Finlands sak är vår

Som ett eko från barndomsåren, kommer dagens första vakna tankar att handla om alla förfärliga berättelser från det finska vinterkriget 1939-1940. Någon kände någon ung man, som överlevt och återvänt från sin frivilliga insats, och det som han hade att berätta blev till något som gick runt i byarna och små grytor har som bekant öron.

Att dessa minnen poppar upp har nog med innehållet i gårdagens blogg att göra. När jag först läste om Kd:s ledamot i Försvarsberedningen och hennes uttalande i fråga om Nato-medlemskap, var det efter det att hon medverkat i Armémuseums blogg SverigeFinland. Vid en närmare titt ser jag att den skrevs månaden innan museet öppnade sin utställning om Sveriges sista stora krig … Napoleonkrigen och förlusten av Finland, vilket jag förmodar var tänkt att skapa viss publicitet.

Minns att jag under gårdagens genomgång läste en ledare ur Blekinge Läns Tidning och då fann något intressant – jag citerar: - ´"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Denna formulering i Försvarsberedningen rapport i början av december måste ju få någon sorts kött på benen. En utredning skulle ge både förespråkare och nejsägare argument och utan debatt är det svårt att fatta beslut. ´

Hemläxan var ju: Vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan? Hmmm… Noterar så länge att riksdagsmannen Göran Pettersson, trots att han är på resa i Indien, tagit sig tid att i sin blogg notera mitt intresse i frågan.

Greger Hatt och socialdemokratin

I bussen på väg hem från barnbarnen, kom jag att tänka på något som jag läste i SvD i morse under Bloggronden, där man redovisar några reaktioner på Greger Hatts debattinlägg i SvD den 26 okt. Det är bland andra förre riksdagsdagsmannen Arne Kjörnsberg (s), som på sin blogg skriver "Om människor som gjort som Hatt har under sekler olika ord används. Här är några - svikare, avfälling, avhoppare, förrädare, quisling, kollaboratör, renegat, överlöpare. Välj själv vilket du tycker passar bäst!". Dessa två meningar säger mycket om både Kjörnsberg och hans parti. Det är inte bara ledare inom frireligiösa sekter som vet hur språkbruk kan fjättra människor. Till Greger Hatt säger jag, välkommen bland oss politiska vildar, men jag har ännu en bit kvar innan jag ger min röst till moderaterna. Just nu försöker jag bara bli klok på vad detta parti står för.

Nästa drapa står den socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Hultqvist för på sin blogg inom den socialdemokratiska bloggportalen. Han tycker att det är bra att Greger Hatt lämnar partiet och skriver "Ibland har intellegenta och trendkänsliga människor, som haft för svag ideologisk kompass haft för enkelt att ta sig fram. Här finns det anledning till självkritik inom socialdemokratin.". Läs detta en gång till: Intelligenta och trendkänsliga - vilken kombination! Lyser det inte igenom att ledande socialdemokrater har problem med människor, som reflekterar över att en sak kan må väl av att belysas från olika håll?

Jag är glad att jag fick vara med i det socialdemokratiska partiet under den period då Hjalmar Brantings definition av demokrati fortfarande var en ledstjärna. Han myntade "Demokrati är den upplysta majoritetens beslut". Då nöjde sig inte arbetarrörelsen med att bara räkna huvuden, utan brydde sig lika mycket om att vi förkovrade oss och utvecklade det som fanns inne i våra huvuden. Det talas om folkbildning idag också, men jag vet inte om den är vid så god hälsa.