Mystiken tätnar – förlossningsvård i gungning.

Det som inte framgick av mitt mycket flitigt delade debattinlägg i Norrtelje Tidning om BB Sophia och Södra BB, är att Landstingets Södra BB i princip lagts ner då berörd personal vittnar om den s k flytten till Södertälje. Politikernas och ledningens utsago är således en sanning med mycket stor modifikation. I mitt inlägg skrev jag om framtidsinriktad förlossningsvård, men då visste jag inte att Stockholms läns landsting ingår i Sveus – Nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården med fokus på bland annat patientgruppen Förlossningsvård. På deras webbplats redovisas vad denna samverkan syftar till. Hos Sveus används begreppet Värdebaserade ersättningssystem, vilket jag tidigare har stött på hos Reforminstitutet och i en artikel i Läkartidningen (pdf-fil) av bl a Stefan Fölster, adj. Professor vid KTH och Reforminstitutets chef. Detta gör mig naturligtvis ån mer förbryllad – varför inte värna en framtidsinriktad Förlossningsvård samtidigt som forskning bedrivs kring hur värderingssystemen måste vara uppbyggda för att ge ett reellt värde, eftersom det inte enbart är läkare som genererar värde för olika patientgrupper.

Praktikertjänst vs Stockholms läns landsting.

Processen för Praktikertjänsts del, när det gäller verksamheten ”BB Sophia” har varit att informera berörd personal och fackliga organisationer om nedläggningen, medan det för koncernen Stockholms läns landsting handlat om åtgärder för att om möjligt locka till sig de friställda för att rädda Förlossningsvården i Stockholms län främst under den kommande semesterperioden juni – juli – augusti. Av pressinfo den 1 mars framgår att  skälet till nedläggningen att ”verksamheten under de två första verksamhetsåren haft en omsättning på cirka 320 mkr med en förlust på omkring 180 mkr”. Men om vi kan lita på den bokslutsinformation, som redovisats av Hitta.se – en webbsida som tillhandahåller information ur offentliga databaser – var det samlade resultatet för dotterbolaget Barnbördshuset Praktikertjänst AB efter finansnetto för de bägge verksamhetsåren på drygt 118 miljoner; av mig här avrundat uppåt till 118,2 miljoner och 61,8 miljoner från de av koncernens VD Johan Fredriksson angivna 180 miljoner kronor, vilket innebär att han räknar med fortsatt förlust under innevarande år. Något som dock torde minimeras sedan de bägge koncernerna kommit överens om att avkorta uppsägningstiden från 6 till 3 månader. Samarbetsvilligheten mellan parterna torde stå i direkt relation till alla andra vårdavtal koncernerna emellan. I Koncernen Praktikertjänst i stort torde BB Sophias ”förluster”, mest på grund av investeringar (som fastighetsägaren Sophiahemmet säkert kan dra nytta av) vara möjliga att bära om det inte finns något annat som är mycket viktigare. Kan det vara så att det finns aktörer, som håller på att bygga upp värdebaserade ersättningssystem, vilka inte tål en jämförelse med den verklighet, som är de födande kvinnornas, barnmorskornas och andra specialisters verklighet? Mystiken tätnar ...

Fördelningen av vårdplatserna.

På Landstingets webbplats redovisas hur platser för förlossningar fördelas mellan de olika förlossningsenheterna i länet. Födelsevrålet redovisar sin syn på vad som väntar.

Personalpolitik i dikt och verklighet.

Koncernen Praktikertjänsts strävan att ligga bra till hos Landstinget i Stockholms län är nu på väg att dra mer än ett löjets skimmer över deras deklaration om socialt ansvarstagande, då deras agerande kan leda till rejäla problem för de anställda och deras familjer. Vid tidigare information har de anställda blivit lovade anställning med full lön fram till avtalstidens slut den 15 augusti 2016. Detta även om de skulle anta erbjudande från Stockholms läns landsting om anställning dessförinnan vid någon av deras enheter.

Nu möts vi av nyheten i SVT Stockholm att koncernen Praktikertjänst AB backar från tidigare löfte. Jag kan mycket väl leva mig in i hur de, som uteblev vid tidigare informationsmöte, försökt föreställa sig situationen att vara arbetskamrat med andra i landstinget anställda medvetna om den dubbla lönesättningen från Praktikertjänst och Landstinget samt vilka ”nerköp” det måste vara för en del att tvingas gå tillbaka till en verksamhet i landstingets tjänst med en arbetsmiljö genomsyrad av alldeles för många chefers brist på ledarkompetens. Ohälsotalen berättar bara en del om denna problematik.

Undrar också om det var medias rapportering om det klena resultatet av det första informationsmötet som bidrog till att Landstinget och Praktikertjänst så raskt blev överens om att korta avtalstiden till den 16 maj? Där och då skapades ett kryphål för Praktikertjänst gentemot de anställda och deras fackliga organisationer. Samtidigt som tumskruvarna kan dras åt: – Gick det inte att ”smöra” och vara frikostig med dubbla löner – då finns det andra metoder att skapa rättning i leden. Där visar både Praktikertjänst och Landstinget sina rätta ansikten. Men, ännu torde inte sista ordet vara sagt. 

Intressant?

BB Sophia – annekterat som politiskt slagträ.

Vänsterpartiet visar i årets val att hederlighet är en bristvara i politiken. I Stockholms län och förmodligen i hela landet har de bestämt sig för att göra BB Sophia till sitt främsta slagträ i kampen om vård i privat eller offentlig regi. Har flera gånger kollat på SVT debatt som sändes den 10/4 (27 minuter in i programmet) för att försöka bli klok på varför tonläget är så högt när det gäller nystartade BB Sophia – ett förlossningssjukhus med fokus på gravida kvinnors förlossning och deras barn.

Inledningsvis fick Ove Karlsson, överläkare på Sahlgrenska sjukhuset, expert på smärtlindring och narkos i samband med intensivvård av födande kvinnor, framföra sin kritik mot den nya kliniken. BB Sophias VD Harald Almström, tyckte att det var väldigt tråkigt att de, som här framträder som experter, har så svårt att förstå de nya tankar som ligger bakom etableringen. Annika Lopèz, överläkare vid Norrtälje sjukhus, gynekolog och förlossningsläkare samt enligt henne själv samhällsmedborgare och kvinna med moraliska eller juridiska och ekonomiska aspekter tog tillfället i akt att påstå att VD:n för BB Sophia, Harald Almström, kallt kalkylerat med att de inte behöver ta hänsyn till de kvinnor, som i sällsynta fall kan drabbas av svåra komplikationer och vara i behov av intensivvård. Då ska en drabbad kvinna, enligt Lopèz, klara av att transporteras från det privata BB Sophia till landstingets Karolinska. Från det farliga privata till det trygga landstinget, hinner jag tänka. Ove Karlsson, betonade vikten av den dagliga träningen med intensivvård och menade att kliniken borde ha byggts intill ett akutsjukhus med alla dess resurser. De hos landstingen anställda läkarna fick det att framstå som att BB Sophias anställda var av en sämre sort både etiskt och kunskapsmässigt.

När sedan politiker kom in i debatten blev det tydligt att Vänsterpartiet bestämt sig för att göra BB Sopia till sitt politiska slagträ i valrörelsen. Håkan Jörnehed (V) såg bara elände med BB Sophia; Vårdval står mot medicinsk säkerhet; borgerlig sjukvårdspolitik när den är som sämst och dessutom är kliniken belägen vid Sophiahemmet på Östermalm! När programledaren påpekade att hälften av kvinnorna, som kommer till BB Sophia, är hänvisade dit från den offentliga vården, då undslapp det Jörnehed att man drar ner i den offentliga vården för att det inte finns personal. Skälen till detta berördes inte. Istället fick vi oss till livs en anekdot om en upprörd pappa som ringt och av en ren slump hamnat hos honom. Jojo! Undrar om Jörnehed ägnat särskilt många tankar åt varför den offentliga vården av och till har svårt att rekrytera kompetent personal?

Att BB Sophia, trots Vänsterpartiets och en del landstingsanställda läkares negativa inställning, har klarat rekryteringen av kvalificerade medarbetare till sin klinik och att detta ”drabbat” den offentliga vården, borde stämma till eftertanke: - Vad är det i den offentliga vårdens organisation och ledarskap som gör att landstingen inte kan behålla kvalificerad personal när den ges tillfälle att byta till en privat arbetsgivare? Som Norrtäljebo blir jag mycket fundersam när en överläkare vid vårt akutsjukhus, som själv inte har någon avdelning för förlossningar, helt fräckt påstår att BB Sophia valt att bygga in en lägre patientsäkerhet ... Även om hon inte fick möjlighet att tala till punkt, eftersom tiden rann ut och andra föll henne i talet, så framstår det som klart oetiskt av en läkare att beskylla en kollega för att ha andra motiv för etableringen av BB Sophia än att erbjuda de gravida kvinnorna och deras barn medicinsk säkerhet – främst genom medarbetarnas kompetens, men också genom att vara en inspirerande arbetsplats.

De vill inget hellre än att få använda hela sin kompetens inom förlossning och neonatalvård. Överläkaren Annika Lopèz torde vara väl medveten om att hon själv medverkat till att BB Sophia – till att börja med – endast blivit godkända för att ta emot så kallade normala förlossningar. I Svenska Dagbladet säger Leif Karnström, chef vid hälso- och sjukvårdsförvaltningen, bland annat ”– Många experter har varit inblandade och efter nästan tio besök på plats, genomgång av rutiner och ett nära samarbete med Karolinska Universitets-sjukhuset är bedömningen att de har förutsättningar att klara sitt uppdrag. Men det finns olika uppfattningar inom professionen och därför går vi fram lite försiktigt och ger dem inledningsvis bara klartecken för normalförlossningar.”

När jag först läste artikeln, som i stora delar måste ses som rent förtal av BB Sophia i Svenska Dagbladets papperstidning den 3 april, blev jag verkligen förbluffad. Även om jag, sedan kampen för att rädda vårt eget akutsjukhus, vet att läkare i chefsposition kan vara djupt oense om vad som krävs för god vård och omsorg. Därefter skrev jag ett mejl till artikelförfattarna Fredrik Mellgren och Karin Thurfjell. Detta då jag tror mig veta varför kompetenta kvinnor valt att delta i tillkomsten av BB Sophia. För dem handlar det verkligen inte om en verksamhet, där man ska erbjuda en förlossningsvård med lägre medicinsk säkerhet än den som erbjuds i landstingets regi. En förlossningsvård som de flesta av dessa kvinnor för övrigt har mångårig erfarenhet av. Att komma med ett sådant påstående är ärekränkande mot alla anställda vid BB Sophia.

Det är verkligen osunt när Vänsterpartiet och dessa läkare i olika landsting helt bortser från att BB Sophias kunniga barnmorskor och neonatalsköterskor, har valt att rösta med fötterna. Den, som vill blunda för det, kan fortsätta att odla myten att Landstingens svårigheter enbart handlar om pengar. I Dagens samhälle – som marknadsför sig som tidningen för beslutsfattare på den offentliga marknaden – gav VD och chefer vid BB Sopia sin syn på detta den 4 april. Om Vänsterpartiet och dessa läkare verkligen vill vården i landstingens regi väl, borde de istället vända sökarljuset inåt i den egna organisationen och söka svaret på frågan: - Vad behöver chefer och arbetsledare inom den av landstinget bedrivna vården för kompetens och verktyg för att kunna attrahera kvalificerad personal i konkurrens med privata arbetsgivare? Vi behöver mindre tro och mer vetande när det gäller incitamenten för att göra ett riktigt bra jobb och rejäla åtgärder för att komma till rätta med den som missköter sin uppgift oavsett i vems regi.

Dålig personalpolitik kostar – nu 100.000 kronor till.

Läste tidigare idag i NT och SKTF-tidningen och hört i lokalradion att kommunen av Arbetsdomstolen dömts att betala 100.000 kronor till fackförbundet SKTF för brott mot Medbestämmandelagen (MBL), vilket jag naturligtvis inte kan låta bli att skriva om på NT-bloggen. Är någon förvånad? Inte jag. Ingenting har förändrats sedan dåvarande lokala ordförande i Lärarnas Riksförbund, Kenneth G. och jag, då ordförande i SKTF:s lokalavdelning, för sidådär 17 år sedan blev utvisade från en kurs för arbetsledare, vilken hölls i regi av personalkontoret. Jag hade dagen innan fått en signal från arbetsledare, som själva arbetade fackligt, att det fanns en del underligheter, som fördes till torgs på dessa kurser, varför jag bad Kenneth, när vi hade träffats för att justera ett protokoll, att göra mig sällskap till den utbildningsomgång, som just då genomfördes i Sparbankens lokaler.

Vi smög oss in bakvägen och satte oss längst bak i salen, men det tog högst ett par minuter innan personalchefen kom sättandes och underrättade oss om att vi inte fick vara där. Jag hade förberett mig på detta och hade som plan B att avtala en tid med honom för en genomgång av en facklig fråga. Vi gick ut, inte riktigt lika tyst som när vi kom in ;-) och sedan satte vi oss på ett fik i närheten och talade om det, som vi hade varit med om. Fackliga företrädare hade blivit utvisade från en kurs för arbetsledare!!! Som vanligt i de lägen, då personalchefen ”platsat” mig, kunde jag efteråt antingen skratta mig halvt fördärvad eller stå utanför fackföreningsexpeditionen och storgråtande krama det stora trädet där utanför.

Den här gången hade jag svårt att dricka ur mitt kaffe mellan skrattanfallen :-D Efteråt fick jag höra av dem, som suttit tillräckligt nära för att höra, att NN väääst: - Helvete, facket är här, varpå personalchefen rest på sig och gått för att visa ut oss. Tala om samverkan i en god och öppen anda?! Och det verkar sitta i! Och ändå har man flyttat till ett annat hus än det, som man höll till i då, och fackliga företrädare har kommit och gått. En annan gång, när jag känner mig något modigare, ska jag berätta om den gången när jag en gång för alla lyckades frigöra mig från mina upplevelser av tillkortakommanden på grund av den flitiga användningen av härskartekniker visavi mig som fackligt förtroendevald. Intressant.

Kors i taket

Ser på ABC Nytt och läser i Norrtelje Tidning på webben att kommundirektören fått sparken med omedelbar verkan. Hennes ledarstil gentemot Socialchefen och Utbildningschefen, har lett till att de sagt upp sig, vilket upprört företrädarna för de övriga allianspartierna – Kd, C och Fp samt socialdemokraterna. Nu sägs det att beslutet att säga upp henne var nödvändigt för att förhindra ytterligare avhopp bland förvaltningscheferna. Vad jag förstår håller kommunalrådet Kjell Jansson (m) med om att hennes förmåga att föra samtal kunde vara bättre, men delar inte de andras uppfattning om att hon måste sägas upp.

Det kan möjligen bero på att kommundirektören uppfattat att hon verkat i hans anda. Kjell Jansson, som själv sägs vara rätt bufflig när han blir ifrågasatt, kan inte gärna sätta sig till doms över andra. Uppenbarligen har dock alliansens övriga ledande politiker fått nog, men vem kunde tro det?! Kan bara hoppas att de, som nu beslutat sig för att göra sig av med henne, tagit reda på spelreglerna för hur en sådan operation ska gå till, så att skattebetalarna inte drabbas av skadestånd och lön för lång tid framöver. Sedan undrar jag naturligtvis vilka andra krafter som kommer att dra fördel av den uppkomna situationen? Det ska bli intressant att följa på vilket sätt personalpolitiken kommer att bli bättre efter detta.

Med tanke på sättet, som kommundirektören använde sig av när hon avvecklade den nytillsatte kostchefen i slutet av förra året, har jag svårt att känna medlidande. Sådant läder ska sådan smörja ha, skulle min mamma ha sagt.

All makt utgår från kommunalrådet!

Efter att ha googlat på begreppet demokratiskt sinnelag fick jag snart upp en länk till Ekerö kommun, där ett lokalt parti, Ö-partiet, hamnat i onåd hos kommunledningen, sedan de släppt in ljus och luft i Kommunstyrelsen och varit kritiska mot att beslutsunderlaget inte varit fullständigt i ett ärende. Vid ett extra sammanträde i Kommunstyrelsen, som hade endast ett ärende på dagordningen Kommunstyrelsens arbetsformer och demokratiska beslutsfattande, har Ö-partiet lämnat ett skriftligt uttalande till protokollet, som avslutas med följande kommentar: ”Allt makt till arbetsutskottet” är parollen. Fullmäktige har redan avlövats på makt. Kommunstyrelsen reduceras till ett transportkompani. Nu har åtminstone skiljelinjerna i demokratisyn blivit tydliga.”

Det är inte utan att jag känner igen tongångarna. Dagens Norrtelje Tidning talar sitt tydliga språk både i ledaren med rubriken Kjell Jansson har trampat i klaveret och på nyhetssidorna. Svallvågorna efter socialchefens ställningstagande går höga. Men, som den skärgårdsbo kommunalrådet är, tror han sig nog om att kunna rida ut stormen. Detta även om han denna gång rör sig i farvatten, vars grynnor han inte har en susning om. Det ska bli intressant att se om det blir tjurskalligheten eller någon form av självkritik, som drar det längsta strået, när han tänker efter på sin kammare. Duktiga medarbetare nöjer sig inte med en dålig personalpolitik.

Gårdagens blogg uteblev, eftersom jag då hälsade på hos Paki Holvander, kommunens mångfaldskonsult. Hon har nyligen blivit headhuntad till ett nytt jobb som chef för avdelningen Demokrati och mångfald i Södertälje. Grattis Paki och Grattis Södertälje kommun! Jag förstår att du ser fram emot miljöombytet ;-).

Äntligen ...

... har en omdömesgill person utanför de kommunanställdas krets insett att kommunens personalpolitik lämnar en hel del i övrigt att önska. Men tyvärr har jag inte något hopp om att det, som chefredaktören Reidar Carlsson tar upp i sin ledare i dagens Norrtelje Tidning, kommer att ha något större effekt. Vanligtvis har kritik utifrån den effekten att grabbarna Grus (ledande manliga politiker och tjänsteman i den inre kärnan) omvandlas till hård betong och står pall ännu starkare än tidigare. Kommunledningen har hittills visat att man gör sig råd - kosta vad det vill - med en sådan personalchef.

Annars finns nu ett tillfälle, som från himlen sänd. Var det inte så att den nya kommundirektören hade ett utredningsuppdrag när det gäller den nya förvaltningsorganisationen? Hur långt har det arbetet kommit? Men, tyvärr är det nog så att den nya kommundirektören - en kvinna - måste hålla sig väl med grabbarna Grus om det ska gå henne väl i händer?!

Norrtälje kommun älskar att göra tavlor?

Har funderat ännu en gång kring situationen då personalchefen, vid en förhandling med lokala fackliga företrädare för Lärarförbundet, envist höll fast vid uppfattningen att det kollektivavtal, som facket refererade till, inte gällde i Norrtälje kommun. Resultatet blev att tvisten dem emellan hamnade på de centrala parternas bord. För SKL, arbetsgivarorganisation för 290 kommuner, 18 landsting och 2 regioner, var det naturligtvis helt klart att det kollektivavtal, som de hade tecknat med Lärarförbundet centralt, även gällde i Norrtälje kommun, varför brott kunde konstateras.

Ett sådant brott sker inte utan att det kan kosta den felande parten både ekonomiskt och det goda ryktet som rättrådig motpart. I detta fall erkände SKL att deras lokala part gjort sig skyldig till ett kollektivavtalsbrott. Att dra tillbaka kravet på den anställde att betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet, blev en del av det pris Norrtälje kommun tvingades betala för den fadäsen. Hade kommunen istället anammat kollektivavtalet och följt vad som föreskrivs när det gäller tillämpning i händelse av att ett fel begås, då hade man i god ordning kunnat upprätta en avbetalningsplan och återkräva beloppet.

Därför är det rent ut sagt ynkligt att personalchefen tror sig kunna komma undan sitt ansvar genom att i Norrtelje Tidning peka ut en anställd på Löneavdelningen som den skyldige till att det kostar oss skattebetalare pengar, som hade kunnat komma till bättre nytta någon annanstans.

Om personalchefen hade insett värdet av att förhandla och haft förmåga se detta som en konstart fullt i klass med att måla istället för att göra tavlor, då skulle mycket vara vunnet på arbetsmiljöns område för kommunens anställda.

Vem slarvar med skattepengar?

Sedan senast jag skrev, har jag hoppats på att Norrtelje Tidning skulle följa upp sin artikel om personalchefen, som skyller ifrån sig, när kommunen blir tvungen att betala för brott mot ingångna avtal. Men, uppenbarligen är det upp till oss läsare och skattebetalare att själva gräva fram sanningen. Jag vet inte om det beror på att tidningen inte har råd eller inte vill satsa på en grävande journalistik.

När jag funderat på saken, har jag funnit, att saken har betydelse ur ytterligare en dimension än den i kronor angivna. Vad händer med arbetsmiljön inom kommunen som organisation, när högste chefen för kommunens Arbetsgivarenhet inom Ledningskontoret, tycker att det är OK att skylla ett avtalsbrott på en underordnad inom Servicekontoret? Min erfarenhet säger mig att det också kan kosta i form av stor olust eller rent av mänskligt lidande. Sådant leder i många fall till nedsatt immunförsvar hos enskilda medarbetare med åtföljande sjukdomstillstånd, vilket också kostar, både den enskilde och samhället, pengar.

Är det OK att han skyller ifrån sig?

I dagens Norrtelje Tidning kan vi läsa om hur kommunens personalchef skyller ifrån sig på en underordnad kvinna, för att förklara hur det kunde bli så fel, trots att gällande kollektivavtal har klara regler om hur man ska hantera en situation när någon anställd av misstag fått för mycket pengar i lönekuvertet. Nu ledde den felaktiga hanteringen till en tvisteförhandling, som den fackliga organisationen vann, eftersom arbetsgivaren inte följt överenskomna spelregler. Och den lärare som fått för mycket i lönekuvertet fick behålla pengarna. Något som vi skattebetalare får betala. Vad "slarvet", som samme personalchef tog på sig förra torsdagen, kan komma att kosta oss skattebetalare, det vet vi ännu inte.

Den, som ställt till dagens problem, är Löneavdelningens chef, påstår personalchefen. Men, alla vi som känner kvinnan ifråga tänker - antingen har hon drabbats av "hjärnsläpp" eller så har hon av någon anledning trott att annat gällt i denna sak. Jag som en gång i tiden har haft henne som arbetskamrat, har svårt att tro att hon helt av egen kraft skulle ha satt ett kollektivavtal ur spel.

Hon är, vad jag vet, anhängare av ordning och reda och därför lutar jag åt att personalchefen tar en rövare. Han skyller på henne i hopp om att journalisten inte följer upp saken och ställer frågor till henne och hennes närmaste chef. Ingen av dessa kvinnor kommer själva att ta kontakt med Norrtelje Tidning för att berätta sanningen. Så kärvt sitter yttrandefriheten idag. Om en kommunanställd tar kontakt med tidningen anses vederbörande vara illojal. Och det var nog länge sedan som tidningen ansåg sig ha råd med en grävande journalist.