket skjutits fram till efter valet, trots hot om straffsanktioner. Är det någon, som på allvar tror att Moderaterna och Socialdemokraterna kommer att motsätta sig detta, utan att väljarna sätter ett rejält tryck på dem, genom att rösta in Piratpartiet i riksdagen?! Ett allmänt val är lika mycket en granskning av det som varit, som att ta ställning till vilken kurs som krävs för kommande år.

Under tiden fram till dess lär vi få leva med alla braskande rubriker om alla de farligheter som barn och ungdomar blir utsatta för när de vistas på nätet. Nu senast är det delar av BRÅ:s skolundersökning 2008, som på nytt aktualiserats i BRÅ:s tidskrift Apropå, dock bara i den del som rör frågan om de tillfrågade niondeklassrna hade utsatts för någon form av oönskad sexuell kontakt via nätet, som sexpratande eller att någon försökt att förmå dem att göra något annat sexuellt när de inte ville s k grooming. Den här och andra undersökningar visar att det är unga i avsaknad av ett bra vuxenstöd, som i högre grad än andra söker sig till kontakter med okända via nätet och som dessutom har svårare att hantera dessa kontakter på ett säkert sätt.

SvD refererar både till BRÅ:s Apropå och rapporten ”Barnen, BRIS och it”, som underlag för artikeln ”Det är massor av olika perversa typer som addar mig varje dag” Rapporten är en del av EU-finansierade projektet ”Det unga internet” som drivs av BRIS och Medierådet. Ett sökning på orden ”perversa typer som addar” ger ingen träff i dokumentet, men kan ju ha förmedlats i något annat dokument. Däremot talar Bris-rapporten 2010 sitt tydliga språk när det gäller unga människors behov av stöd i det dagliga livet. Ensamma med sina problem söker sig många unga ut på nätet. Det säger också något viktigt om media att det material, som förstärker bilden av internet som förklaring till barns och ungas utsatthet, snabbt kommer till användning, medan en studie, som visar att tekniska skydd inte är lösningen på grooming, förbigås med tystnad. Undrar om det blir någon ändring i en mera objektiv riktning när Medierådet går upp i den nya myndigheten Statens Medieråd fr o m den 1 januari 2011, vilket nätverket Surfa Lungt hade en blänkare om. Kan också se att TT hellre refererar till Rädda Barnen än BRIS men framförallt inte till BRÅ. Medge att det är rätt intressant med alla dessa statsunderstödda intressenter för ungas väl och ve, när det är i skolan, hemmet och på fritiden där ungdomarna bor, som de behöver mötas av vuxenvärldens engagemang. Tänk om ett universitet eller högskola nära oss skulle ta ner forskningen till vår egen hemmaplan?

Avslutar med besök hos några av mina favoriter: Opassande; Niclas; Lakes lakonismer; och Svensk Myndighetskontroll samt en länk till Magnus Andersson som bl a skriver om vårt gemensamma debattinlägg.