När bryts ett samhälle sönder?

Dit det bär, bär det, brukade min mamma säga, när något gick överstyr, vilket det gjorde när någon gick för långt i sin iver att sätta P för företeelser i det mänskliga livet. Det är med mänskliga relationer, som med hus och broar – det finns en hållfasthetslära, som politiker måste behärska annars går det överstyr. Det har inget med höger – vänster att göra, utan mera med balansen mellan mänskligt och omänskligt. Det som nu läckt ut om ACTA-avtalet och som DN nu äntligen skriver om visar att vår oro har varit befogad. Detta är mer än ett handelsavtal – det handlar de facto om en gemensam lagstiftning, som förhandlas fram bakom vår rygg. Många har synpunkter och ställer frågor bl a Erik Josefsson och Varför inte?

Sagor från livbåten har en idé om en möjlig lösning och det kan behövas annars hjälper det föga att EU:s Margot Wallströms skriver mångordigt på SvD Brännpunkt om sammanhållning och gemensamma tag. Alla dessa direktiv, som kommer från EU, och där vi, som använder internet, betraktas antingen som konsumenter eller potentiella kriminella istället för medborgare stärker inte ett positivt förhållningssätt till denna överstatlighet - tvärtom. Vi som gillar mångfald och internationellt utbyte undrar varför EU:s ledare och administration gillar detta pysslande bakom ryggen på oss.

Därför ska det bli intressant se vad som händer med datalagringsdirektivet sedan Wiesbadens förvaltningsdomstol funnit att en allmän datalagring är oproportionerlig och därmed olaglig, vilket Mark Klamberg skriver om. Detta publicerades den 16 mars, d v s dagen före det att Moderaterna meddelade att de bestämt sig för att dra gränsen för den tid som uppgifter ska lagras till sex månader. I mitt nattliga inlägg länkade jag bl a till Intensifier, som bl a berörde att uppklaringsfrekvensen i Tyskland ökat med 0,006 %! Mårtensson har också noterat det för oss positiva domslutet och hoppas att Sverige ska låta sig påverkas. Uppdatering: Sedan detta skrevs har diskussion uppstått om hur detta ska tolkas, vilket Sidvind, gjort mig uppmärksam på.

Mammas hemsnickrade visdomsord är användbara även när jag läser vad Opassande skriver om tillståndet i Nya Zeeland efter deras skärpta lagstiftning när det gäller fildelning. Karl Sigfrid berättar med hjälp av Hax och Wired om hur långt galenskapen drivits i Australien. En kommentar som passar väl i sammanhanget finns hos Badlands Hyena.

Lars-Erick funderar över skyddstider för upphovsrättsskyddade verk i förhållande till patent och Mark Klamberg berättar om Försvarsmaktens remissvar på alliansens FRA-kompromiss. Det senare återkommer jag till när jag tagit mig tid att läsa och grunna på vad som kan falla ut av det. Spontant undrar jag var de kritiska fp-kvinnornas smärtgräns ligger? Gör de som Fredrik Federley – slutar prata om saken och hoppas att människors oro för vart landet är på väg därmed ska försvinna?