Ställd eller jämställd?

I dagens Brännpunkt bemöts den - genom alla år av feministisk analys och debatt - finslipade feministen Maria-Pia Boëthius av den kränkte mannen Pär Ström. Den senare är tekniksnillet, som i kraft av sitt engagemang för att rädda världen från Storebrors-samhällets intrång i den personliga integriteten, helt plötsligt av många media även ses som en gigant i jämställdhetsfrågor. Uppmärksamheten kring hans bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” visar att många, som kallar sig feminister, bör se upp – deras överdrifter gör medievärlden mottaglig för vad som helst som motvikt. Här är feministen Maria-Pia Boëthius ett lysande undantag. Medan hon gör en analys av männens situation baserad på Susan Faludis iakttagelser, redovisade i boken ”Ställd – förräderiet mot mannen”, ondgör sig Pär Ström över de framgångar vad gäller forskningsanslag, som ”lite feministisk retorik i ansökan” kan leda till. I stället för att ta del av vad t ex Susan Faludi skrivit och som Maria-Pia refererar till, bjuder Pär Ström på samma sorts argumentation, som många kränkta kvinnor gör i förhållande till flertalet män.

Vad Susan Faludi med stor empati visade i ”Ställd” var hur de makthavande lämnat männen – de arbetande – i sticket, skriver Maria-Pia och redovisar vad Susan Faludi funnit vid sina intervjuer av män. När boken kom möttes den av en kritikstorm bland en del feminister. Framförallt de, som har svårt att ta till sig att både kvinnor och män kan se sig som offer, när samhället förändras på ett sätt som är svårt att förstå och hantera.

”Men det passar de makthavande skikten att slippa ansvaret för sina svek, friställningar och utförsäljningar och låta skulden falla på ´feminister´”, konstaterar Maria-Pia och fortsätter ”Och det är här jag vill utmana Pär Ström. Tror han verkligen att det är feminister som marginaliserat de förut användbara killarna i bruksorterna? De som nu gjorts överflödiga?”. Hennes slutkläm är intressant: ”Män som vill en annan värld måste våga det allra mest tabu: de måste sluta skylla sin hemska belägenhet på kvinnor eller feminister och ta itu med varandra och det män tillfogar andra män. Den dagen de vågar det, den dag de vågar sätta sig upp mot makten, blir början till en ny värld”.

En bok sprungen ur sorg

Igår var jag i Stockholm för att tillsammans med många andra pensionärer besöka ABF-husets Fabian-salen, för att lyssna på författare Annika Borg, norrtäljeprofilen Willy Borgs dotter, som berättade om sin senaste bok Inga fler dagar inom parentes.

Jag har haft boken i min ägo, sedan Boklördagen i Norrtälje, men bara hunnit eller orkat med den halvvägs. Eftersom den rör vid känslor, som varje sörjande människa kan känna igen sig i, men inte alltid har möjlighet att sätta ord på, kan man inte sträckläsa den. Jag har förundrats, medan jag läst, att Annika haft förmågan att beskriva det kaos, som man befinner sig i när en kär anhörig dör. Hur har hon förmått fånga orden och sätta dem på pränt? Under hennes föreläsning fick jag förklaringen – hon visste inte att hon hade en bok om sorg inom sig, den rann ut ur henne genom fingrarna, som skrev och skrev. Det var värt resan till Stockholm att få höra henne säga det. Under frågestunden tog jag mod till mig och talade om detta för henne och alla andra åhörare. Efter föreläsningen var det många, som var intresserade av att själva läsa boken. Men bokförlaget var tråkigt nog inte på plats. I gengäld gavs åhörarna tillfälle att tala med varandra och under väntan på bussen vid hållplatsen på Sveavägen berättade en fram till dess helt främmande kvinna vad Annikas röst, radioprästen, hade betytt för henne. Ur upplevelsen av Annika blev vi så förtroliga att kvinnan bad mig hälsa till staden Norrtälje, där hon en gång haft en väninna, som tyvärr inte var i livet längre.

Boklördagen blev lyckad

Vi inom styrelsen i Stadsbibliotekets vänner lyckades sprida flera av de medverkade författarnas böcker med hjälp av lotterier, där hela inkomsten gick tillbaka till lottköparna i form av bokvinster. Och under det lättsamma prat, som uppstod mellan oss och bibliotekets besökare, när vi pratade för möjligheten att vinna böcker, lyckades vi även värva 20 nya medlemmar till vår förening. Stadsbiblioteket vänner är en ideell förening för alla med syfte att stimulera läsning av böcker för rika inre upplevelser, personlig utveckling och inhämtande av kunskap. Ett myller av besökare visade att Stadsbiblioteket bjöd på en givande lördag.

Personligen kunde jag glädjas åt mötet med många vänner och bekanta. Av författaren Yngve Berger fick jag "Berättelsen om Hanna" med en tillägnan, som värmer hjärtat på ett sätt som jag hoppas håller i sig under den mörka trista tid som väntar. När jag läste boken för några år sedan blev jag överförtjust. Med en åldersdement mor var det förlösande att läsa om en åldrande kvinnas förändring och reaktionerna i hennes omgivning. Jag minns att jag då försökte tipsa de som sysslar med personalutbildning att boken med fördel kunde ingå som den del i omsorgens kurslitteratur. Ett annat kärt återseende var mötet med författaren Annika Borg, som växte upp här i Norrtälje. När jag träffade henne första gången vill jag minnas att hon var i 14-15-års åldern. Då var jag fritidskonsulenten, som fick möjlighet att samla ett 20-tal ungdomar under en sommarvecka, för att de med hjälp av video och bandspelare och proffsiga handledare skulle undersöka ungdomars situation i Norrtälje. Annika var en av kursdeltagarna. Igår köpte jag hennes senaste bok "Inga fler dagar inom parentes - Om livet, döden och sorgen" och i sin dedication berörde hon vad kursen då för länge sedan betytt för henne. Och jag kände mig både glad och tacksam för att jag fått träffa henne igen, nu som vuxen och av många människor mycket omtyckt präst.