Allt kan köpas för pengar?

Läser DN:s artikel Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar och har svårt att tro mina ögon. Men efter att ha rådfrågat Paki Holvander, kommunstrateg för Demokrati och Mångfald i Södertälje kommun, vet jag nu att undersökningen sker med jämna mellanrum och håller god kvalitet samt ingår i en världsomspännande forskning med ett stort antal länder involverade. Annars hade det legat nära till hands att tro att någon roar sig med att skämta i en mycket allvarlig sak. Som pensionär har jag hört om den ironiska generationen och tänkte först att dagens unga, som utsätts för enkäter om än det ena än det andra företeelsen bland unga som vuxenvärlden gärna förfasar sig över, helt enkelt pekar finger genom att inte vara helt seriösa i sina svar. Men, inser sedan att svaren kan vara helt sanningsenliga och då måste vi ställa oss frågor om vad dessa svar vilar på för grund och vad som kan ligga bakom.

Forskningsledaren Staffan I. Lindberg frågar sig också hur detta kan komma sig, men har inget svar utan kan bara göra antaganden utifrån svar från unga i sin omgivning. Helt rått kan jag tänka mig att förtroendet för politikerna, som själva tjänar rätt bra på sina politiska uppdrag, står i direkt relation till dem som är beredd att tjäna en hacka på att sälja sin röst. Inte så konstigt eftersom de politiker som slåss om makten visat att de kan sälja ut sitt tidigare deklarerade demokratiska förhållningssätt inför hotet att förlora inflytande inom politiken i allmänhet och sitt parti i synnerhet.

Piratpartiet är ett exempel på ett politiskt parti som inte hade kommit till stånd om de etablerade partierna hade varit mera lyhörda inför de samhällsförändringar som krävs i en tid då människor förväntar sig fritt kunna dra fördel av den teknik som finns för information och kommunikation. Vi människor vill ha rätt att bete oss på samma sätt som tidigare, då man med hjälp av papper och penna samt skrivmaskin olika tekniker för mångfaldigande av eget och andras tankegods och olika uttryck för kultur- och kunskapsutveckling, kunde utveckla sitt eget inre liv. Ett beteende som senare ledde till köp av sådant som man kände behov av att ha i sin ägo. Vad jag kan se är det ingen skillnad idag mot tidigare – först kollar man och utbyter meningar med andra om saken, sedan köper man det om man anser det vara värt pengarna. Som svar på detta har riksdagen skärpt lagstiftningen för att underlätta upphovsrättsindustrins jakt på människor som delar filer med varandra. För att inte tala om FRA en rad andra åtgärder i syfte att övervaka allt vad vi medborgare sysslar med när vi befinner oss ute på nätet.

Inom andra samhällsområden finns det andra exempel. Ta till exempel de unga människor, som engagerat sig för djurens rätt till en juste behandling. Vad händer i dessa unga sinnen, när det visar sig att samhället står rätt handfallen inför den vanvård som sker? Eftersom våra nyhetsmedia verkar vara ointresserade av att granska det som pågår i olika djurstallar och samhällets kontrollanter intalats att de arbetar för en successiv förbättring genom goda råd istället för att använda sina möjligheter till sanktioner (vilket inbjuder de samvetslösa att synda på nåden), blir en del ungdomar allt mer militanta medan andra får sin bild av ett samhälle, där pengar betyder mer än djurs välbefinnande, ytterligare förstärkt. Om andra kan tjäna pengar på ett samhälle där rättrådighet inte lönar sig, är det kanske inte så konstigt ifall allt fler ungdomar ser en möjlighet att sälja sin röst, men jag måste medge att det är smärtsamt att tänka i de banorna.

Hur som helst – allt hänger ihop. Nu gäller det bara att fördjupa forskningsinsatserna för att ta reda på de bakomliggande orsakerna. Här är det inte enbart i skolans inre arbete, där elever ska ges möjlighet att tillämpa demokratiska fri- och rättigheter i sin egen vardag, som kan vara av intresse. Utan i minst lika hög grad krävs studier av skolböckernas ideala värld i förhållande till den praktiska politik, som den tar sig uttryck i den egna kommunen och i landet i stort. Antalet kommentarer och blogginlägg säger oss att ämnet Unga och politik intresserar.

Andra som skriver är bl a följande: DN-huvudledare; SvD; Juristens funderingar; MinaModerataKarameller; Viktualiebrodern; Scaber Nestor; Lars-Erick; Tokmoderaten; Motpol; Jan Nilsson; Beelzebjörn; Thomas Böhlmark; Unni Drougge; Martin Moberg; Knapsu; och Johan ”Mitt i steget” Westerholm. Samt sist men inte minst Badlands Hyena, som kan konsten att vrida till det hela. Twitter som detta exempel från norr ökar inte precis tilltron till politikers omdöme.

För övrigt anser jag i likhet med Isobel Hadley-Kamptz att de som ansvarar för den förda politiken kring GMO måste granskas mera ingående och ifrågasättas. För övrigt ett bra exempel på att lagstiftningen för immateriell rätt har haft helt fel fokus och att pengar har fått företräde framför andra minst lika viktiga värden.

Intressant.

IPRED – resultat av demokrati eller korporativism?

SvD publicerar idag en Sifo-undersökning, som visar att IPRED-lagen, där företag som anser sig vara utsatta för intrång i upphovsrätten, kan ta lagen i egna händer, inte får godkänt av folket. Även om 1.000 tillfrågade personer uppdelade efter partisympatier inte kan anses vara allmängiltigt för väljarna i stort, kan jag inte låta bli att fundera över den skillnad som syns mellan Folkpartiet-Centerpartiet och övriga, där uppemot hälften eller drygt hälften tycker att lagen var rätt. Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander, själv kritisk till att internetoperatörer ska få lämna ut uppgifter om sina kunder, tror att felaktigheter i debatten påverkat opinionen och tar detta med husrannsakan som exempel. Den som lever får se, tänker jag. Det blir allt lättare att tvivla på politikers ord. Liberal och långsint funderar också kring detta, men tycker att det allvarliga är att det hela gjorts till en civilrättslig sak med oproportionerligt stor makt åt en industri som saknar förankring i verkligheten. Aftonbladet, Expressen, IDG, HD och Dagens Industri skriver också om undersökningen. SvD har dessutom en artikel där spelbranschen skyller hela den här situationen på pirater, vilka man menar hyllar piratkopieringen. En ny variant på hönan och ägget, tänker jag.

Håller helt med MinaModerataKarameller, som ber regeringen ”Upp med strutshuvudet ur sanden nu och ta integriteten på allvar...”. Beatrice Asks kommentarer om politikers plikt att fatta obekväma beslut bemöts också av Opassande och hennes argumentation skriver jag under på, dock tvekar jag fortfarande när det gäller Piratpartiet. Vi får se hur det går med förlägningen av skyddstider för inspelning av musik vid den kommande omröstningen i EU. Hos Erik Josefsson läser jag att han hoppas på Olle Schmidt (FP), som annars är en respekterad politiker när det gäller våra grundläggande fri- och rättigheter. Det verkar det vara litet si och så med den saken i EU. Denna överstatliga konstruktion, som uppvisar allt mer av korporativism till nackdel för demokratin.

Läs gärna Copyriot, som skriver om korporativism i fem punkter med utgångspunkt från IPRED1, IPRED2 samt ACTA-avtalet (IPRED3), som alla handlar om att ge företag ett orättmätigt stort inflytande över upphovsrätts- och patenträttslagstiftningen, där lobbyister men inte medborgare har insyn och inflytande. Hans iakttagelse att Socialdemokraterna insåg att alliansens förslag handlade om en informell korporativism och därför föreslog en formell korporativism är intressant. Att socialdemokraterna inte själva ser detta, beror på deras vana att låta företrädare för olika organisationer prägla deras politik. När jag skrivit detta tänker jag på författaren Anders Widén, som lagt ner sin själ på att få de sina att förstå. Det är tungt när alla dessa lojaliteter står i vägen för den fria tanken. En annan författare Stefan Stenudd ser att lagen ställer gamla mot unga.

Hax skriver att i USA hemligstämplar Vita Huset det material som rör ACTA-avtalet. ”Och samtidigt som allmänheten, media och de flesta parlamentariker vägras insyn i ACTA-förhandlingarna – så lämnar USA ut materialet till företrädare för upphovsrättsindustrin.”, som då kallas rådgivare. Canada arbetar för öppenhet. Intressant.

Att IPRED krockar med forskningen skrev IDG.se om sedan Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket berättat om den tveksamhet som man där känner till fortsatt användning av deras trådlösa nätverk efter IPRED-lagens ikraftträdande. Peter Alvarsson, Computer Sweden gjorde ett bra inlägg ”Gör Piratkopiering ointressant”, men tyvärr når han inte i ett databranschens forum särskilt många av riksdagens ledamöter eller kultureliten. Anna Troberg har dock bestämt sig för att blicka framåt och berättar om ett projekt, som är tänkt att hjälpa och inspirera olika sorters kreatörer att våga sig ut på nätet och testa sina vingar. Ett juste grepp på problematiken!

Andra som skriver om IPRED: Mårtensson, Magnus Andersson, Copyriot, Tommy k Johansson, Sagor från livbåten, Free and thinking, Mitt i steget, Patrik Öhman, In your face, Viktor, Hax, Satmaran, Krohniskt, Allt inom IT, Sidvind, johanfirst och Varför inte? för att bara nämna en del av alla som noterat undersökningen. Scaber Nestor funderar kring piratkopiering - privatkopiering.

Apropå undersökning – avslutar med att nämna att jag nu fått svar från SvD:s journalist när det gäller väljarundersökningen. Tack för det! Det är inte mindre än 14,1 procent, som just nu saknar ett parti att rösta på. 14,1 procent! De osäkra är Sveriges tredje största parti!!! Det framgick inte av artikeln. Däremot att Folkpartiets nedgång med 2,1 procentenheter till 6,3 procent är statistiskt säker. Tänk om de osäkra skulle få en egen stapel i diagrammet, då skulle måhända politikerna förstå att en stor del av medborgarna känner sig frustrerade. Sammantaget noterar jag att det är fler än jag och Lars-Erick, som har problem med att Folkpartiet tappat bort sin liberala själ.

Farmor ut i vida världen

Igår fick jag bevis för att en farmor i Norrtälje, kan ställa frågor till VDn i det företag som skött tekniken för genomförandet av den undersökning om svenska folkets moral i förhållande till välfärdssystemen, vilket Fölster & Co skrev om i sin debattartikel i förra veckan. Och få svar samma dag! VDn för Cint AB, Bo Mattsson, sände ett svarsmejl från ett hotellrum i USA, vilket innebar att det, som han skrev, saknade ringar och prickar över å, ä och ö.

Men det är inte något problem att tala om. Värre är att jag bara till en del förstår det svar jag fått. Därför har jag bett min son, som arbetar i branschen, att transformera språket. Min pappa, hans morfar, industrielektriker (salig i åminnelse) har lärt mig att tänk, som finns i huvudet på människor på en högre nivå, måste transformeras för att människor på en lägre nivå ska förstå. Det är med tankekraft som med elkraft. Högspänning måste omvandlas i ett ställverk till lågspänning och där, ifall kraft förlorats på grund av avståndet, förstärkas innan det går vidare till en transformatorstation för att transformeras till användbar hushållsel. Det behövs således en transformator för att jag med en lägre utbildningsnivå ska förstå. Visserligen har han erbjudit mig att återkomma om det är något som jag behöver fråga om, men för att kunna göra det, måste jag begripa det som han berättar. Medan jag skriver kommer jag på att när det gäller människor så finns det två olika sorters kraftdistributörer. En elit, som använder sin hjärnkraft för alla människors goda och en annan elit, som tycker att deras hjärnkraft bara är till för en begränsad del av folket, varför de använder "transformatorstationen" till att förvränga saker. Men det är en annan historia. Just nu gläds jag åt att det är möjligt att kommunicera och ta reda på det som jag behöver få veta. När det gäller själva frågeformuläret för undersökningen, så är det beställarens sak, varför mitt frågande går vidare till Handelns UtredningsInstitut (HUI) i den delen.