Kunskap vs Information och Propaganda.

När jag läser inlägget på DN Opinion med tankesmedjan Timbro, som avsändare, tänker jag att kritiken mot EU:s propaganda kommer att få fäste, eftersom människor är ärligt förbannade på att en rad saker händer över deras huvuden, samtidigt som de har svårt att se hur de själva medverkar i det som sker. Marknadsförespråkarna befinner sig nu i en situation, liknande den, som den offentliga sektorn befann sig i, när Timbro var en dess främsta kritiker. Det förstår jag, när jag läser Hax.

En ideologi fungerar i den bästa av världar, medan verkligheten (lyckligtvis) rymmer oönskade effekter på grund av mänskliga tillkortakommanden. Det gör att den kloke inser behovet av kritiska röster, som en spärr mot självtillräckligheten. Tråkigt nog lyssnar de flesta inte in kritiken i avsikt att ta till sig det, som är relevant, för att skärpa det egna förhållningsättet. Mestadels ser man den klädd i meningsmotståndarens språkdräkt och avfärdar den.

Allt ett resultat av att allt fler känner till att påverkan av den allmänna opinionen blivit en lönsam affär. Själv lärde jag den läxan, när jag var facklig företrädare för SKTF i slutet av 80- och i början av 90-talet. Då var vi ett lovligt byte för ”marknadsliberaler” långt in i de flesta politiska partier. Till höger i form av Starta Eget och till vänster kooperativ eller (som det kallades) Starta Eget tillsammans. Vi i kommunens tjänst blev paria och jag fick ägna timmar åt att förklara för lokala företagare att offentliga sektorn bestod av människor, som vi kände och kunde se som tillmötesgående och duktiga yrkesmänniskor. Samtidigt fick jag mig till livs att det i olika verksamheter fanns individer, som av olika anledningar inte behärskade konsten att hantera kundperspektivet, när det krockade med sakkunskap i yrket. Det var här som kritiken fick fäste, vilket ledde till en rad omorganisationer i namn av rationaliseringar och effektivitet, vilket skördade sina offer. Kampanjer är beroende av förhållanden, där kritiska röster kan få fäste och nyanser inte har en chans.

Det är nu snart femton år sedan jag lämnade detta, sedan jag, som huvudskyddsombud, misslyckades med att göra troligt att det, som då pågick, skulle kosta enskilda individer lidande och skattebetalarna pengar. De hängivna människor och oklanderliga stålmän, som ideologierna till höger och vänster bygger sina modeller på, finns inte i den omfattning som idéerna förutsätter.

Därför har jag landat i en filosofi, där det som sker strävar efter en jämvikt – i politiken just nu mellan höger och vänster. En balans som bygger på information och kunskap istället för propaganda. Men vem kan begära av Margot Wallström, att hon ska förstå skillnaden? Hon är ett barn av sin tid. Och Europa är ett projekt, som många vill se som lyckat, inte minst de som arbetar där. Samtidigt innebär genomförandet av projektet att välbetalda uppdrag ges till PR-branschen. Den linje i sanden, som förordas i artikeln, står inte precis för något beständigt. Men, utan att bortse från, att en av undertecknarna har arbetat som assistent för EU-kritiska Junilistan, tycker jag att kommissionen behöver denna kritik för att hålla i minnet att subsidiaritetsprincipen kan tolkas olika. Begreppet har lånats från den katolska kyrkan och det stadgar beslut på lägsta möjliga nivå. Där underförstått med utgångspunkt från Påvens encyklikor. Det är en princip, som blir problematisk när Marknadens osynliga hand och Karl Marx´s lärjungar tävlar om att få inta Påvens stol.

Andra som bloggar om saken: Jakob Heidbrink; Peter Swedenmark; Karl Sigfrid; och Gryningsräd. Kan just undra vilken ståndpunkt Påven intar om den teknik, som möjliggör för oppositionen i Iran att kommunicera med omvärlden? Att världsliga ledare kan ha sina dubier det antar Det progressiva USA.

Intressant.

Bordellhärvan och trovärdigheten

Efter en givande dag som ordförande i BalticFem ett ResursCentra för kvinnor med fokus på entreprenörskap, jämställdhet och integration kommer jag hem mycket sent, men känner trots det att jag nog inte kan somna om jag inte ordar något om det samtal som jag hörde i P1 Morgon torsdag mellan advokaten Leif Silbersky och journalisten Deanne Rauscher, en av författarna till boken Makten Männen Mörkläggningen, som gavs ut år 2004 på Vertigo förlag.

På nätet har jag funnit en länk där det finns möjlighet att läsa de tre första sidorna i förordet, som visar att det vid tiden för nystandet i Bordellhärvan pågick ett arbete i Justitiedepartementet för att ändra sexbrottslagstiftningen år 1976, vilket måste ses som en intressant ingrediens i den s k Geijer-affären. Genom intervjuer och rescensioner med Peter Bratt i samband med utgivningen av hans bok Med rent uppsåt, utgiven 2007, vet vi att Peter Bratt och DN tvingades be om ursäkt för en artikel, som dock låg mycket nära sanningen. Detta därför att Peter Bratt, när Olof Palme blånekade, trodde sig vara utsatt för en s k set up av Leif G W Persson, rikspolischefen Carl Perssons högra hand. Leif GW var den som hade bekräftat riktigheten av uppgifterna i artikeln. Peter Bratt kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att landets tidigare statsminister Olof Palme i riksdagen inför svenska folket skulle angripa honom och DN för "slidder-sladder" om hans artikel varit sann. Han var inte ensam om den saken!!! När jag tidigare i år hörde Peter Bratt och Leif GW Persson i SVT:s dokumentär berätta om detta utifrån sina olika perspektiv, stod det fullkomligt klart för mig att Olof Palme den gången hade vevat igång den stora dementimaskinen. Är det någon som borde ha en upprättelse och en ekonomisk gottgörelse är det journalisten Peter Bratt.

När jag läst torsdagens ledare i Dala-Demokraten Ljus över bordellhärvan av Göran Greider vill jag instämma i hans önskan om mera ljus över denna historia för att skingra de spöklika skuggorna. Barbro Hedvall i DN kommenterar under rubriken Ryktena lever och visar att hon ställer sig rätt skeptisk till sanningshalten i de uppgifter som de prostituerade kvinnorna nu för fram. Dessa uppgifter ifrågasätts också i SvD:s artikel Vi var desserten efter konferensen där andra kvinnor ur bordellmammans stall ställer sig tvivlande, eftersom de inte har något minne av involverade politiker. Deras kunder var ofta folk från företag i landsorten.

Vid denna tid var sexköp inte olagligt, men uppgifterna om att så unga flickor 13-14åringar fanns med i sammahanget är ändå besvärande för alla män sugna på dessert - politiker eller företagare spelar väl mindre roll. Det handlar hur som helst om män som vill räkna sig till samhällets stöttepelare. Och av sådana förväntar både jag och andra en viss stil - noblesse oblige!

Det angår inte mig

Har nyss sett Uppdrag granskning och skäms. Kan det verkligen vara OK att driftigheten i detta land bara kan komma till uttryck i skumraskaffärer. När vita svenska män blir konfronterad med hur det går till i de företag, som köpt deras koncept och arbetar under deras logga, då har man ingen aaaaaaaaaaning. Medan de, som arbetar vid fronten, är väl medvetna om sakernas tillstånd och försvarar sig med att det inte angår dem.

De köper en tjänst av ett annat företag och det är detta företag, som har hela ansvaret. Det är självklart mycket enklare att rycka på axlarna åt detta när det är en invandrare, som fungerar som slavdrivare, och utnyttjar andra "svartskallar" som slavarbetare! Men, den som ser och inte bryr sig är medskyldig. Det talar vi om när det gäller ungdomar, som blir åsyna vittnen till misshandel och annat olaga tvång, och inte vågar ingripa eller ställa upp som vittnen. Är det någon som på allvar tror att det ena inte har med det andra att göra?

Jag skäms för att vi vuxna, etablerade som företagare eller i andra sammanhang, är så taskiga förebilder för det uppväxande släkten! Istället för att med tvivelaktiga metoder peka ut 95 procent av svenska folket som fuskare i förhållande till våra system för en jämlik välfärd, borde näringslivets företrädare - om man verkligen tror på kapitalismen som inspirationskälla - ta itu med dem, som tror sig kunna göra vad som helst i företagsamhetens namn.

Jag har idag varit tillsammans med ett 30-tal kvinnor, de flesta av annat etniskt ursprung än svenskt, och lyssnat till deras berättelser om hur de lyckats starta nya företag, trots att de ibland mötts av mycket diskriminerande attityder hos handläggare inom våra offentliga system. Handläggare, som haft till uppgift att vara ett proffsigt stöd för människor i behov av försörjning. Dessa invandrarkvinnor är inte betjänta av att svenskar, som blir tagna på bar gärning (när de utnyttjar deras landsmän i behov av inkomster) ostraffat kan svära sig fria från ansvar. Upphandlare av varor och tjänster måste bli bättre på att ställa krav på etiska förhållningssätt i förhållande till kunder och utförare, om man vill vara trovärdig.