Som ett eko från barndomsåren, kommer dagens första vakna tankar att handla om alla förfärliga berättelser från det finska vinterkriget 1939-1940. Någon kände någon ung man, som överlevt och återvänt från sin frivilliga insats, och det som han hade att berätta blev till något som gick runt i byarna och små grytor har som bekant öron.
Att dessa minnen poppar upp har nog med innehållet i gårdagens blogg att göra. När jag först läste om Kd:s ledamot i Försvarsberedningen och hennes uttalande i fråga om Nato-medlemskap, var det efter det att hon medverkat i Armémuseums blogg SverigeFinland. Vid en närmare titt ser jag att den skrevs månaden innan museet öppnade sin utställning om Sveriges sista stora krig … Napoleonkrigen och förlusten av Finland, vilket jag förmodar var tänkt att skapa viss publicitet.
Minns att jag under gårdagens genomgång läste en ledare ur Blekinge Läns Tidning och då fann något intressant – jag citerar: - ´"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Denna formulering i Försvarsberedningen rapport i början av december måste ju få någon sorts kött på benen. En utredning skulle ge både förespråkare och nejsägare argument och utan debatt är det svårt att fatta beslut. ´
Hemläxan var ju: Vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan? Hmmm… Noterar så länge att riksdagsmannen Göran Pettersson, trots att han är på resa i Indien, tagit sig tid att i sin blogg notera mitt intresse i frågan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar