Jonas, 3 år och barnkonventionen.

I dagens NT kan vi läsa om treårige Jonas, som inte ges möjlighet att leka med andra barn, då hans mamma saknar körkort och inte kan skjutsa honom till och från förskolan. Jonas har ett handikapp, vilket gör att han har behov av särskilt stöd för sin utveckling. Barnets rättigheter ska enligt FN:s barnkonvention garanteras oberoende av i vilken del av landet barnet bor i och oberoende av barnets föräldrar. De har flyttat från Stavsnäs på Värmdö till Lohärad i Norrtälje kommun och mamman har fått höra att de får skylla sig själva, som inte kollat upp möjligheterna att klara Jonas resor till och från dagis innan de flyttade hit.

Men, då bortser kommunen från sin roll i den politik för barns rättigheter, som regeringen är beroende av för att Sverige ska kunna leva upp till barnkonventionen. Eftersom kommunens rätt till självstyre innebär att kommunen ska fatta egna beslut i olika frågor, blir barn med särskilda behov beroende av det politiska klimat som råder i den kommun, där barnets föräldrar valt att bo. Målet med regeringens strategi är att barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn och ur det perspektivet kan beslutet här synas i sömmarna. I det aktuella fallet verkar behovet av skjuts till och från vara av tillfällig natur tills mamman klarat av att ta körkort. Det gör det svårare att förstå den låsning i saken, som tydligen skett. Men om det beror på prestige eller pengar är svårt att avgöra.

I vart fall får jag intrycket att de ansvariga gjort det enkelt för sig genom att bortse från barnets behov och lägga hela ansvaret på föräldrarna. De förväntas prioritera dessa resor inom familjens budget, där tre andra barns behov också ska rymmas. Synsättet liknar den katolska kyrkans subsidiaritetsprincip mera än regeringens barnpolitik. I katolska länder är det i första hand familjen, som ska svara för barnets behov. Om de saknar resurser är det en uppgift för släkten och om den inte är tillräckligt resursstark, blir det en uppgift för olika hjälporganisationer eller kyrkan och i allra sista hand samhället. Den principen har redan omsatts inom EU som en övergripande princip om på vilken nivå beslut ska tas i olika frågor. Och, genom en motion av Kristdemokraterna, som visserligen avslogs vid behandlingen i utskott och kammare, kan denna princip väckas till liv inom Grundlagsutredningen och därmed vinna insteg i vårt samhälle. Utredningen ska redovisas senast den 31 december 2008. Intressant.

Om vi i vår kommun gillar en utveckling, där vi som medborgare och skattebetalare inte ska bry oss, kan vi naturligtvis rycka på axlarna åt familjen i Lohärad. Men, om vi inte vill vara med om en sån utveckling gäller det att ta diskussionen om hur barnkonventionen uppfylls i detta enskilda fall.

En nyliberal eller helt sanslös centerpartist?

”De vill supa och ta brudarna på brösten” är den utmanande rubriken på en artikel i Aftonbladet, som en kommentar till en stort uppslagen intervju i den nya fackliga organisationen UNIONEN:s tidning Kollega med riksdagsman Fredrick Federley, 29, i centern.

- Vad säger du till dem som tycker att du utmanar partiet med din livsstil? Det är en av de många frågorna från Kollegas reporter. Svaret på just denna frågan är så avslöjande för Fredrik Federleys syn på sina kollegor i centerns riksdagsgrupp att det måste läsas om och om igen: ”Herrejesus! Centern har 60 – 70 000 medlemmar och majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och kunna ta brudarna på brösten. Skulle de uppröras över mig? Vad är det för kväll ikväll? Onsdag, jag slår vad att just nu står över hälften av centerns riksdagsledamöter i någon bar och är halvpackade. Vad ska de annars göra stackarna? De får ju inte åka hem förrän torsdagkväll. De måste vara här. Förmodligen har de blivit bjudna på middag av någon intressegrupp.”. Det finns mera i artikeln av intresse om man vill ta del av hur en ung nyliberal politiker ser på livet och politiken, men sorgligt nog har tidningen Kollega valt en webblösning, som man inte kan länka till.

Men det var värt besväret att brottas med tekniken för att läsa artikeln, för den stärker mitt intryck av att Centern infiltrerats av en grupp nyliberaler, som går under beteckningen Stureplanscentern. Med nyliberaler, som tongivande i huvudstaden, och i avsaknad av någon stark kvinna eller man, som kan ta matchen med moderaternas starke man i kommunen, har Centern lokalt ingen avundsvärd roll. Jag förstår chefredaktören Reidar Carlssons efterlysning i veckan som gick.

Ljus i betydelsen upplysning

Dagen började med ett besök hos NIHAB, som varje år bjuder in sina hyresgäster till ett Luciafirande, där den lucia, som NT:s läsare röstat fram, och hennes tärnor samlade oss till en stunds eftertanke. Innan jag skiljdes från mina vänner kom samtalet in på gårdagens ledare i NT och då passade jag naturligtvis på att berätta om mitt bloggande. Hoppas naturligtvis att få dem, som besökare och då gärna komma med en och annan kommentar.

Senare under dagen har jag fått höra både ett och annat om vad som hänt och händer i den kommunala verksamheten. Som t ex hur det gick för den person, som man var så angelägen om att få till ny renhållningschef att Tekniske chefen, på inrådan av Personalchefen, polisanmälde den facklige företrädaren för olaga hot. Han stod nämligen upp för den tidigare innehavaren av tjänsten. Genom polisanmälan blev den berörda fackliga organisationen tvungen att sätta in en annan företrädare, medan polisutredningen pågick, och den person, som Tekniske chefen ville ha, fick jobbet. Så kan dom, som inte behärskar förhandlingens ädla konst, göra och tack vare detta vinna det moderata kommunalrådets gillande. I sanning en märklig tid vi lever i.

Men hut går hem. Om jag är rätt underrättad, så knakade samarbetet mellan den nye tjänsteinnehavaren och Tekniske chefen snart i fogarna, och vederbörande sökte sig till en annan tjänst i kommunen. Tänk vad som kommer fram när man börjar vända på stenarna!