Man tror knappt sina öron

Ikväll lyssnade jag som många gånger förr på Närradions utsändning från fullmäktiges sammanträde och redan inledningsvis fick jag och andra höra något, som var fullkomligt häpnadsväckande. Som vanligt inleddes sammanträdet med Allmänhetens frågestund och då får jag och alla andra åhörare vara med om att ledande politiker villigt ställer sig i skamvrån istället för att ta itu med missförhållanden.

Där stod en tidigare pensionerad vaktmästare och vittnade om vad han och hans fru blivit utsatta för av två av kommunens ledande tjänstemän. Innan kommunalrådet Kjell Jansson besvarade mannens fråga om vem som hade det högsta ansvaret för kommunens personalfrågor, kunde vi radiolyssnare höra att någon undslapp sig något i stil med "det var det här jag befarade när vi införde allmänhetens frågestund". Kommunalrådets svar blev att personalfrågorna var delegerade till Personalchefen och att han - kommunalrådet - därför inte kunde säga något i denna sak.

Fram och tillbaka under några timmar har jag resonerat med mitt fega jag, som undrar om jag verkligen ska utsätta mig för allt det obehag som är förenat med det, som mitt modiga jag vill göra - nämligen slå på stora trumman! Det är skamligt att dessa chefer kan dra fördel av en tidigare anställds underläge och att politikerna hellre ställer sig i skamvrån än tar itu med saken.

Tack och lov för allmänhetens frågestund, även om den inte var avsedd för denna typ av frågor. Men, när inte ens ledande politiker tycks bry sig om hur dessa chefer handskas med personal och skattebetalarnas pengar, vilka ryker, när kommunen tvingas betala för olika fadäser, då återstår väl bara detta att slå på stora trumman?! Jag vill bo i en kommun, som jag kan vara stolt över och då håller det inte att vara tyst. Det är inte bara jag som måste bita huvudet av skammen om det ska bli någon ordning.