Bordellhärvan och trovärdigheten

Efter en givande dag som ordförande i BalticFem ett ResursCentra för kvinnor med fokus på entreprenörskap, jämställdhet och integration kommer jag hem mycket sent, men känner trots det att jag nog inte kan somna om jag inte ordar något om det samtal som jag hörde i P1 Morgon torsdag mellan advokaten Leif Silbersky och journalisten Deanne Rauscher, en av författarna till boken Makten Männen Mörkläggningen, som gavs ut år 2004 på Vertigo förlag.

På nätet har jag funnit en länk där det finns möjlighet att läsa de tre första sidorna i förordet, som visar att det vid tiden för nystandet i Bordellhärvan pågick ett arbete i Justitiedepartementet för att ändra sexbrottslagstiftningen år 1976, vilket måste ses som en intressant ingrediens i den s k Geijer-affären. Genom intervjuer och rescensioner med Peter Bratt i samband med utgivningen av hans bok Med rent uppsåt, utgiven 2007, vet vi att Peter Bratt och DN tvingades be om ursäkt för en artikel, som dock låg mycket nära sanningen. Detta därför att Peter Bratt, när Olof Palme blånekade, trodde sig vara utsatt för en s k set up av Leif G W Persson, rikspolischefen Carl Perssons högra hand. Leif GW var den som hade bekräftat riktigheten av uppgifterna i artikeln. Peter Bratt kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att landets tidigare statsminister Olof Palme i riksdagen inför svenska folket skulle angripa honom och DN för "slidder-sladder" om hans artikel varit sann. Han var inte ensam om den saken!!! När jag tidigare i år hörde Peter Bratt och Leif GW Persson i SVT:s dokumentär berätta om detta utifrån sina olika perspektiv, stod det fullkomligt klart för mig att Olof Palme den gången hade vevat igång den stora dementimaskinen. Är det någon som borde ha en upprättelse och en ekonomisk gottgörelse är det journalisten Peter Bratt.

När jag läst torsdagens ledare i Dala-Demokraten Ljus över bordellhärvan av Göran Greider vill jag instämma i hans önskan om mera ljus över denna historia för att skingra de spöklika skuggorna. Barbro Hedvall i DN kommenterar under rubriken Ryktena lever och visar att hon ställer sig rätt skeptisk till sanningshalten i de uppgifter som de prostituerade kvinnorna nu för fram. Dessa uppgifter ifrågasätts också i SvD:s artikel Vi var desserten efter konferensen där andra kvinnor ur bordellmammans stall ställer sig tvivlande, eftersom de inte har något minne av involverade politiker. Deras kunder var ofta folk från företag i landsorten.

Vid denna tid var sexköp inte olagligt, men uppgifterna om att så unga flickor 13-14åringar fanns med i sammahanget är ändå besvärande för alla män sugna på dessert - politiker eller företagare spelar väl mindre roll. Det handlar hur som helst om män som vill räkna sig till samhällets stöttepelare. Och av sådana förväntar både jag och andra en viss stil - noblesse oblige!