måndag 7 januari 2008

Berget har flera sidor

Dagens båda inlägg i SvD:s Brännpunkt av vice VD:n i Svenskt Näringsliv Jan-Peter Duker och vice ordförandena i Riksdagens näringsutskott respektive arbetsmarknadsutskott Thomas
Östros (s) och Sven-Erik Österberg (s), är en god illustration för att synliggöra hur de
enkelspåriga hindrar sig själva från att se berget från olika håll.

Insiktsfulla bergsbestigare, som vill dra fördel av bergets olika sidor för att nå bästa möjliga utdelning av utmaningen, tar reda på hur berget ser ut från olika håll och lagar därefter. Men så gör inte dessa herrar, som anser sig vara experter på vad som krävs för att näringsliv och arbetsmarknad ska fungera. Med en åsnas envishet stirrar de sig blinda på den sida, som de själva ser av berget, och bortser från värdet av en problematisering och en saklig dialog.

Sverige har inte råd med den sortens enögdhet, som bara leder till en kamp om makten över opinionen, utan några betydelsefulla framsteg vilka skulle gagna saken. En dialog skulle kunna lägga grunden för lösningar som så långt möjligt gagnade både ett framgångsrikt näringsliv och ett arbetsliv där ömsesidig nytta och hänsyn råder. Det som arbetsmarknadens parter klarade av år 1938, förefaller ligga ljusår bort idag.

De berörda parternas tolkning av EU-domstolens beslut i det s k Vaxholmsmålet, när detta ska hanteras i Arbetsdomstolen, kommer att ge oss alla ett besked om det är krig eller fred som kommer att råda i framtiden.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ditt besök som gav mig anledning att titta in hos dig en stund. Välskrivet, genomarbetat och aktuellt!
"Sverige har inte råd med den sortens enögdhet, som bara leder till en kamp om makten över opinionen..."
Verkligen!

Gun Svensson sa...

Tack för det - kan säga detsamma om det som du skriver. Jag har dock inte blivit klok på om du driver med jämställdhetsivrarna för att förmå dem att tänka efter eller om du i grund och botten är en "mullig mansgris", men jag gjorde kanske ett alltför kort besök för att avgöra den saken. Du har i vart fall fått mig att fundera över behovet av satir i allvarliga frågor för att vi inte ska bli enfaldigt enögda ;-)