ACTA återuppstår med CETA

... eller Hur EU och Kanada använder CETA som bakdörrsmekanism för att återuppliva ACTA. Texten här nedan har jag funnit hos Dr Michael Geist, Kanada. Han är professor vid universitetet i Ottawa, där han innehar en kanadensisk forskningsprofessur i Internet- och e-handelslagstiftning. Dr Geist är en internationellt etablerad kolumnist på frågor om teknisk lagstiftning med en regelbundet återkommande kolumn i Toronto Star och Ottawa Citizen.

Med hjälp av Google Översätt har jag översatt en text på Michael Geists hemsida:

”Förra veckan beslutade en överväldigande majoritet i Europaparlamentet att avvisa ACTA och slog ett hårt slag mot förhoppningar hos dem som föreställde sig att man med avtalet hade nått en milstolpe som skulle sätta en ny standard för immateriella rättigheters efterlevnad. Europeiska kommissionen, som förhandlar handelsavtal som ACTA på uppdrag av Europeiska unionen, har lovat att återuppliva det svårt skadade avtalet. Det mest uppmärksammade draget har varit att be EG-domstolen att uttala sig om Actas förenlighet med grundläggande europeiska fri- och rättigheter med förhoppningen att en gynnsam dom kan göra det möjligt för Europaparlamentet att ompröva frågan.

Medan domstolens remiss har väckt störst uppmärksamhet, rapporterar jag i min kolumn (Toronto Star version, hemsidans version) att det finns en alternativ hemlig strategi där Kanada spelar en central roll. Enligt ett nyligen läckt dokument planerar EU att använda Canada - EU Trade Agreement (CETA), som närmar sig slutskedet av förhandlingarna, som en bakdörrsmekanism för att genomföra ACTA:s bestämmelser.

CETA:s IP kapitel har redan väckt uppmärksamhet på grund av patentkrav och EU: s läkemedelslagstiftning som skulle öka regionala vårdkostnader med miljarder. Men den verkligt stora nyheten kan vara att samma kapitel innehåller en nära ord för ord kopia av ACTA. Enligt ett läckt dokument, daterat februari 2012, har Kanada och EU redan enats om att införliva många av ACTA:s verkställighetsåtgärder i CETA, inklusive reglerna om allmänna skyldigheter om kontroll av efterlevnaden, säkra bevisning, skador, förelägganden och gränsöverskridande riktade bestämmelser. En av dessa bestämmelser har uttryckliga hänvisningar till Acta. En jämförelse mellan Acta och det läckta CETA kapitlet redovisas nedan.

EU har också föreslagit att införliva ACTA:s kapitel om straffrättsliga åtgärder och samarbete i CETA. De straffrättsliga bestämmelserna var målet för Europaparlamentets kritik för deras brist på proportionalitet och svårigheter att tillämpa”.

- - -

Av utrymmesskäl kan jag inte ta med den jämförelse mellan Acta och CETA som Michael Geist skriver om. Men den som är intresserad kan finna den här på hans hemsida.

Hå, hå, ja, ja. Undrar om ledande politiker inser vad som händer i folkdjupet när vi här nere upptäcker att det blir viktigare för våra folkvalda att till varje pris få rätt än att ha rätt. Så länge som lagstiftningen för upphovsrätt och patent ser ut som den gör vore det rent ut sagt för dj-ligt att skriva under den här typen av avtal.

Som jag skrev till Acta-draken Marielle Gallo den 28 juni ”Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet”.

Tidigare idag gladde jag mig åt rapporterna från Hax, Christian och Rick om att det regnar blommor över de MEP:er som röstade Nej till ACTA i förra veckan. Själv firar jag min egen 75-årsdag med att leverera en bukett till en MEP i EPP-gruppen från Polen. Men, säg den glädje som varar :( Samtidigt håller det inte att hänga läpp, utan nu gäller det att hjälpas åt att sprida berättelsen om hur våra politiska ledare och byråkraterna i kommissionen jobbar.

Vi kan bara hoppas att Europadomstolen sätter en ära i att vara väl insatt i de frågor som gäller internet och e-handel eller att de har förstånd att kalla in sakkunniga som inte sitter i knäna på branschintressen utan sakkunniga som insett att det råder en mycket allvarlig obalans mellan egenintresset och allmänintresset när det gäller immateriella rättigheter.

Intressant?