Mat i skolan, omsorgen och vården

Har nyss läst Henrik Ennarts blogg om Mat & Hälsa i SvD, där han skriver om årets modeord i USA - localvore eller på svenska lokalätare. Med lokalätare menas en person som söker upp lokalt producerad mat och avstår från sådant som transporterats långa sträckor och därmed skadar klimatet. Sedan berättar han om utvecklingen i Kalifornien där restauranger satsar på menyer som lockar dessa samt om paret Smith-McKinnon som i boken Plenty: One man, One woman and A Raucous Year of Eating Locally berättar om sina upplevelser av ett år som lokalätare. På webbplatsen 100 Mile Diet Local Eating for Global Change kan man beställa boken men också engagera sig i den kampanj som pågår. Henrik Ennart undrar om inte ett bättre svenskt ord för det amerikanska ordet localvore skulle kunna vara närätare, med betydelsen en person som bara äter närproducerade livsmedel. "Eftersom många vitaminer har större chans att klara sig till tallriken om de slipper långa transporter ger det senare kanske inte heller en helt felaktig association till näring" avslutar Henrik Ennart sitt inlägg.

Medan jag försöker komma underfund om vad som ligger bakom det överraskande förslaget från kommunalrådet att riva upp fullmäktiges beslut om den nya kostorganisationen, tänker jag på allt det engagemang, som framförallt skolförvaltningen tog död på hos en tidigare kostchef, när man arbetade fram "Skolmåltiden - en stund av lust", där bland annat maten skulle serveras i klassrummen för att man inte klarade av att hålla ordning i matsalarna. Det ska bli intressant att se om det nya, som ska komma istället, tar hänsyn till transporterna och deras påverkan på klimatet och näringsvärdet.