Upphovsrätten och ekonomin i den globala byn.

När jag hör och ser denna närmast maniska jakt efter trygghet och säkerhet, undrar jag en hel del över människan och mänskligheten och hur politikernas krav på övervakning och kontroll hänger ihop med nya tankar om det innovativa klimat som krävs för att vi ska vara uppfinningsrika och finna lösningar på de utmaningar som vi ställs inför. Sedan jag bland annat läst en del av Kevin Kellys tankar om detta funderar jag i hur hög grad vi människor är beredda på de nya krav detta ställer på oss, eller om det nya ”klassperspektivet” blir synligt i glappet mellan dem, som inser att innovation är ständiga störningar som pockar på kloka lösningar och dem, som vägrar acceptera förändringar med allt vad det innebär.

Kelly skriver bl a ”Innovation är störningar, ständig innovation är evig störningar. Detta verkar vara målet för ett väl fungerande nätverk: att upprätthålla en evig obalans. Några ekonomer som studerat den nya ekonomin (bland dem Paul Romer och Brian Arthur) har kommit till liknande slutsatser. Deras arbete visar att den kraftiga tillväxten livnär sig genom att befinna sig på kanten av konstant kaos. "Om jag har haft ett konstant syfte är det att visa att omvandling, förändring och oreda är naturliga i ekonomin", skriver Arthur. Skillnaden mellan kaos och kanten av kaos är hårfin. I sina försök att bevara obalansen och vara innovativa, har Apple Computer vacklat för långt off-balance och trasslat in sig. Eller, om man har tur, kan de upptäcka ett nytt berg att bestiga efter en nära döden-upplevelse. Den mörka sidan av flödet är att den nya ekonomin bygger på ständig utplåning av enskilda företag, som andra är snabbare än, eller en omvandling till ännu nyare företag inom nya områden. Branscher och yrken upplever även denna omvandling. Med det följer snabbare byten av anställningar för arbetstagare – livstidsanställningar är på väg ut. Istället kommer karriärer – om det är ordet för dem – alltmer att likna nätverk av multipla och samtidiga åtaganden med en konstant flöde av nya kunskaper och omoderna roller. Omkring 20% av den amerikanska arbetskraften har redan en annan överenskommelse än den traditionella som anställd i relation till en arbetsgivare. Och 86% av dem uppger sig vara glada över det.”

Kevin Kelly är chefredaktör och grundare av Wired och således en auktoritet när det gäller informations- och kommunikationsteknologins utveckling. Naturligtvis undrar jag om Ipad är det nya berget att bestiga eller om Apple trasslat in sig ännu mera. Början till slutet för sociala medier frågar sig Kulturbloggen. Har dock svårt att tänka mig det så länge som Brit Stakston, JMW Kommunikation, och alla andra som gillar sociala medier lever och har hälsan.

Sett i detta ljus blir de senaste påfunden från Copyswede värt att uppmärksamma. Copyswede – insamlingsorganisationen som företag med uppköpta upphovsrätter skapat för att driva in avgifter för andras användning av denna upphovsrätt, slår nu till. Bland annat genom höjda avgifter på olika lagringsmedia för laglig privatkopiering från och med den 1 april 2011 och att kräva kabel-tv-bolagen på ersättning för att de vidarebefordrar SVT Play i sina kanaler och då måste stå för den avgift, som SVT tidigare betalt under en övergångsperiod. Något som bland andra Teliasonera nu protesterar mot. Göteborgs-Posten, bidrar med sin bild av det som sker. Med örat mot rälsen inser i likhet med många av oss andra att det handlar om upphovsrättsindustrins glupande aptit. Futuriteter gör en bra jämförelse. För det är väl inte frågan om ett försök att ta betalt för piratkopieringen den här vägen? Hur som helst är det svårt att se hur detta, som pågår med politikernas aktiva hjälp, stämmer med tankegångarna här ovan om den globala ekonomin. En och annan politiker tror fortfarande på möjligheten att ändra på galenskapen – här Sebastian Hallén FP. Andra försöker bilda ett nytt parti eftersom de som finns har stagnerat.

Efter förlikning har en uppgörelse tidigare träffats mellan Copyswede och kabel-tv-företagen Com Hem m fl om upphovsrättsersättning för vidaresändning av SVT:s ordinarie program till kabel-tv-företagens kunder, vilka i sin tur får betala detta genom påslag på hyran eller månadsavgiften. Fastighetsägarna har tidigare hävdat att hyresgästerna redan gjort rätt för sig genom erläggandet av tv-licensen, men om det inte går att få rätsida på problemet har kabel-tv-företagen rätt att med hänvisning till sina avtal debitera fastighetsägaren den nya kostnaden.

Mot den här bakgrunden är det intressant att titta tillbaka och fräscha upp hur diskussioner förts. Ett exempel är denna från den 7 juni 2010 i UR. D v s före valet 2010, då de etablerade partierna gjorde sitt bästa för att visa att Piratpartiet inte behövdes :). Efter att ha hört FP:s Johan Pehrson och hans skröna om att kopiering kan liknas vid stöld av grannens gräsklippare, blev jag glatt överraskad av Madeleine Sjöstedt. Hon har rent konkret tagit strid för Stadsteaterns rätt att med stöd av ett giltigt avtal använda en del musik i sina föreställningar och då synliggjort att en upphovsman inte alltid tycker som det bolag, som köpt upp dennes ekonomiska del av upphovsrätten. Bland en del politiker finns helt klart ett stöd för uppfattningen att det är hög tid att sära på rättigheterna d v s upphovsrätten för kreatören och de närstående rättigheterna. De senare gäller för de företag som köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, vilken de åberopar när deras indrivare i Copyswede kräver sin tribut i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Avkorta radikalt avtalstiden för detta tidsbegränsade monopol, vilket möjligheten att avyttra upphovsrätten mot ekonomisk ersättning de facto handlar om.

Anders Mildner skriver i sitt Tack och hej då-inlägg hos SvD bland annat ”Genom att vägra att se att delar av det som gårdagens medieindustrier har producerat håller på att förvandlas till nischer, försöker regeringen just nu bygga ett slags hembygdsrum för dåtidens kultur – och därefter tvinga samtidsmänniskorna att leva hela sitt liv där. Det fungerar inte som affärsmodell och det fungerar verkligen inte som kultur. Och oavsett hur många repressiva övervakningslagar man än kramar ur sig kan resultatet inte bli annat än ett skakigt bygge som förr eller senare kommer att rasa ihop. Vad vi behöver prata så mycket mer om är alla de missade möjligheter som vi förlorar på vägen, medan snickrandet på den här drömmen om ett liv i det förgångna pågår.”

Dr PO twittrade häromdagen ”Hör ni knakandet? Ljudet av en dinosaurie som håller på att tappa fotfästet. Galen straffskatt ge...” med länk till IDG:s artikel. Det kändes som ett gott tecken. Det som skrivs och sägs visar att Moderaternas Henrik von Sydow får lov att skärpa sig – frivilliga överenskommelser, pyttsan. Öppna ögonen och se – det handlar om utpressning! Allt medan kunder, hyresgäster och bostadsrättsinnehavare förväntas betala utan knot. Han kan naturligtvis inte bita den hand som föder hans parti, men om Kevin Kelly och andra har rätt, borde Henrik von Sydow vara bland de första att inse effekterna av globaliseringen och undanröja de hinder ”närstående rättigheter” utgör för informations- och kommunikationsteknologins utveckling.

Avslutar med att sända en riktigt varm kram till grabbarna ombord på Livbåten för deras blogginlägg Att bota Founders Syndrome, som visar att de inte har något själsligt behov av att bearbeta något i det förflutna inom Piratpartiet i offentligheten, utan mera handlar om funderingar inför framtiden. Jag har frågat mig själv: - Vill jag verka för en kreativ, lösningsinriktad organisation eller ägna min kraft åt att fostra andra? Jag är definitivt mer intresserad av det förra än det senare, då jag räknar med att vuxna människor tar ett eget ansvar för sin personliga utveckling, eftersom ingen annan kan göra det jobbet åt en. Därför har jag bestämt mig för att fokusera på hur jag bäst kan stötta Anna i hennes roll som partiledare. Känner att vi har ett spännande år framför oss.

Intressant.