Man tror knappt sina öron

Ikväll lyssnade jag som många gånger förr på Närradions utsändning från fullmäktiges sammanträde och redan inledningsvis fick jag och andra höra något, som var fullkomligt häpnadsväckande. Som vanligt inleddes sammanträdet med Allmänhetens frågestund och då får jag och alla andra åhörare vara med om att ledande politiker villigt ställer sig i skamvrån istället för att ta itu med missförhållanden.

Där stod en tidigare pensionerad vaktmästare och vittnade om vad han och hans fru blivit utsatta för av två av kommunens ledande tjänstemän. Innan kommunalrådet Kjell Jansson besvarade mannens fråga om vem som hade det högsta ansvaret för kommunens personalfrågor, kunde vi radiolyssnare höra att någon undslapp sig något i stil med "det var det här jag befarade när vi införde allmänhetens frågestund". Kommunalrådets svar blev att personalfrågorna var delegerade till Personalchefen och att han - kommunalrådet - därför inte kunde säga något i denna sak.

Fram och tillbaka under några timmar har jag resonerat med mitt fega jag, som undrar om jag verkligen ska utsätta mig för allt det obehag som är förenat med det, som mitt modiga jag vill göra - nämligen slå på stora trumman! Det är skamligt att dessa chefer kan dra fördel av en tidigare anställds underläge och att politikerna hellre ställer sig i skamvrån än tar itu med saken.

Tack och lov för allmänhetens frågestund, även om den inte var avsedd för denna typ av frågor. Men, när inte ens ledande politiker tycks bry sig om hur dessa chefer handskas med personal och skattebetalarnas pengar, vilka ryker, när kommunen tvingas betala för olika fadäser, då återstår väl bara detta att slå på stora trumman?! Jag vill bo i en kommun, som jag kan vara stolt över och då håller det inte att vara tyst. Det är inte bara jag som måste bita huvudet av skammen om det ska bli någon ordning.

Drevet går vidare

Lyckligtvis har jag haft en farmorsdag och inte haft tid att ta del av alla artiklar och bloggar som svämmar över av indignation över följderna av den skada, som politiska meningsmotståndare och skärrade alliansmedlemmer lyckats tillfoga statsministern och hans närmaste medarbetare. Jag har varit naiv nog att tro att striden om regeringsmakten ska kunna föras med sakliga och goda argument.

De senaste dagarna har jag dock blivit klar över att vanligtvis kloka människor kan skälla som bandhundar utan att ta reda på vad som gäller t ex i fråga om avtal för tjänstemän på högsta nivå vare sig det gäller stat, kommun eller landsting. Om eller när politikerna i ledningen uttalar att de saknar förtroende för en ledande tjänstman, då kan han eller hon inte längre vara kvar på sin tjänst och då har vederbörande enligt gällande avtal rätt till antingen en omplacering till annan tjänst eller ett avgångsvederlag. För en tjänstman i denna ställning är två årslöner inget ovanligt. Att månadslönen är i den storleksordningen brukar beslutas av en grupp politiker om de inte istället lagt fast vissa ramar och sedan delegerat saken till en chefstjänstman. Utan att ha kollat upp saken, utgår jag från att det varit en bred enighet bland politiker över partigränserna när det gäller löner och andra förmåner för politiskt sakkunniga tjänstemän, allt i likhet med arvoden m m till politikerna själva. Välbetalda tjänstemän brukar leda till höjda arvoden för politikerna. Den som ogillar den ordningen rekommenderas att tala med de politiker som de valt att företräda dem - de har alla del i detta.

Nu går vi till helgvila. Allhelgonahelgen är den helg då vi ägnar våra nära och kära, som inte längre finns hos oss, varma tankar. Men jag tycker nog att vi kan sända en och annan varm tanke till många andra i dessa dagar medan de är i livet.