... i ett fritt samhälle. Och att uthärda att en del politiker tar till vilka fångstmetoder som helst, när de fiskar efter röster, vill jag tillägga. När jag lyssnade på Ekots lördagsintervju med Mona Sahlin (S) upplevde jag något som jag inte kan minnas, när jag senast drabbades av. Jag blev illamående. Det som orsakade detta var hennes enögda argumentation till försvar för riksdagens beslut häromdagen, som måste betecknas som en seger för en del historierevisionister. Som partiledare har Mona Sahlin tagit på sig uppgiften att slå fast att även assyrier/syrianer varit utsatta för folkmord i samband med det Ottomanska rikets sönderfall år 1915.
Med draghjälp av den förföljelse, som då drabbade armenierna har en grupp flyktingar och invandrare här i Sverige lyckats göra troligt att även de varit utsatta för folkmord. Genast ställer jag mig frågor: - På vilka grunder har riksdagens beslut kommit till och hur kommer det sig att detta sker just nu? Sydsvenskan ger en bakgrund, där vi kan se att vägen röjdes på S-kongressen, där Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, stod på barrikaden. På Ronnaskolans hemsida läser jag att det finns en motsättning inom gruppen assyrier/syrianer, vilket kan förklara varför Anders Lago (S) har ett intresse av att stärka sina aktier inom dessa grupper. De utgör ca 25 % av Södertäljes befolkning och har etablerat två olika biskopssäten samt två olika TV-kanaler. Men nog undrar jag om Socialdemokraternas agerande är så välbetänkt? Skärvor från skäret skriver Enfaldigt, okunnigt, ensidigt och väldigt pinsamt.
Begreppet folkmord är ett juridiskt begrepp, som inte kan användas hur som helst och definitivt inte retroaktivt, om ledande politiker vill ses som seriösa i umgänget inom världssamfundet. Mark Klamberg har redovisat vilka svårigheter som hänger samman med ett avgörande om begreppet kan vara tillämpligt när det gäller armenierna. Elisabeth Özdalga, föreståndare för Svenska forskningsinstitutet i Istambul, skrev igår på Brännpunkt om de krafter som tjänar på detta beslut i den svenska riksdagen. Bland en del assyrier/syrianer, vilka som folkgrupp historiskt aldrig haft ett eget hemland, närs en dröm om att skapa sig ett hemland här i Sverige. Kan det förklara deras intresse av att hålla liv i berättelserna om förföljelse och utrotning? Hur som helst, ger det en stark legitimitet åt deras politiska engagemang i det nya hemlandet. Mot det har jag inget att invända, men jag ställer krav på sans och balans hos de politiker, som fått uppdraget att vara lagstiftare. Johan Linander, Centerpartiets rättstalesperson, bekräftar att saken krävt sina offer bland de mest insatta hos Socialdemokraterna.
Därför vågar jag påstå att svaret på frågorna om Socialdemokraternas bevekelsegrunder är möjliga att finna i den politiska situationen i Södertälje, där samregering pågått mellan de röd-gröna och alliansens partier sedan förra valet för att förhindra främlingsfientliga SD och ND i en vågmästarroll? Med det har politikerna från höger till vänster lagt locket på den segregation som råder mellan de olika befolkningsgrupperna i Södertälje. Där kan man inte enkelt förklara motsättningarna med att en del av befolkningen är kristna och andra är muslimer. Det är annars dessa motsättningar, som odlas på andra håll för att motsätta sig ett juste mottagande av muslimska flyktingar och invandrare.
Häromdagen skrev filosofiprofessorn Per Bauhn ett inlägg i SvD:s Brännpunkt Friheten får inte tas som gisslan med anledning av den debatt, som blossat upp på grund av en konstnärs behov av provokation för att bli världsberömd. Ingressen till inlägget ska jag klippa ur och klistra upp vid min dator: ”I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte rätt att förbjuda själva talet. Därför kan den islamistiska vreden mot Muhammedbilderna inte hanteras genom eftergifter.” Per Bauhn skriver också ”För de regeringar som vill bygga broar över samfundsgränser, så borde det vara rimligt att hellre öppna dialog med de sekulära muslimerna än med imamer”. Med en travestering på detta goda råd bör ledande politiker i Södertälje inte göra sig beroende av dem som har makten i de kristna kyrkorna. För övrigt håller jag med Svensson – det finns bättre föredömen för yttrandefriheten än Vilks. I försvaret av våra demokratiska fri- och rättigheter, måste vi hålla balansen även när vi visar medkänsla med flyktingar och invandrare. Om inte, kommer det rejält surt efter.
Detta sagt, då det finns de, som vill göra gällande att Piratpartiet inte är tillräckligt tydlig med vart partiet står när det gäller främlingsfientligheten. Mångfalden förutsätter en sekulär stat, där religionen hänförs till den privata sfären.
