Inga nyårslöften att bryta för min del. Tänker mera på det löfte jag gav mig själv för några år sedan – att leva mera i nuet – sedan min läkare meddelat att hon med rätt stor säkerhet kunde säga att cancern var besegrad. Aldrig tidigare hade sentenserna ”Denna dagen är den första dagen på resten av ditt liv” och ”Carpe diem” känts mera angelägna att ta fasta på! Genom åren har de dagliga tankarna om det goda i livet, hjälpt mig att t ex vara mera kostruktiv i den kritik, som jag menar att samhällets ledare måste utstå för att utvecklas och därmed vara bättre rustade att ta tillvara den inneboende kraft, som folket besitter.
Detta som motvikt till att låta de resurssvaga i samhället bli objekt för olika former av välgörenhet. En välgörenhet som enligt nyhetsmagasinet Focus sysselsätter allt flera, vilka själva lever gott på de pengar som generösa människor tänkt ska stödja något behjärtansvärt ändamål. En välgörenhet där några företagare ser sig själva som bättre bedömare av behoven än politikerna – rätt saker gynnas. En välgörenhet där en människas lust att få känna sig godhjärtad sker till priset av att en annan människa känner sig underlägsen. Det är svårt att avgöra, men det sista är för mig det svåraste att uthärda.
Sjuttio år fyllda har jag, som barn, varit med om att vara objekt för de välsituerades välgörenhet och får svårt att andas när jag hör, läser och till sist inser att vi är på väg tillbaka till detta. Det är klart att det är socialsekreterare som bryr sig, som hänvisar behövande till Kyrkan. Deras möjligheter att göra något annat begränsas av politiker och deras normer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar