onsdag 26 januari 2011

Vad väntar föreningslivet om hörnet?

Frågan är berättigad mot bakgrund av den diskussion som pågår om samhällets stöd till bland annat idrotten i Stockholms stad. Erfarenheten talar för att det bara är en tidsfråga innan det som händer i huvudstaden med tiden sprider sig till övriga delar av landet. En serie artiklar i SvD lockar till funderingar och debatt på olika håll både bland föreningsfolk i Stockholm och landet runt, där man försöker tolka vad som väntar under det här året då en förändring snabbt måste sjösättas för att hinna stabilisera sig före nästa val 2014.


För att förstå de förändringens vindar som blåser inom detta område, krävs både en tillbakablick och att söka efter de tankegångar som kommer till uttryck i dagsaktuella artiklar och böcker, vilket i sig kräver en rätt diger forskningsinsats. Något jag inte ger mig in i. Däremot vill jag dela med mig av texter, som jag själv snubblat över och vid en närmare läsning funnit vara intressant i sammanhanget. Hit hör artikeln Ett land i förening av Åsa Ottosson i STF:s årsbok 2010. Finns tyvärr inte tillgänglig på nätet, varför jag bara kan beröra en del av det avsnitt där hon refererar till Christer Leopold, som menar att man helt enkelt inte kan driva en ideell organisation som ett företag eller en myndighet om den ska bli framgångsrik. Om detta har han själv skrivit i boken ”Professionell ideell: om att verka med ideell logik”. På bloggen Ideella sektorn skriver han om föreningslivets samhällsnytta men också om sina synpunkterGåvoincitamentsutredningens förslag, där han menar att det förslag som presenterats hotar att skada föreningslivet. Han gillar själva idén med skatteavdrag, men menar att det måste utformas bättre. Det är dock rätt snårigt att försöka följa vad riksdagen beslutat med anledning av utredningens förslag. Rätt intressant att utredaren avråder från en sådan lösning men trots det lägger ett förslag med hänvisning till direktivet. En del riksdagsledamöter är otåliga och har lagt nya motioner i saken. Motioner som ska beredas i skatteutskottet den 3 februari 2011. Dessförinnan har Kristdemokraterna tagit fasta på ett löfte från statsministern om ett införande under denna mandatperiod mot bakgrund av KD:s engagemang i saken.


En sökning på nätet visar att frågan om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer var en fråga som diskuterades i valrörelsen. Sanna Rayman i SvD, skrev den 22 juni ”Sluta sega om avdrag för gåvor. Måste medge att jag är rätt nyfiken på vad Christer Leopold och andra, tycker om det som nu pågår bakom stängda dörrar i Regeringskansliet? Inte utan att jag tycker att SvD och andra borde knacka på och ställa frågor. Saken berör en viktig del i det civila samhället. Jag kan också tycka att Norrtelje Tidning kunde försöka förklara vilka effekter en sådan förändring kan tänkas få på det lokala planet, innan det hela slutligen avgörs i riksdagen. Med flera riksdagsmän boende i kommunen borde det vara en självklarhet. Själv undrar jag naturligtvis vem eller vilka som ska avgöra vilka kriterier en organisation ska uppfylla för att dess givare ska erhålla skattelättnader? Kan andra bättre avgöra vad som hör till samhällsnyttan än valda politiker i Kultur- och Fritidsnämnden? Hur mycket kan den enskilde givaren själv bestämma – välja i en katalog bland organisationer som legaliserat en lotteridirektörs hutlöst höga lön och bonus, eller någon annan fiffig lösning? Ingen som läst vad jag tidigare skrivit på NT-bloggen kan vara förvånad över mina frågor. Där avhandlar jag ett tydligt exempel på vad en del ideella organisationer lånar sig till mot mindre än 30 procent av intäkterna. Därför undrar jag naturligtvis också hur blir det med insynen i det hela? Att detta med insyn kan vara problematiskt vittnar en lekmannarevisor på västkusten om.


Avrundar med en rapport från Bryssel när det gäller en eventuell gemensam upphovsrätt, vilket bl a SR:s program Mitt i musiken berättade om igår. Och ett ångande inlägg av Opassande som sätter ord på den ilska som hon och många av oss andra känner inför det som just nu pågår i samhället. Cyniker eller Maktspelare – det finns olika begrepp för att beskriva politikernas kalkylerande med tanke på att människor i allmänhet inte tar sig tid att syna korten, utan fortfarande litar på att politik handlar om rent spel. Sedan sitter både politiker och deras sympatisörer med ansikten som fågelholkar när allt fler väljare tappar förtroendet för dem.


Sist men inte minst: Delta i demonstration som Journalistförbundet tagit initiativ till i morgon kl 09.00 – 09.30 på Mynttorget i Stockholm. Varför skulle de ge sig ut på torget om allt var frid och fröjd? Men, å andra sidan kan jag tycka att många av dem bäddat för det som nu pågår. Trots det - Om huvudvärken och snuvan ger med sig, kommer jag att vara där. Oscar Swartz skrev den 12 november 2010 med anledning av lagrådsremissen, om djävulen i detaljerna och förklarade varför det behövs en folkstorm mot detta.

Intressant.

Inga kommentarer: