Om rätten att fritt umgås på nätet.

Människor har i alla tider visat varandra exempel på företeelser, som man vill uttrycka en uppfattning om, utan att man därmed riskerat att bli ställd inför en domare eller krävd på ersättning för att saken/bilden/texten visats i ett sammanhang som rättighetsinnehavaren inte har föreställt sig. Tack vare internet har den sidan av livet synliggjorts och då har det blivit tydligt hur otidsenlig dagens upphovsrätt är utformad. Immateriell rätt är något helt annat än ägaderätt. Det visste de lagkloka redan på 1700- och 1800-talet då upphovsrätt blev en rättighet mera för kreatören än de företag, som köpt upp rättigheten, samtidigt som allmänintresset eller samhällsintresset också vägdes in. Men, när vi idag kan se hur de flesta politiker i riksdag och parlament försummar sitt ansvar för allmänintresset och främst går egenintressets ärenden, då har det gått käpprätt åt skogen..

Det senaste exemplet är bloggaren Genusfotografen som berättat vad som hänt honom sedan han publicerat bilder som han haft som underlag för sin analys och kritik på nätet. Självklart upprör det människor som är engagerade i diskussioner om genusperspektiv i olika sammanhang, men det borde också uppröra alla och en var, som i åsikts- och yttrandefrihetens namn vill kunna diskutera allt som intresserar dem – inte bara a f k utan även på nätet. Att riksdagen, som stiftar våra lagar, ser annorlunda på publicering om den görs på nätet, det har även drabbat journalister. Här berättar Patrik Kronqvist, Newsmill och sina erfarenheter som redaktör för studenttidningen Lundagård. Förutom goda råd till riksdagen ger han också råd till den som blir uppvaktad av den s k Bildombudsmannen. Han skriver ”På kort sikt kan riksdagen stryka de formuleringar i dagens upphovsrättslag som missgynnar digitala publiceringar. På längre sikt bör man införa en princip om fair use liknande den amerikanska som ger ett brett skydd åt exempelvis kritik och parodier”.

Ajour skriver också om saken och visar (med stöd av en bild från Facebook) att företagets reaktion inte i första hand gäller upphovsrätten utan det faktum att bilderna blivit analyserade och kritiskt granskade med koppling till det företag som använt dem i sin publika produkt. I detta företags ställe agerar den bildbyrå, som äger upphovsrätten, för att straffa den som vågat kritisera. DN.se och Aftonbladet uppmärksammar också saken. (Intressant skillnad i rapporteringen). Bloggaren Den hälsosamme ekonomisten har i detta exempel funnit ett skäl att rösta på Piratpartiet, om inte de etablerade partierna vaknar upp och visar att man bryr sig. Rätt tänkt – det finns bara ett sätt att komma framåt i denna sak. Skapa opinion för en annan tingens ordning och rösta på dem som inser att upphovsrätten måste reformeras och yttrandefriheten försvaras! Paulina Neuding i SvD jämför inställningen till yttrandefriheten i USA och Europa och visar med hänvisning till Europadomstolens domar att Europakonventionen ger ett mycket svagt skydd för rätten att tycka och tänka fritt. Att tänka fritt är stort. ”Att tänka rätt är större – och vad det innebär avgör politikerna”, konstaterar hon. Varför? Ja, de stiftar lag. Europakonventionen är inte av Gud eller någon annan högre makt utgiven.

En annan som råkat illa ut på grund av den snedvridna lagstiftningen kring upphovsrätten och politikernas särbehandling av personer, som gör saker tillgängliga på nätet, är Peter Sunde, tidigare talesperson för The Pirate Bay. Den som vill hjälpa Peter kan här skriva under ett stöd för hans begäran om nåd. En person som mer än många andra bidragit till en ökad medvetenhet om informations- och kommunikationsteknikens möjligheter borde belönas istället för att sättas i fängelse samt betala 100 miljoner kronor i skadestånd. Peter kommenterar den support han har fått de senaste dagarna. Att regeringen har problem med insikten när det gäller kreativa processer, det visar Newsmill-artikeln Skolministern slopar estetisk verksamhet i strid med forskningen, där en gymnasielärare berättar vad som hänt den tidigare programöverskridande obligatoriska kursen Estetisk verksamhet. Den har strukits!!!

Samtidigt pågår lobbyarbete och förhandlingar världen runt där företag, som köpt upp patent- och upphovsrätter vill kringgärda sina ”ägodelar” med skärpta lagar och avtal. På EU-nivå har vi handelsavtalen ACTA och CETA och här i Sverige pågår diskussioner om hur företagens upphovsrätter sätter käppar i hjulen för människors naturliga umgänge på nätet samt för folkbiblioteken. Om e-böcker på biblioteken skriver bl a Maria Sidén i LitteraturMagasinet. Att man sitter fast både här och där kan helt tillskrivas den helt otidsenliga upphovsrättslagstiftningen. MEP Christian Engström och Rick Falkvinge har formulerat ett alternativ som kan laddas ner här.

På grund av att många jounalister (mot bakgrund av sitt egenintresse ?) ser det som en viktig principsak att försvara de immateriella rättigheterna, hur de än ser ut, är det hart när omöjligt att få igång en seriös diskussion i etablerade media om orimligheterna i nuvarande lagstiftning. Samtidigt måste informationen om Creative Commons licenser finna vägar att nå ut till folket och då måste det ske genom upplysning på nätet. Twittrade en fråga om någon kände till hur CC används i skolan och fick svar från Kristina Alexanderson: - : ”I webbstjärnan hade vi ca 10000 elever som använde cc, många använde cc, och licensierade sitt innehåll. Sedan har Skolverket en guide för lärare i creative commons och den laddas ner via deras webbplats. Hur många gymnasieelever finns det totalt i landet? Någon som vet? En snabb koll i materialet och jag ser att det verkar vara utformad enbart utifrån kreatörens synvinkel. Men minst lika viktigt är det naturligtvis att elever, lärare och skribenter i allmänhet får kunskap om var man kan hitta material som man fritt kan använda om man anger källan. Den animerade filmen på YouTube är informativ, men den borde också kompletteras med en film om värdet för samhällslivet av att människor oegennyttigt delar med sig av material till andra. Men det är klart, med den lagstiftning vi har runt upphovsrätten har den insikten sedan länge legat i träda.

Intressant?

IP – ett monopol som skadar företagsamheten.

Efter att ha tagit del av Stephan Kinsellas anförande vid The Economic Recovery: Wahington´s Big Lie vid Ludvig von Mises Institute via ett blogginlägg av Hax, inser jag att det finns advokater, som arbetar med Intellectual Property och offentligt talar om att dagens lagstiftning inte kan förenas med idéer om kapitalism och fri företagsamhet. I dagens samhällsklimat kan en sund konkurrens sättas ur spel med hänvisning till upphovsrätt och patenträtt. Det sker när resursstarka företag stämmer varandra och sedan i en förlikning ger varandra fördelar, som gör dem ännu mäktigare och ännu lättare kan stänga ute mindre aktörer inom samma affärsområde. Blev nyfiken på Mises.org och kollade närmare på detta möte den 9 oktober 2010 där Peter Klein pratade om olika vägar att sprida kännedom om deras mission att skapa utrymme för utveckling. Där finns flera inlägg värda att kolla in bl a detta om utbildning. Där lärde jag mig bland annat att det finns en webbplats Wikiversity för universitetens öppna läromedel och forskningspublikationer. Rätt intressant att vi får anstränga oss att upptäcka internets fördelar, medan etablerade media gör sitt bästa för att visa upp dess nackdelar. Undrar om vi har professorer med samma driv i steget som Peter Klein på svenska universitet. Men där har man väl okritiskt gått på allt prat om patentens och upphovsrättens välsignelse. Annars skulle de med hjälp av nätet kunna bidra till folkbildningen.

En annan folkbildningsgärning är att sprida information om att ett debattbetänkande Ny yttrandefrihetsgrundlag? har blivit offentligt. Det hände i fredags när regeringens utredare Göran Lambertz överlämnade Yttrandefrihetskommitténs förslag som formulerats i tre olika modeller med utgångspunkt från ledorden Ansvar – Verksamhet – Ändamål. I sammanfattningen sägs bland annat följande: Betänkandet kommer att remitteras av Justitiedepartementet och kommittén avser därtill att hålla seminarier för inhämtande av kritik mot och synpunkter i övrigt om modellerna. Efter denna remissrunda ska kommittén enligt planerna väga modellerna mot varandra och välja den som bedöms bäst, utveckla den modellen i detalj och sedan ställa den mot den nuvarande ordningen. I slutbetänkandet – som enligt direktiven ska avges senast i december 2011 – kommer vi att föreslå antingen en ny yttrandefrihetsgrundlag eller ändringar i TF och YGL. I slutbetänkandet kommer vi också att lämna förslag beträffande övriga uppdrag i direktiven, nämligen avseende skyddet för den personliga integriteten, förutsättningarna för enskilda att föra talan vid domstol om de utsätts för brott i medierna samt internationell rättslig hjälp på yttrandefrihetens område. I mån av tid kommer vi också att ta upp vissa andra frågor. Synpunkterna på detta betänkande bör helst i första hand avse de tre modellernas fördelar och nackdelar i sig och i förhållande till varandra. En jämförelse med dagens system blir förstås oundviklig, men vi hoppas att diskussionerna i möjligaste mån kan koncentreras till modellerna.

Hörde en kort presentation i SR:s Publicerat där Åke Pettersson ställde frågor till Lambertz mot bakgrund av tidigare intervju för ett par veckor sedan med Anders R Olsson. SVT:s Kulturnyheterna citerar ett par av medlemmarna i kommittén som talar om svårigheterna att gå nytt skydd för det fria ordet. När Göran Lambertz talar om en teknikneutral lag blir det naturligtvis av intresse för oss i bloggosfären att syna dessa förslag i sömmarna samt utnyttja möjligheten att påverka förslagen. Det kommer alla andra aktörer att göra. Journalisten.se noterar att det handlar om skydd för nya medier. Redan för drygt ett år sedan skrev Datainspektionen på DN Debatt Vi står maktlösa inför kränkningar på internet. I den debatt som pågår när det gäller nya och redan etablerade medier passar Emma Opassandes inlägg som hand i handske.

Avslutar med Christian Engström som visar att den ena handen inte vet vad den andra sysslar med, när det gäller förhållandet mellan EU och Sverige. Någon far uppenbarligen med osanning. SR ställer i Ekots lördagsintervju frågan Är hon EU:s polisminister? Det handlar om Cecilia Malmström. För att pigga upp oss kan vi notera det som Anders S Lindbäck noterat – Piratpartiet etablerar sig på flera håll inom EU.

Intressant.

Kapitulation inför de övermäktiga?

När jag tar del av Hax redovisning av ACTA: Resurser och lästips blir det verkligen tydligt att makten över regleringar, som styr våra liv, inte ligger i händerna på de av folket direkt valda, utan i långt högre grad hos grupper av speciellt utvalda politiker lojala mot de ledande politiker som valt dem och tjänstemän i olika berednings- och förhandlingsgrupper och lobbyister. DN hade redan i våras en genomgång av varför det bedrivs hemliga förhandlingar om ACTA-avtalet och att detta är problematiskt när folket kräver öppenhet.

Detta kan fortgå eftersom de politiker, som anser att de i val fått fullmakt att handla helt efter eget huvud, blir allt flera, medan de politiker, som inser vikten av en dialog med folket längs vägen mot beslut, blir allt färre. Läste någonstans att demokratin är något som folket kan hållas sysselsatta med, medan makthavarna går bakvägen via internationella avtal, som sedan kräver implementering i den nationella lagstiftningen med hänvisning till dessa avtal. Sedan blir man förvånad när folket proteströstar eller startar nya konkurrerande partier. Hax skriver om den post-representativa demokratin, medan jag själv undrar över maktspelet mellan politiker och tjänstemän och dem emellan, som blivit mera diffus sedan mycket av den politiska makten flyttat till EU och dess institutioner.

Lyssnade igår på P1:s Publicerat där Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihets- grundlagen var på tapeten mot bakgrund av Folkuniversitetets bok Tryckfriheten utmanad, Det var ett intressant samtal mellan programledaren Åke Pettersson, chefredaktören Olof Kleberg och journalisten Anders R Olsson. Nuvarande lagar om yttrande- och tryckfrihet, YGL och TF, är under omprövning och kan komma att offras på EU:s altare, eftersom ledande politiker inbillar sig att demokrati kan råda under övervakning och kontroll. Medan jag lyssnade tänkte jag på Ian Flemings ord i munnen på James Bond: - Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät. Reportrar utan gränser har tidigare ställt frågan Vem ska äga sladden? och skrivit om internets fiender. Många av oss, som bejakat den tekniska utvecklingen på informationens och kommunikationens område, undrar om makthavarna säljer ut våra fri- och rättigheter av ren och skär dumhet eller om de på fullt allvar tror att de kan komma undan med ett dubbelspel grundat på rädsla att förlora tolkningsprivilegiet.

Efter det kan det passa att läsa Michael Gajditza som jublar över att han hittat hem sedan han engagerat sig i ett nytt politiskt parti – Liberaldemokraterna (L). Där har han fått sällskap av bland andra Jan Reidnell som den 30 september berättade att han skulle lämna Folkpartiet. Amanda Brihed har gjort detsamma och JensO är också med. Men, jag är inte på väg att lämna Piratpartiet, eftersom PP behövs mer än någonsin. Det som är bra för oss som tillbringar delar av våra liv på internet, det är bra även för dem som ännu inte upptäckt dess fördelar. Visst finns där även sånt som man måste vara vaksam mot, men varför ska människor slippa ta eget ansvar för vad de ger sig in i när de vistas på nätet?

Genom mitt engagemang har jag blivit medveten om att det finns relativt gott om människor som inbillar sig att deras åsikter, tycke och smak ska utgöra gräns för vad alla andra ska tillåtas göra i sina liv. Tidigare trodde jag att den där beskäftigheten var vanligast förekommande hos partier till vänster, men idag vet jag att benägenheten att vilja lägga sig i och styra över andra människors liv finns över hela det politiska fältet. I den meningen är det gott att Folkpartiet får konkurrens av Liberaldemokraterna. Även i det politiska livet kan vi använda beskrivningen av en organisations utveckling i de tre faserna – Förvärvare, Förvaltare och Förstörare. Förnyelse sker inte utan ett starkt yttre tryck. Nu verkar det som att kristendomen ska fixa det som Jan Björklund inte själv mäktar med. Eller är vi på väg mot en kamp om själarna mellan KD och FP? Michael Gajditza ser en tillbakagång till 40-talet.

Klara Tovhult har satt fingret på det problematiska med uppdelningen av samhällsfrågorna efter en höger-vänster-skala, medan jag tycker mig se att konflikter står att finna mellan individ-kollektiv, egennytta-samhällsnytta, maktlöshet-övermäktig, radikal-reaktionär och en del andra motsatspar som existerar parallellt alldeles oavsett partipolitisk hemvist på samma sätt som flera olika faktorer samverkar när människor blir diskriminerade. Men, inte så sällan får vi uppleva att både vänster- som högersidans anhängare inbillar sig att människans alla goda egenskaper är mest frekventa inom den egna gruppen medan allt ont står att finna på den andra sidan. Genom allt brus kan den (som vill) se att vi idag, som många gånger förr, försöker skapa ordning i en värld som vi inte kan överblicka. Med eller utan tillgång till informations- och kommunikationstekniken försöker upplysta medborgare göra tydligt att makt är något som politiker måste göra sig förtjänt av genom ett rakryggat beteende, inte tillskansa sig med hjälp av manipulation.

Istället för att syssla med typiska höger-/vänsterfrågor anser jag att vi i PP ska ta vår utgångspunkt i it-frågornas tvärsektoriella betydelse. Jag tror att vi kan göra stor nytta genom ett särskilt fokus på hur internet och tekniken kan vara verktyg för att säkra demokratiska fri- och rättigheter, rättssäkerhet, tillgången till fri information, möjligheter att dela kulturella uttryck och upplevelser, skapa kunskapsprocesser o s v. Mot den bakgrunden måste vi intressera oss både för ACTA-avtalet och det som är på gång när det gäller yttrandefriheten och tryckfriheten, där förslag kommer inom några veckor, samt datalagringsdirektivet och polismetodutredningen, där beslut ska tas i december. Här duger inte att ligga på latsidan.

Avslutar med en artikel ur Sydsvenskan som visar vad människor kan uträtta när de skärskådar sitt eget sätt att arbeta och vänder på synsätt. Kan bara hoppas att detta goda exempel sprider sig. Vi i bloggosfären kan väl så frön genom att sprida artikeln? Intressant.