Personlig vendetta?

Redan den 7 mars bloggade jag om att kommunalrådet Kjell Jansson måste se upp, när de giftiga slagghögarnas herre i Herräng trädde till hans försvar i den infekterade debatten efter socialchefens avhopp.

Av omtanke om Herrängs goda namn och rykte i danskompanier världen runt skrev jag då ”Arrangörerna av Herrängs Dance Camp, som firade sitt 25 års jubileum förra året, är inte betjänta av en miljö där sjukdomsalstrande partiklar frigörs, därför att denne man har ett intresse som rimmar illa med våra miljölagar.”

I slutet av mars skrev Norrtelje Tidning under rubriken "Miljöbråk i Herräng" om ett bygglovsärende, inlämnat av ägaren till de giftiga slagghögarna om ett ianspråktagande av området i anslutning till Herrängs Marina för en campinganläggning. Sedan en miljöinspektör gjort sitt arbete riskerade den sökande att få ett avslag, men nu framkom det att ärendet skulle dras bort från dagordning för att studeras ännu en gång. Ordföranden i Bygg- och Miljönämnden Mats Hultin, känd som Kjell Janssons mest förtrogne bland moderaterna, förklarade då att ärendet måste utgå för att beredas på nytt.

Med hjälp av fakta, som jag fann på nätet, att flera markområden i Herräng ingår i den inventering av Förorenad mark, som Länsstyrelsen håller på att utreda genom provtagning och i dialog med berörda fastighetsägare, skrev jag en insändare, där jag satte ord på vad många befarade – att fastighetsägaren var på väg att bli otillbörligt gynnad för att han tidigare dragit en lans till försvar för kommunalrådet. Men också att kommunalrådet bör tänka sig för innan han låter egennytta gå före den allmänna nyttan i fråga om miljö, som befaras vara skadlig för människors hälsa.

Idag får jag på nöten av fastighetsägaren ifråga, som i en insändare frankt påstår att jag drivs av en vilja att förfölja honom och att jag ägnat mig åt detta i decennier. Helt befängt. Men drar mig till minnes att jag på 70-talet, då i min egenskap av politiker i dåvarande Byggnadsnämnden och Kommunfullmäktige lyssnade på flera andra i Herräng än denne fastighetsägare och då blev ansatt av partidistriktets ombudsman, som blivit kontaktad av fastighetsägaren ifråga. Mitt agerande ansågs vara ett hot mot partiet på lokal nivå. Med ett förflutet som ombudsman i Metall var denne fastighetsägare van vid att han kunde ”dra i olika snören” för att få sin vilja fram. När jag stod på mig blev det alltså tolkat som att jag ägnade mig åt en personlig vendetta mot mannen ifråga. En myt som han uppenbarligen försöker hålla vid liv.

Frisk luft i natursköna områden

I dagens NT har de giftiga slagghögarnas herre i Herräng på Insändarsidan uttalat sitt stöd för kommunalrådet Kjell Jansson. Fler beskyddare av det slaget och Kjell Jansson får se upp.

Arrangörerna av Herrängs Dance Camp, som firade sitt 25 års jubileum förra året, är inte betjänta av en miljö där sjukdomsalstrande partiklar frigörs, därför att denne man har ett intresse som rimmar illa med våra miljölagar. Har för mig att jag rätt nyligen läste en artikel i NT om att material från ortens slagghögar använts som fyllnadsmaterial, vilket inte gillades av dem som har till uppgift att värna miljön för omkringboende. Men, jag kan inte hitta någon länk till den artikeln. UNT hade däremot en mycket trevlig artikel om Herrängs Dance Camp, som kallas Swingdansens Mecka i världen den 3 juli 2007.

Efter tio år som värdinna vid Vandrarhemmet i Kapellskär, beläget inom Riddersholm – ett av Skärgårdsstiftelsens förvaltningsområden – vet jag vad besökare från bl a USA, Storbritannien och Tyskland värderar högst. Det är att kunna ströva fritt i frisk luft i natursköna områden och att färdas längs våra vägar utan att en massa reklamskyltar tillåtits förfula landskapsbilden. Det senare är dock snart ett minne blott, då det blir allt fler av dessa rätt amatörmässiga skyltar – i vart fall mellan Norrtälje och Stockholm. Som farmor har jag åkt sträckan 1 – 2 ggr i veckan de senaste tio åren på väg till och från mina barnbarn. Med tiden har jag noterat vilka företag, som jag ska undvika att gör affärer med. Det kallas för att rösta med fötterna. Konsumentmakt sägs vara den enda makt, som vi vanliga människor kan utöva mellan valen till politiska församlingar. Intressant.

Kommunalrådet beklagar

Vid allmänhetens frågestund igår kväll i Kommunfullmäktige kom frågan om Socialchefens avhopp upp som första punkt. Kommunalrådet Kjell Jansson (m) förklarade att hans agerande måste ses mot bakgrund kommunstyrelsens övergripande ansvar när en nämnd går back flera år i rad. Samtidigt medgav han att frågan hade kunnat hanteras betydligt bättre. Han sa att han var ledsen att det blivit fel och jag är beredd att tro att han menade vad han sa, men, som någon sa härom dagen – det är i facit man kan se om det stämmer.

Socialnämndens politiker har i stor enighet stått upp och försvarat såväl Socialchefen som den flexibilitet som måste råda när det gäller Socialnämndens budget. Det är med den som med budgeten för snöröjning – det är andra krafter som bestämmer hur mycket pengar som krävs!

Därför undrar jag vad vice ordföranden och de övriga socialdemokraterna i Socialnämnden tror sig vinna på att dra på veven ytterligare ett varv, genom att i fullmäktige även lämna in en interpellation i saken. Vilken makt Kommunstyrelsen har i förhållande till nämnderna torde framgå av det regelverk som Kommunfullmäktige tidigare beslutat om och torde ingå i politikerutbildningen. Men det kan kanske ha det goda med sig att vi medborgare också får oss en lektion i hur makten är fördelad. För min egen del skulle jag sätta stort värde på att den typen av viktiga dokument var tillgängliga på kommunens hemsida – gärna under ordet Demokrati med en egen knapp i huvudmenyn.

Kritiken når nu stormstyrka

Diskussionens vågor går nu höga om kommunalrådet Kjell Jansson och hans agerande, vilket föregick Socialchefens beslut nyligen att säga upp sig. NT fylls av såväl artiklar som ännu en ledare om Kommunalrådets roll i saken och funderingar kring vilka konsekvenser detta kan få för framtiden.

Jag förstår att Kommunalrådet tyckte sig vara fullt kapabel att tillsammans med kommundirektören ta itu med underskottet i Socialnämndens årsredovisning utan att först föra någon dialog med sina partikamrater eller några andra politiker i Socialnämnden. Naturligtvis mot bakgrund av den policy för budgetering och uppföljning i Norrtälje kommun, som fullmäktiges majoritet antog vid sitt sammanträde den 10 december 2007.

Av protokollets § 223 framgår bland annat att oppositionen ville ändra tidigare formulering, om vilket som skulle gälla för prioriteringar mellan mål och medel, enligt följande: ”då mål och budget inte stämmer överens skall budget eller mål omprövas i kommunfullmäktige”. Detta förslag avvisades av Kommunfullmäktige och de, som väckt förslaget (s, v och mp), reserverade sig mot beslutet.

Det betyder att Kommunledningen lutar sig mot bestämmelsen att då mål och budget inte stämmer överens är det budgeten som gäller. Kommunstyrelsen hade för sin del redan vid beredningen av ärendet beslutat ge kommundirektören i uppdrag att utfärda instruktioner med anledning av denna policy. Kommunalrådet har således juridiskt torrt på fötterna när han står upp för att ingen nämnd och förvaltning äger rätt att överskrida sin budget.

Däremot kan opinionen ha rätt i kritiken mot sättet på vilket han och kommundirektören ser ut att ha hanterat frågan i mötet med socialnämndens ordförande och socialchefen. Om jag tolkar ledare och artiklar rätt är hans bufflighet stor i umgänget med de politiker och tjänstemän, som inte tillhör kommunalrådets vänkrets, och är mera regel än undantag. Det betyder att glappet i kommunikationen, som kommunalrådet hänvisade till häromdagen, är något, som han och kommundirektören måste göra något åt. Det är en sak att göra vad den politiska ledningen vill, men det fråntar inte kommundirektören ansvaret som ledare att medverka så att en dialog kommer till stånd mellan den glade amatören, politikern, och den professionelle förvaltningschefen.

Politikers okunnighet inom en förvaltnings specialområde kan ge vilken förvaltningschef som helst spader. Om politikern inte bryr sig om att fördjupa sin kunskap, utan väljer att peka med hela handen, då får vi en fördummning av ledarskiktet. Det är lugnast att bara traska patrull – men vilken utveckling ligger i ett sådant förhållningssätt?

Intressant?

All makt utgår från kommunalrådet!

Efter att ha googlat på begreppet demokratiskt sinnelag fick jag snart upp en länk till Ekerö kommun, där ett lokalt parti, Ö-partiet, hamnat i onåd hos kommunledningen, sedan de släppt in ljus och luft i Kommunstyrelsen och varit kritiska mot att beslutsunderlaget inte varit fullständigt i ett ärende. Vid ett extra sammanträde i Kommunstyrelsen, som hade endast ett ärende på dagordningen Kommunstyrelsens arbetsformer och demokratiska beslutsfattande, har Ö-partiet lämnat ett skriftligt uttalande till protokollet, som avslutas med följande kommentar: ”Allt makt till arbetsutskottet” är parollen. Fullmäktige har redan avlövats på makt. Kommunstyrelsen reduceras till ett transportkompani. Nu har åtminstone skiljelinjerna i demokratisyn blivit tydliga.”

Det är inte utan att jag känner igen tongångarna. Dagens Norrtelje Tidning talar sitt tydliga språk både i ledaren med rubriken Kjell Jansson har trampat i klaveret och på nyhetssidorna. Svallvågorna efter socialchefens ställningstagande går höga. Men, som den skärgårdsbo kommunalrådet är, tror han sig nog om att kunna rida ut stormen. Detta även om han denna gång rör sig i farvatten, vars grynnor han inte har en susning om. Det ska bli intressant att se om det blir tjurskalligheten eller någon form av självkritik, som drar det längsta strået, när han tänker efter på sin kammare. Duktiga medarbetare nöjer sig inte med en dålig personalpolitik.

Gårdagens blogg uteblev, eftersom jag då hälsade på hos Paki Holvander, kommunens mångfaldskonsult. Hon har nyligen blivit headhuntad till ett nytt jobb som chef för avdelningen Demokrati och mångfald i Södertälje. Grattis Paki och Grattis Södertälje kommun! Jag förstår att du ser fram emot miljöombytet ;-).

Ljus i betydelsen upplysning

Dagen började med ett besök hos NIHAB, som varje år bjuder in sina hyresgäster till ett Luciafirande, där den lucia, som NT:s läsare röstat fram, och hennes tärnor samlade oss till en stunds eftertanke. Innan jag skiljdes från mina vänner kom samtalet in på gårdagens ledare i NT och då passade jag naturligtvis på att berätta om mitt bloggande. Hoppas naturligtvis att få dem, som besökare och då gärna komma med en och annan kommentar.

Senare under dagen har jag fått höra både ett och annat om vad som hänt och händer i den kommunala verksamheten. Som t ex hur det gick för den person, som man var så angelägen om att få till ny renhållningschef att Tekniske chefen, på inrådan av Personalchefen, polisanmälde den facklige företrädaren för olaga hot. Han stod nämligen upp för den tidigare innehavaren av tjänsten. Genom polisanmälan blev den berörda fackliga organisationen tvungen att sätta in en annan företrädare, medan polisutredningen pågick, och den person, som Tekniske chefen ville ha, fick jobbet. Så kan dom, som inte behärskar förhandlingens ädla konst, göra och tack vare detta vinna det moderata kommunalrådets gillande. I sanning en märklig tid vi lever i.

Men hut går hem. Om jag är rätt underrättad, så knakade samarbetet mellan den nye tjänsteinnehavaren och Tekniske chefen snart i fogarna, och vederbörande sökte sig till en annan tjänst i kommunen. Tänk vad som kommer fram när man börjar vända på stenarna!

Mat i skolan, omsorgen och vården

Har nyss läst Henrik Ennarts blogg om Mat & Hälsa i SvD, där han skriver om årets modeord i USA - localvore eller på svenska lokalätare. Med lokalätare menas en person som söker upp lokalt producerad mat och avstår från sådant som transporterats långa sträckor och därmed skadar klimatet. Sedan berättar han om utvecklingen i Kalifornien där restauranger satsar på menyer som lockar dessa samt om paret Smith-McKinnon som i boken Plenty: One man, One woman and A Raucous Year of Eating Locally berättar om sina upplevelser av ett år som lokalätare. På webbplatsen 100 Mile Diet Local Eating for Global Change kan man beställa boken men också engagera sig i den kampanj som pågår. Henrik Ennart undrar om inte ett bättre svenskt ord för det amerikanska ordet localvore skulle kunna vara närätare, med betydelsen en person som bara äter närproducerade livsmedel. "Eftersom många vitaminer har större chans att klara sig till tallriken om de slipper långa transporter ger det senare kanske inte heller en helt felaktig association till näring" avslutar Henrik Ennart sitt inlägg.

Medan jag försöker komma underfund om vad som ligger bakom det överraskande förslaget från kommunalrådet att riva upp fullmäktiges beslut om den nya kostorganisationen, tänker jag på allt det engagemang, som framförallt skolförvaltningen tog död på hos en tidigare kostchef, när man arbetade fram "Skolmåltiden - en stund av lust", där bland annat maten skulle serveras i klassrummen för att man inte klarade av att hålla ordning i matsalarna. Det ska bli intressant att se om det nya, som ska komma istället, tar hänsyn till transporterna och deras påverkan på klimatet och näringsvärdet.

Norrtelje Tidning och Västra vägen

Under några dagar har Mats Dannewitz Linder (mp) gett oss läsare en bra redogörelse om turerna kring Västra vägen, som är tänkt att avlasta trafiken på Stockholmsvägen. Norrtäljeborna är urtrötta på att Stockholmsvägen så ofta blir igenkorkad av alla dem som måste passera Norrtälje på väg till/från sina hus norr och nordost om stan.

I dag tar tidningens chefredaktör Reidar Carlsson upp detta spörsmål i sin ledare rubricerad Svara på frågorna om Västra vägen som avslutas med en uppmaning till kommunledningen, med kommunalrådet Kjell Jansson i spetsen, att snarast besvara Mats Dannewitz Linders debattartiklar. Chefredaktören gör en riktig analys när han kommit fram till att tystnaden också talar, men då den är mera svårtolkad leder den inte så sällan till en massa spekulationer. Av allt jag hört de senaste åren drar jag bort det mesta, men kvar står information, som tyder på att egenintresse här sätts framför allmänintresse. Istället blir saken allt mer infekterad av ovidkommande saker, som har mera med de berörda kombatanternas personlighetsdrag än med själva sakfrågan att göra.

När jag var liten och vi i syskonskaran bråkade med varandra, hade vår mamma ett angreppssätt, som fungerade. Hon förklarade helt frankt att hon struntade i vem som startat bråket - hon begärde bara att den som hade hand om förståndet skulle använda det och se till att det blev ordning på torpet!!! Utan att vi syskon någonsin talat om det, förstod vi mycket tidigt att detta "att ha hand om förståndet" var något mycket viktigt; och som genom ett trollslag var friden återställd. Det som här krävs är: - Svara på varför det förslag till lösning, som vunnit så mångas gillande, inte kan genomföras? Eller omvänt: - Varför måste det förslag, som så många ogillar, drivas igenom till varje pris? För det finns väl någon i kommunledningen, som vill ha hand om förståndet?