Kollade igår på K Specials program När Beatles väckte den ryska björnen och roades av unga människors uppfinningsrikedom, när statens politiska ledning tvingat på befolkning ett uniformt levnadssätt. I den ungdomliga revolutionen bakom partifunktionärernas rygg spelade piratkopieringen av musiken en helt avgörande roll. Men, eftersom den sortens musik var förbjuden langades piratkopior samtidigt som en del ungdomar själva tillverkade instrument och började spela, medan andra kom på att man kunde återanvända sjukvårdens röntgenplåtar som material till grammofonskivor. De hängivna gick inte att stoppa och många hävdar att intresset för Beatles som i rätt tid och kunde bana väg för den politiska islossningen och senare murens fall. När statsmakterna gav efter och startade produktionsbolaget Melodija speds piratkopior snabbt till de flesta ryska hem. Den piratkopieringen gick med andra ord i bräschen för informationsfriheten. Programmet ligger ute fram till reprisen i SVT2 den 6/5. Det är väl använda 60 minuter, då det ger ett bra perspektiv på upphovsrättsindustrins glupska aptit i vår egen tid.
Vägen till helvetet är som bekant stenlagd med goda intentioner, vilket utvecklingen i de kommunistiska länderna visat. Något som alla de svenskar, som älskar att trycka på medborgarna lagar och regler uppifrån, borde besinna. Det är en sak att bekämpa olika företeelser med hjälp av forskning i kombination med folkbildning, men något helt annat att i lag förbjuda samt censurera allt med anknytning till det i lag förbjudna. Igår visade radions P4 Växjö att polisen i Växjö och ledare i kommunen stoppar musiker med hänvisning till deras texter. Det som hänt är att man gjort sig skyldig till förhandscensur, vilket inte är tillåtet enligt vår grundlag. Att droger existerar i unga människors miljöer är naturligtvis ett problem, men frågan är om den företeelsen bäst bekämpas med den här sortens åtgärder. Det är en sak att göra vuxensamhället uppmärksam på att det finns musik, som förhärligar användning av förbjudna droger, men något helt annat att med hjälp av censur sopa företeelsen under mattan. Helt klart har utvecklingen här gått i samma riktning som utvecklingen i samhället i övrigt – mer av överhetens övervakning och kontroll och mindre av förväntningar att människor är kapabla att tillsammans skapa en bra utveckling av samhället.
Igår skrev ordföranden i Journalistförbundet ett inlägg på SvD:s Brännpunkt med anledning av Pressfrihetens dag bland annat ”majoriteten av EU:s medlemsländer vill ha mindre offentlighet och insyn i sin maktutövning. En del länder betalar lobbyister som propagerar för att släcka ner i det offentliga rummet”. Ser det som ödets ironi att det mitt i tidningstexten dyker upp en annons där ECPAT efterlyser anmälningar om barnpornografi. ECPAT:s överdrifter om omfattningen av denna brottslighet har utan mediagranskning fått ett oerhört stort inflytande med sina krav på censur och blockering av internet. Inte så sällan påhejad av företrädare för upphovsrättsindustrin, som behöver den moraliska upprördheten över minoriteten pedofiler och deras sexuella böjelser, för att bryta igenom värnet för yttrande- och tryckfriheten och därmed kunna få igenom sina krav på blockering och censur av upphovsrättsskyddat material. Det är lätt att instämma när Agneta Lindblom Hulthén skriver ”Det är vår skyldighet som publicister att reagera och berätta för medborgarna vad som håller på att hända”. Det gläder mig att den insikten finns. Sedan är det en annan sak om chefredaktörerna delar den uppfattningen.
Idag skriver Anders Mildner i SvD om hur händelserna den 11 september 2001 gav oss ett hårdbevakat nät, men också hur lobbyn för upphovsrättsindustrin bidragit till detta utan att de blivit utsatta för någon nämnvärd medial granskning. Samtidigt pågår aktiviteter inom EU:s ministerråd om att införa ett centralt internetfilter inom EU, vilket Computer Sweden skrev om igår. Piratpartiets MEP Christian Engström skriver också om detta hos Dagens Arena. Och kallar saken vid dess rätta namn En digital järnridå. Det är således en riktig häxbrygd av olika reaktionära intressen som styr inriktningen i det framtida Europa. Som paraply över det hela vilar ACTA-avtalet, som enligt Hax, avancerat så långt att politikerna i EU håller på att diskutera om Europadomstolen eller parlamentets egen legal service ska få yttra sig före beslut. Anmärkningsvärt att ALDE tillhör dem som ser ut att välja det senare. Svensk Myndighetskontroll ger uttryck för vad många av oss känner. Nog är det rätt märkligt att politiker både här hemma och i EU är så ointresserade av att deras lagförslag ska prövas mot grundlagarna av en kompetent domstol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar