tisdag 4 januari 2011

Orsak och verkan när folket ska fostras.

Sedan jag i början av 50-talet flyttat från obygden i Södra Lapplands fjälltrakter och vidare söderut några år senare har jag ofta sagt att jag vill slippa snö, is och kyla, men idag är det en sådan härlig vinterdag att jag inte kan annat än att njuta - drygt 10 grader kallt och en blek vintersol som ger liv åt snön med alla dess iskristaller. Solförmörkelsen såg jag inte mycket av då jag blind och döv för omvärlden fördjupat mig i morgontidningen. Där fångade mig bland annat artikeln Digital sexualmoral i SvD, där Tobias Brandel fokuserat på att en del teknikföretag idag uppträder som ”goda seders beskyddare” och därför censurerar innehållet i sina produkter, med benäget bistånd av bokförlag och tidningar.


De senare har länge sett sig själva som de främsta försvararna av det fria ordet, men med digitaliseringen av medierna hörs nu ett annat ljud från det hållet. Många journalister ser sig själva som journalistikens och den goda smakens riddare och förfäras över all den smörja, som de hittills varit förskonade från eftersom ”det obildade packet” tidigare inte gjort sig besvär att kommentera särskilt ofta per brev och telefon, när de haft synpunkter på det som man läst om i tidningen, hört i radion eller sett på TV. Idag har man däremot kommunikationsredskap i sin hand och kan enkelt höra av sig eftersom tidningens, radions och TV:ns redaktioner och journalister befinner sig bara några musklick bort.


Om datorjätten Apple intagit det här förhållningssättet, beror det med all säkerhet på att de bedömt det vara ett framgångsrecept, eftersom man vet att såväl politiker som den industri som lever på att fylla alla kanaler med innehåll, gärna inbillar sig att de besitter förmåga att fostra människor runt hela klotet. Det är ingen tillfällighet att Ungern, som nyss tagit över ordförandeskapet i EU, vill visa sig lika duktig som andra när det gäller metoder för att censurera innehållet på nätet. Trots alla piraters ansträngningar att uppmärksamma politikerna på svårigheterna, finns det uppenbarligen mycket starka ekonomiska intressen i dessa teknikföretag, där man inbillar sig att man ska klara av att begränsa människors intresse av att finna egna egna interaktiva vägar till information, kultur och kunskap. Dessa teknikföretag har slagit följe med den underhållningsindustri, som lever högt på sina inköpta ”närstående intressen” sedan de köpt ut de egentliga upphovsrättsinnehavarna.


Tobias Brandel har en poäng när han påtalar att detta sker med medias goda minne, även om han får det att verka som att teknikföretagen är bovarna. Vad jag kan se är att de gjort en analys om den tänkbara politiska utvecklingen, både vad gäller moraluppfattningar som kravet på övervakning och kontroll av trafikens innehåll, och anpassat sig därefter. Pengar finns väl att hämta med hjälp av den anpassningen. Orsak och verkan således. Vad som är synnerligen besvärande i den utvecklingen, är att media och deras journalister ännu inte verkar ha bestämt sig om man står på åsikts- och yttrandefrihetens sida, eller om man ska välja den pragmatiska vägen, eftersom man ser sig själva som ett nödvändigt filter för vad som är lämpligt att komma allmänheten till del. Väljer man det senare visar det bara att Ungern läst av tidens trend och träffat rätt.


Även om Expressens Johannes Forssberg är tydlig, när han efterlyser andra politikers stöd för Birgitta Ohlssons uttaladen om Ungerns agerande, är jag rädd för att han talar för döva öron. Det vill till att de tongivande i hans egen bransch tar ställning för uppfattningen att sambandet mellan demokrati och fri information, något som bl a Knight-kommissionen verkar för. Det som man sätter fokus på får man mera av. Därför vägrar jag att ge upp.


Det är naturligtvis fåfängt att tro på att Apple gjort en rejäl felkalkyl, men det kan inte vara fel att sätta sin lit till att människor i allmänhet ska börja fråga sig om folket, d v s vi vanliga dödliga, är ett sådant pack att vi behöver de filter, som alldeles för många politiker och en hel del journalister anser sig vara utvalda att vara åt oss.

Intressant.

Inga kommentarer: