Norrtälje kommun älskar att göra tavlor?

Har funderat ännu en gång kring situationen då personalchefen, vid en förhandling med lokala fackliga företrädare för Lärarförbundet, envist höll fast vid uppfattningen att det kollektivavtal, som facket refererade till, inte gällde i Norrtälje kommun. Resultatet blev att tvisten dem emellan hamnade på de centrala parternas bord. För SKL, arbetsgivarorganisation för 290 kommuner, 18 landsting och 2 regioner, var det naturligtvis helt klart att det kollektivavtal, som de hade tecknat med Lärarförbundet centralt, även gällde i Norrtälje kommun, varför brott kunde konstateras.

Ett sådant brott sker inte utan att det kan kosta den felande parten både ekonomiskt och det goda ryktet som rättrådig motpart. I detta fall erkände SKL att deras lokala part gjort sig skyldig till ett kollektivavtalsbrott. Att dra tillbaka kravet på den anställde att betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet, blev en del av det pris Norrtälje kommun tvingades betala för den fadäsen. Hade kommunen istället anammat kollektivavtalet och följt vad som föreskrivs när det gäller tillämpning i händelse av att ett fel begås, då hade man i god ordning kunnat upprätta en avbetalningsplan och återkräva beloppet.

Därför är det rent ut sagt ynkligt att personalchefen tror sig kunna komma undan sitt ansvar genom att i Norrtelje Tidning peka ut en anställd på Löneavdelningen som den skyldige till att det kostar oss skattebetalare pengar, som hade kunnat komma till bättre nytta någon annanstans.

Om personalchefen hade insett värdet av att förhandla och haft förmåga se detta som en konstart fullt i klass med att måla istället för att göra tavlor, då skulle mycket vara vunnet på arbetsmiljöns område för kommunens anställda.