Ett sunt näringsliv i balans gentemot politiken?

Likt många andra har Piratpartiets ledare Anna Troberg lagt in en bredsida mot Copyswedes tilltag att från och med den 1 september 2011 ensidigt besluta om ett uttag av koperingsavgifter på lagringsmedia, d v s externa hårddiskar och USB-minnen. Det gäller alla, oavsett om man där lagrar upphovsrättsskyddat material eller inte. Många bäckar små blir till sist en hel å. Läs även Tomas Zirn i Computer Sweden. Där finns en rad länkar till tidigare artiklar om saken.

Till att börja med kan man tycka att det handlar om så små belopp att det är försumbart, men satt i ett större sammanhang kan man undra vilka andra organisationer, som med riksdagens goda minne getts rätt att korpa åt sig en egen skatt baserad på enskilda medborgares behov av att spara digitalt framställt material?! Ett fullkomligt lysande exempel på hur politiker uppväxta i en analog värld, struntar i att sätta sig in i vad som krävs när allt fler medborgare lever sina liv både i den analoga och den digitala världen. Vad händer om jag bygger mig en egen hårddisk – kommer kopieringsskatten att tas ut på de enskilda beståndsdelarna? Om inte, låt oss bli ett elektronikbyggande folk ;-)

Läser med stort nöje – om och om igen – sidorna 120 – 126 i Chris Andersons bok ”Free Radikalt pris – ny ekonomisk modell” där han beskriver Microsofts kamp mot Linux och öppen källkod i fem stadier: Förnekande, Ilska, Köpslående, Depression och Accepterande, där man kan se att det finns utrymme för alla varianter, eftersom företag är villiga att betala för sin mjukvara oavsett om den kommer från Microsoft eller från kommersiella Linuxvarianter som Red Hat. Det beror på att de får ett kontrakt när de skriver ut en check och med det kontraktet följer ett serviceavtal, vilket betyder att de har någon att ringa när programmen inte fungerar, skriver Anderson. Bland privata användare finns också denna spridning och marknaden räcker till för dem alla. Men, när Microsoft och andra stora drakar försöker stoppa denna fria konkurrens genom att köpa upp mer eller mindra aktiva patent och stämma konkurrenter genom att påstå sig ha patent på delar av en kod, då är konkurrensen inte längre sund. Utvecklingsklimatet blir helt enkelt riktigt sunkigt när konkurrensen sätts ur spel på det sättet. För att inte tala om vad man känner när hackare tar sig in och förstör för den part, som bäst gagnar människor med minst pengar.Omdömeslöst!!!

Läser ledaren i Handelskammartidningen där Maria Rankka, VD vid Stockholms Handelskammare, bland annat skriver att huvudstadsregionen med Stockholm och Uppsala i centrum har den starkaste ekonomin i Skandinavien. Eftersom tidningen ännu inte ligger ute på nätet, citerar jag: ”En professor i ekonomi och stadsutveckling vid Köpenhamns universitet, som uttalade sig i Sydsvenskan, tycker att det är märkligt att Öresundsregionen ligger efter Stockholm med tanke på geografisk placering och storlek. Allt detta har fått Köpenhamns överborgmästare att tillsätta en särskild grupp som ska presentera förslag på vad som krävs av dem för att Köpenhamn ska stå sig i konkurrensen med städer som Hamburg och Stockholm.” Efter ännu en lovsång till konkurrensen som pådrivande faktor, kommer sedan Maria Rankka in på att allt ändå inte är bra och talar om tillväxtskadliga skatter, som regeringen borde åtgärda. Häri ligger en del av näringslivets och politikens dilemma. - Mer vill ha mer, fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt, brukade min mamma säga, när hon beskrev det tunnelseende, som alltför ofta drabbar dem som brinner för sin sak. Man förlorar sinnet för sans och balans och går för långt i sin iver, vilket leder till bakslag. Hökarna i näringslivet och många ledande socialdemokrater håller på att lära sig den läxan med Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som magistrar.

Gillar dock Handelskammarens initiativ att tillföra diskussionen om ett sunt näringsliv nytt bränsle genom en serie webb-tv-sändningar om huvudstadsregionens utmaningar, där Peter ”Poker” Wallenberg, inleder. Det ska bli intressant att följa.

Avrundar sedan med ett rad blogginlägg och börjar med ett om ACTA-avtalet från Christian Engström, MEP i Bryssel; Enligt Min Humla om kontraproduktiva kampanjer; Integritet och Frihet om att vi måste frigöra oss från det gamla och invanda tänkandet; Ankersjö, som funderar kring relationer mellan S och andra partier; Scaber Nestor, som tycker sig se en historierevision dyka upp kring Centerpartiets Annie Lööf, när det gäller FRA-saken; Oscar Swartz, som skriver tänkvärt om Pilträdsmorden och ser det som tecken på något i tiden; Magnihasa – om kommentarer, vilket varit ett högaktuellt ämne, inte minst i de etablerade medier, som vill fostra oss som gillar sociala medier; Kunskapssamhället om domen vid Uppsala Tingsrätt, som gav en aningslös man 2 års villkorlig dom för fildelning; Alliansfritt Sverige om hur Alliansen monterat ner djurskyddet; Bodströmsamhället om det nya uppdraget som gästkrönikör på Aftonbladets ledarsida; Göran Pettersson, som håller oss uppdaterad om sitt skötebarn – NATO; Johan ”Mitt i steget” Westerholm som söker svar på den intressanta frågan: - Hade Olof Palme varit socialdemokrat idag? Nicklas Lundblad om att bygga mötesstrukturer; In Your Face om att ta debatten istället för att ta till knytnäven, där det tycks mig som om den gode Kristian har en bit kvar innan han förstått innebörden i att ogilla någons åsikter, men ändå slåss för vederbörandes rätt att få uttrycka dem. Gillar dock att han inte är någon "prinsessa på ärten" utan tål en del verbala smällar; Kent Persson om det paradoxala politiska livet i Örebro; och Staffan Danielsson, som fokuserar på hur många flyktingar, som kommer till Sverige och Europa, istället för att lyfta fram att det är oroshärdarnas ofta skuldtyngda grannländer som får ta emot de allra flesta människor på flykt. Sätt procentsatserna i relation till helheten – om du vill ge en sannare billd av problematiken. Men, med det kan man inte locka till sig SD-sympatisörer, förståss.

Slutligen - sist men inte minst - Opassande, som skriver uppfordrande under rubriken Jag, en extremist. Här säger hon på och mellan raderna det mesta om debattklimatet i Sverige just nu.

Se där något av det som intresserat mig denna fredag förmiddag. Och i sista stund såg jag artikeln hos IDG.se om svårigheten att intressera polisen för en insats mot datortjuvar, vilket naturligtvis ställer deras insatser mot fildelare i ett särskilt ljus. Vilket näringsliv gynnas av den prioriteringen?

Intressant.

e-demokrati modell Sverige?

Inleder med en mycket läsvärd ledare av Johanna Nylander i Expressen. En ledare som jag önskar att alla kommunpolitiker tog sig tid att läsa. Jag har länge undrat varför det bara är den privata gymnasieskolan här i Norrtälje som klarar att använda sig av gratis programvara med Öppen källkod. Okunnig support på IT-avdelningen, eller ...?

Sedan läser jag inlägget hos Erik Hultin om Integritet och demokrati via SMS och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Livet är en tragedi för den som känner och en komedi för den som tänker, är ett av mina favoritcitat av Jean de la Buyère (1645-1696) och fångar på ett ögonblick det svåra dilemma, som en människa hamnar i när hon både tänker och känner. Samtidigt kan det hjälpa den tänkande människan att inte drunkna i förtvivlan.

Exempel på e-demokrati modell Sverige? Men, som om inte historien om hur viktiga beslut hastats igenom, vore nog, kommer dessutom som ett ytterligare påbröd en artikel i IDG.se om Sveriges roll när det gäller patent inom EU:s medlemsstater. Något, som kan hota utvecklingen för programvara med öppen källkod eller Open Source, som användarna utvecklar genom samverkan. Det ser ut som om Christer Engström, PP:s MEP, samt assistenterna Henrik Alexandersson och Erik Josefsson kommer att ha häcken full under hösten. Förutom Sveriges beskäftiga vilja att vara till lags när det gäller patentfrågan har vi Telekompaketet, men också Stockholmsprogrammet, vilket Erik Hultin skriver om hos Internetdagarna.se

Då Stockholmsprogrammet handlar om ett gemensamt handlingsprogram för att komma till rätta med brottsligheten inom EU:s länder, torde det finnas ett samband mellan detta och bland annat den aktivitet, som en medlem i MRR:s styrelse ägnar sig åt, vilket framgår av en artikel på Newsmill. Något som Scaber Nestor och Jens O skriver om. Det gäller övervakningssystemet Lokator, som tidigare har lanserats i en motion i riksdagen, då som ett led i åtgärder för Kvinnofrid, men nu lanserad som ett vapen mot stalkers d v s människor sjukligt fixerade vid att följa vissa utvalda personer.

Den vaksamme kan här se hur detta med ändamålsglidning går till – först väljer man ut ett område som medborgarna oreflekterat kan tänkas stödja och när detta inte fungerar vidgas det att gälla ytterligare någon grupp i samhället. När Lokator fått grönt ljus för ett ändamål står det inte på förrän användningsområdet utvidgas. Se även punkt 4 om Risker som redovisats hos Stoppa Storebror.se Själv tänkte jag direkt ”vilket komplement till ASBO - det program som redan införts i de engelska skolorna” och som jag berättade om för några dagar sedan. Slår ett slag ännu en gång för inlägget av Mark Klamberg om den utvärdering som nu gjorts om buggning och preventiva tvångsmedel.

Snurra min jord.

Intressant.

Operan har förstått vad andra missar.

Läser hos Kulturbloggen om hur Malmö Opera provar nya vägar för att väcka intresse inför föreställningen Vanessa, som hade Nordenpremiär den 14 mars och som sänds i SR P2 Live Opera lördag 2 maj klockan 19.15. Recension i bl a Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad. Istället för att orera om internet, som ett hot mot kultur och kulturskapare, anlitade operan för sin marknadsföring en reklambyrå, som använder internet på ett ur kundens synvinkel spännande sätt. Operaföreställningen Vanessa levandegörs genom bloggaren ”Erika” som på bloggen ”Black Ascot” berättar om sitt liv, vilket egentligen beskriver en av karaktärerna i operan "Vanessa". Det är reklambyrån Studio total som använder sig av fejkade historier för att kundernas budskap ska ta sig genom mediebruset.

Tidigare var det Kulturpartiet, ett projekt betalt av Riksteatern, som väckte uppmärksamhet vid Almedalsveckan i Visby i juli 2005 med talespersoner, som påstod att partiet skulle kandidera i valet 2006 eftersom kulturfrågorna krävde deras insatser. Mest nyfiken är jag på Sedir, som sägs vara ”avslöjare”. Om det är han som är ”Erikas” spökskrivare? Hur som helst säger ”projektet” många olika saker om kulturkommunikation idag. När reklamen vandrar in i sociala medier, som textreklam litet så där i förbifarten i olika bloggar, är det inte alls konstigt att kreativa människor, som vill gynna kulturproduktioner, finner sin variant på detta. ”Erika” har ju dessutom helt öppet gjort reklam för en rad olika produkter, som vilken annan bloggare med mode och fashion som tema, och säkert tagit betalt för det. Jag tror att vi kommer att få se mera av denna typ av marknadsföring inom andra områden. Sensmoral: Ju klipskare reklammakare desto klipskare måste människor vara både som medborgare och konsumenter.

Då kommer vi till frågan: - Hur ska människor kunna hålla jämna steg med alla dem som på olika sätt vill förföra dem? Så uppstår vattendelaren i politiken – förbud och kontroll eller folkbildning och människors eget fria val eller en kombination av både det ena och det andra? Idag har Sverige nått rätt långt i tillämpningen av den tredje varianten, medan allt fler människor föredrar den liberala varianten med människors eget fria val med eller utan folkbildning framför förbud och kontroll.

För att visa att det inte är alldeles enkelt att dra en skiljelinje mellan textreklam för företag, som erbjuder varor och tjänster och ett socialt prat om verksamheter, där avsikten är att visa att man med hjälp av internet kan bygga en framtid där man kan livnära sig, vill jag lyfta fram några texter skrivna av Anna Trobergs chattkompis Andreas Rönnqvist med bloggen Stormhierta. De handlar om Kreativitet och skapande och Den litterära framtiden. I den första texten marknadsför han på vägen webbplatsen XtremeCreator, som de båda startat tillsammans för att föra samman datatekniskt kunniga människor med författare och andra kulturskapare för att handgripligt visa på internets möjligheter. Jag vill minnas att jag häromdagen nämnde XtremeCreator, som ett bra exempel på mindre prat och mera resultat.

Eftersom jag själv är och har varit en varm anhängare av pedagogen Paulo Freires förhållningssätt till människan som social och skapande varelse (något som jag för övrigt tillämpat under flera decennier i mitt arbete bland tonåringar), välkomnar jag initiativ, där människor visar att man genom att vara generös och hjälpas åt, kan skapa ett mervärde både för sig själv och andra. Bara genom att ge kan man få något ovärderligt. Ett bra exempel idag är de, som arbetar med och utvecklar öppen källkod och ser internets möjligheter för människor att finna varandra och därmed finna nya kombinationer av idéer, vilka tillsammans med alla andras kombinationer av idéer kan möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling för hela planeten. Detta ifall politikerna kan hålla upphovsrätts- och patentindustrin på mattan med en lagstiftning proportionellt avvägd mellan egennyttan och den allmänna nyttan. Den frågan måste därför hållas borta från Telekompaketet, som ska handla om nätneutralitet och en fungerande infrastruktur. Därför tycker jag att det är viktigt att engagera sig i politikernas arbete med att utforma direktiven för detta paket.

Även om Junilistan, med sitt debattinlägg i DN, ser det som negativt att det inte är någon större ideologisk skillnad mellan de olika partigruppernas beslut, hoppas jag att direktiv av den här digniteten kan förena politiker med känsla för medborgarrätt och politiker med intresse för social, teknisk och ekonomisk utveckling både till höger och vänster. Det gör Calandrella också även om Piratpartiet ligger honom varmast om hjärtat, eftersom de andra partierna agerar så att de av många ses mera som ett hot mot nätets möjligheter att fungera i framtiden. Intressant.

.

Utveckla öppen källkod tillsammans.

Sverige i topp i it-ranking skriver SvD Näringsliv/E.24. Ännu så länge kan väl tilläggas, eftersom vi inte vet vad all integritetskränkande lagstiftning – FRA, IPRED, Telekompaketet, ACTA, Polismetodutredningen – kommer att leda till när det gäller användarnas beteende. Vi ligger redan idag sämre till än andra länder när det gäller konsumenternas användning och kunskaper. Riksdagens politiker har avslöjat sina brister och vem kan begära att folket ska ha kommit längre.

Som prenumerant på Dagens Samhälle håller jag mig fortfarande informerad om vad som pågår inom Sveriges kommuner och landsting. Idag väcktes mitt intresse att vilja veta mera av spalten HALLÅ DÄR med rubriken ”Gillar du inte Microsoft ...”. Det är it-chefen Sture Andersson i Örnsköldsvik, medverkande vid Forum Open Sweden -09, som får frågor av reportern Anna Fredriksson. Tyvärr inte tillgängligt på nätet, men helt kort kan det sägas att Sture Andersson inte är emot Microsoft, men tycker att det är bra med alternativ. Ett alternativ som gör det möjligt att utveckla program tillsammans samt att dela med sig till varandra inom den offentliga sektorn. Tanken är att utveckling finansierad av offentliga medel ska kunna vara till allmän nytta inom hela denna sektor. Programmet vid Forum Open Sweden visar att de idéer om Open Source, som finns inom bloggosfären, och som vi vill se inom andra områden, t ex när det gäller en modernare lagstiftning för upphovsrätt, sprider sig när det gäller skapandet av arbetsverktyg för den offentliga sektorn. Längst verkar man ha kommit inom Region Kalmar där regionförbundet rekommenderar kommuner och landsting att använda sig av program med öppen källkod eller Open Source (OS), som dataproffsen säger. Andra som upptäckt fördelarna med öppen källkod är Rikspolisstyrelsen, vilket Tidningsliv skriver om. DagsVara 2009 är ett arrangemang inom medievärlden. Ser fram emot nästa nummer av Dagens Samhälle då Forum Open Sweden bör få ett rejält utrymme. Intressant.

Anohito önskar att han hade möjlighet att arbeta mer med OS-projekt, men håller sig också uppdaterad när det gäller övervakning av internet, som diskuteras bland politiker i Australien. Här hemma i Sverige skriver Mark Klamberg att Polismetodutredningen borde få lika stor uppmärksamhet som ”FRA-lagen”. Satt inom citattecken för att visa att lagstiftningen kring FRA handlar om flera lagar.

Tidningsliv hade ytterligare en intressant postning från DagsVara-konferensen, som gällde goda råd till tidningsbranschen - ”KTH-professor: Gör inte som skivindustrin.” Tänk om flera journalister ville ta del av de diskussioner om framtidsinriktade lösningar som förs, i stället för att likt artisterna i skivindustrin vara med och bygga bunkrar med stöd i den föråldrade upphovsrättslagstiftningen.