Farmor ut i vida världen

Igår fick jag bevis för att en farmor i Norrtälje, kan ställa frågor till VDn i det företag som skött tekniken för genomförandet av den undersökning om svenska folkets moral i förhållande till välfärdssystemen, vilket Fölster & Co skrev om i sin debattartikel i förra veckan. Och få svar samma dag! VDn för Cint AB, Bo Mattsson, sände ett svarsmejl från ett hotellrum i USA, vilket innebar att det, som han skrev, saknade ringar och prickar över å, ä och ö.

Men det är inte något problem att tala om. Värre är att jag bara till en del förstår det svar jag fått. Därför har jag bett min son, som arbetar i branschen, att transformera språket. Min pappa, hans morfar, industrielektriker (salig i åminnelse) har lärt mig att tänk, som finns i huvudet på människor på en högre nivå, måste transformeras för att människor på en lägre nivå ska förstå. Det är med tankekraft som med elkraft. Högspänning måste omvandlas i ett ställverk till lågspänning och där, ifall kraft förlorats på grund av avståndet, förstärkas innan det går vidare till en transformatorstation för att transformeras till användbar hushållsel. Det behövs således en transformator för att jag med en lägre utbildningsnivå ska förstå. Visserligen har han erbjudit mig att återkomma om det är något som jag behöver fråga om, men för att kunna göra det, måste jag begripa det som han berättar. Medan jag skriver kommer jag på att när det gäller människor så finns det två olika sorters kraftdistributörer. En elit, som använder sin hjärnkraft för alla människors goda och en annan elit, som tycker att deras hjärnkraft bara är till för en begränsad del av folket, varför de använder "transformatorstationen" till att förvränga saker. Men det är en annan historia. Just nu gläds jag åt att det är möjligt att kommunicera och ta reda på det som jag behöver få veta. När det gäller själva frågeformuläret för undersökningen, så är det beställarens sak, varför mitt frågande går vidare till Handelns UtredningsInstitut (HUI) i den delen.

Svårt fånga sanningen

Uppgifterna i ett debattinlägg i DN den 17 oktober skrivet av Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, och Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut, var så häpnadsväckande att jag måste ställa mig frågor: - Varifrån har de fått detta? De måste väl vara aktsamma om sin trovärdighet om de vill vårda sin logga, dvs sitt namn?

Som ny medlem i bloggportalen började jag se mig omkring. Fanns där någon som visste mer än jag? Efter en stund fann jag Svensson i Göteborg, som påstod sig ha tillgång till undersökningen. Han skrev rent ut att det handlade om propaganda. Enligt Svensson var grunden för debattartikeln en webbenkät genomförd bland CINT:s respondenter. En webbenkät, det måste betyda att den som svarar måste ha tillgång till en dator och vara uppkopplad på nätet. Om de svenskar, som saknar dessa verktyg, är uteslutna, hur stämmer det med att undersökningen sägs bygga på ett statistiskt säkerställt urval? Och hur har man säkerställt att den, som svarat, gjort detta endast vid ett tillfälle? Intressanta frågor att söka svar på, om man vill pröva Fölsters och Bergströms trovärdighet. Ett gott rykte, som trovärdig källa, måste vårdas, även om det kan verka som att ingen längre behöver göra sig förtjänt av en annan människas förtroende. Jag menar att det är precis tvärtom. Vi lever i en tid där den, som har något att sälja, måste vinna våra vänner, för att kunna påverka oss.

Om orden fortfarande har makt, ska väl den makten ligga i det ärliga innehållet, inte i att skribenten har högre status och ställning eller för tillfället är någon slags idol? Jag gräver vidare. Visar det sig att den undersökning, som åberopas, inte vilar på en vetenskapligt godtagbar grund, då är Fölster inte längre tillförlitlig utan en megafon för något, som ska säljas. Och då måste jag ställa mig frågan: - Vem eller vilka tjänar på att jag tror på det? Och fortsätta samtala om detta här och med mina vänner.