Oro för kroppens och själens spis

Igår när så mycket kom emellan att bloggen fick lägsta prioritet, fick mina tankar kring Henrik Ennarts blogginlägg i SvD, om att vi senare i veckan kan vänta oss att USA:s Food and Drug Administration (FDA) kommer att säga Ja till klonad mat, inget riktigt utlopp. Finns det inget samråd i sådana frågor mellan livsmedelsverken inom världssamfundet? Hur tänker man – finns det ingen etik i sådana frågor? Finns det inget organiserat samarbete mellan organisationer för konsumenter och folkhälsa? Som synes många frågor söker svar och det krävs nya hemläxor.

En annan för mig viktig fråga är biblioteken och deras roll idag och i framtiden. Därför är dagens debattinlägg på SvD Kultur mycket intressant. Där är det Kulturchefen i Strängnäs kommun Christer Hermansson, som tycker att bibliotekarierna faller undan alltför lätt inför nya media istället för att stå upp för boken och litteraturen. Jag har nyligen läst att Tusculum förlag ger ut hans bok ”Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?” den 21 januari. I morgon utlovas ett svar från Stadsbibliotekarie Inga Lundén. Det ska bli intressant att följa den debatten. I stadgarna för Stadsbibliotekets vänner säger vi att föreningen ska verka för bland annat ”att dialogen om nya medias inverkan på bokläsandet förs på en nivå där förnuft och känsla finner en balans”. Det gäller både lokalt här i Norrtälje och på nationell nivå.

Journalister vi inte glömmer

Lyssnade tidigare idag på P1:s program Publicerat, som i huvudsak ägnades åt en intervju med Kenne Fant, som nyligen skrivit en bok om den legendariske journalisten Torgny Segerstedt. Segerstedts ståndaktighet i kampen mot nazismen var imponerande. Annonsörerna bojkottade tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, folk på gatan kunde spotta efter honom och kungen Gustaf V kallade honom till sig för att i stränga ordalag varna honom för att Sverige kunde dras med i kriget på grund av hans skriverier.

-Jag skriver bara det mitt samvete säger mig, blev hans svar. Sedan fortsatte han envetet att skriva vad han tyckte och tänkte om Hitler och nazismen. Kenne Fant hade själv minnen av hur han som ung soldat intresserat följde Segerstedts Idag-spalten och diskuterade den med andra. Han tyckte sig kunna se vissa likheter mellan nu och då varför den problematik som boken speglar kan vara av värde i dagens diskussioner.

Därifrån var steget inte långt till att påminna oss radiolyssnare om den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea sedan den 23 september 2001. Medan fru och tre barn väntar här hemma i Sverige på hans frigivning. Den som känner lust att göra en insats för hans befrielse kan gå in på www.freedawit.com

Avslutningsvis uppmanades lyssnarna att delta i redaktionens arbete att söka efter God journalistik. Redaktionen skriver på sin webbplats: - Du kan rosa en utmärkt artikel, ett bra inslag i radio och tv. En bild eller fyndig rubrik. Eller ett nytt sätt att presentera svårtillgängliga fakta på. Eller något helt annat... Det sista fick mig att tänka på debaclet kring omröstningen om 2007 års bästa politiska blogg. Eftersom Jinges Web och Fotoblogg på mycket snåriga grunder inte fått vara med i Bloggen Bents omröstning, luktar det mygel lång väg. Miljöpåverkan?

Bordellhärvan och trovärdigheten

Efter en givande dag som ordförande i BalticFem ett ResursCentra för kvinnor med fokus på entreprenörskap, jämställdhet och integration kommer jag hem mycket sent, men känner trots det att jag nog inte kan somna om jag inte ordar något om det samtal som jag hörde i P1 Morgon torsdag mellan advokaten Leif Silbersky och journalisten Deanne Rauscher, en av författarna till boken Makten Männen Mörkläggningen, som gavs ut år 2004 på Vertigo förlag.

På nätet har jag funnit en länk där det finns möjlighet att läsa de tre första sidorna i förordet, som visar att det vid tiden för nystandet i Bordellhärvan pågick ett arbete i Justitiedepartementet för att ändra sexbrottslagstiftningen år 1976, vilket måste ses som en intressant ingrediens i den s k Geijer-affären. Genom intervjuer och rescensioner med Peter Bratt i samband med utgivningen av hans bok Med rent uppsåt, utgiven 2007, vet vi att Peter Bratt och DN tvingades be om ursäkt för en artikel, som dock låg mycket nära sanningen. Detta därför att Peter Bratt, när Olof Palme blånekade, trodde sig vara utsatt för en s k set up av Leif G W Persson, rikspolischefen Carl Perssons högra hand. Leif GW var den som hade bekräftat riktigheten av uppgifterna i artikeln. Peter Bratt kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att landets tidigare statsminister Olof Palme i riksdagen inför svenska folket skulle angripa honom och DN för "slidder-sladder" om hans artikel varit sann. Han var inte ensam om den saken!!! När jag tidigare i år hörde Peter Bratt och Leif GW Persson i SVT:s dokumentär berätta om detta utifrån sina olika perspektiv, stod det fullkomligt klart för mig att Olof Palme den gången hade vevat igång den stora dementimaskinen. Är det någon som borde ha en upprättelse och en ekonomisk gottgörelse är det journalisten Peter Bratt.

När jag läst torsdagens ledare i Dala-Demokraten Ljus över bordellhärvan av Göran Greider vill jag instämma i hans önskan om mera ljus över denna historia för att skingra de spöklika skuggorna. Barbro Hedvall i DN kommenterar under rubriken Ryktena lever och visar att hon ställer sig rätt skeptisk till sanningshalten i de uppgifter som de prostituerade kvinnorna nu för fram. Dessa uppgifter ifrågasätts också i SvD:s artikel Vi var desserten efter konferensen där andra kvinnor ur bordellmammans stall ställer sig tvivlande, eftersom de inte har något minne av involverade politiker. Deras kunder var ofta folk från företag i landsorten.

Vid denna tid var sexköp inte olagligt, men uppgifterna om att så unga flickor 13-14åringar fanns med i sammahanget är ändå besvärande för alla män sugna på dessert - politiker eller företagare spelar väl mindre roll. Det handlar hur som helst om män som vill räkna sig till samhällets stöttepelare. Och av sådana förväntar både jag och andra en viss stil - noblesse oblige!