Under några dagar har jag försökt orientera mig om läget i Blogg-Sverige, framför allt inom mina egna intresseområden. Jag vet inte om jag förväntade mig att skrivande människor skulle ha ett ädlare sinnelag, men jag hade nog inbillat mig att fördröjningen mellan det, som man tänker, och det, som man sedan skriver, skulle skapa utrymme för seriösare diskussioner. Men inser ganska snabbt att när ordkrig pågår så kan det - i likhet med alla andra krig - eskalera. Och den som sitter i en "thinktank" d v s en tankesmedja, befinner sig i stridens hetta och ser ingen anledning att spara på krutet.
När jag ser att Janerik Larsson, numera fullt synlig i Svenskt Näringsliv, fortfarande använder sin retoriska förmåga på ett mycket diskutabelt sätt, tänker jag: - Är inte det 30-åriga ordkriget slut nu när Alliansen bildat regering? - Är det inte dags att sluta fred och ta ansvar för vad detta mångåriga krig ställt till med i det svenska samhället? - Eller slåss det propagandaindustriella komplexet för sin överlevnad medan statsministern försöker lappa ihop en splittrad nation?
Ja, det är tankar som dyker upp en måndag, när himlen är mulen och duggregnet övergått i ett trist regnande. Lyckligtvis är denna måndag en "farmorsdag". Sådana dagar tar jag bussen från Norrtälje till Stockholm för att hämta mitt barnbarn på fritids, då en av föräldrarna arbetar eftermiddagsskift och den andra inte är hemma förrän vid 18-tiden eller ännu senare. Det är ett pusslande för dagens föräldrar att kombinera omtanken om sina barn med arbetslivets krav, men det underlättar när mormor och farmor finns till hands. Och vi tycker båda att det är roligt att få umgås med våra barnbarn någon dag i veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar