Det du sätter fokus på får du mera av.

Noterade igår att Expressen vill belysa problematiken med hätska kommentarer, som många förknippar med möjligheten att vara anonym i kommunikationen på nätet. Förutom särskilda artiklar skriver Thomas Mattsson om näthat och kommentarer. Det ser ut som om kändisar råkar mer illa ut än andra, vilket delvis kan förklaras med föreställningen att kända personers åsikter rent allmänt värderas högre än vanliga Svenssons. Även om det inte sägs, kan man anta att den, som känner sig i underläge, kan uppträda mer aggresivt än den som känner sig trygg i sig själv. Det innebär att den, som förstår att ett påhopp mera handlar om angriparens föreställningar än något hos en själv, också kan hantera situationen på ett mer konstruktivt sätt än den som tar åt sig på det personliga planet och alltför lätt tar på sig offerrollen eller känner för att svara med samma mynt. Rätt ofta tycker jag nog att många, som känner sig kränkta, uppträder som prinsar och prinsessor på ärten. Ett beteende som lått triggar igång de sämsta sidorna hos en meningsmotståndare. Jag tror att dispyten mellan Peter Englund och Björn Ranelid var av den arten. Men även om man kan förstå det, ger det ändå inte någon rätt att utsätta en annan för mobbning. Här gäller det dock att kunna skilja på mobbning, vilket är något satt i system av en eller flera under en längre tid, och påhopp i vredesmod, vilket varje vettig människa inser att man måste träna på att förhindra. Inte för att man ska fungera som något allmänt änglalikt föredöme utan för att fortsatt kunna respektera sig själv.

Det som händer på det personliga planet måste sedan sättas in i ett större sammanhang,. Här tycker jag mig se att det finns en nedlåtande attityd bland alltför många journalister, som de odlar i förhållande till oss som uppskattar möjligheten att kunna uttrycka oss i sociala medier, utan att behöva bli silad genom deras filter. En attityd som naturligtvis får ytterligare näring när deras marknad – medierna – är utsatta för det förändringstryck, som digitaliseringen innebär, samtidigt som globaliseringen bidrar till att affärsmodeller måste omprövas. Det blir inte mindre stressigt när yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen är föremål för en översyn Här pågår en revolution mer eller mindre i det tysta där mediaägare drar fördel av att de genom betalning för ett genomfört uppdrag, förfogar över upphovsrättens närstående rättigheter, vilka sedan 1960-talet fått ett lika starkt stöd som de ideella rättigheterna. Något som jag som medlem i Piratpartiet försökt lyfta fram för att de som bidrar till det kulturella innehållet i våra liv, ska inse att processer i samspel med oss mera kan ses som ett viktigt samspel för framgång än ett hot. Den som vill kan se att mediernas ägare, som många andra uppdragsgivare drar fördel av att en frilansande journalist, som ännu inte skapat sig ett gott namn, är i ett förhandlingsmässigt underläge. Det försöker frilansare i Journalistförbundet råda bot på. Många företagsamma unga människor föredrar dock att pröva sina egna vingar med allt vad det innebär.

I gränssnittet mellan etablerade medier och sociala medier pågår en hel del fruktbara konflikter, där journalister och bloggare finner varandra i det gemensamma intresset för ett visst tema. Men alltför ofta ser vi också exempel på den aggresivitet som bloggare i sin underdogposition ger utlopp för på ett mer eller mindre konstruktivt sätt och där journalister utifrån sitt överläge i medierna i största allmänhet gärna fokuserar på avarter för att motivera krav på begränsningar när det gäller människors rätt att få vara anonym och att kunna interagera med den som skriver en artikel och andra läsare av det som avhandlas. Om nu journalister vill se sig som yttrandefrihetens främste försvarare, förstår jag inte varför de sätter fokus på det otrevliga istället för att anta utmaningen att visa vägen till en trevligare umgängeston. Dit hör att också ta itu med sina egna svagheter, istället för att gömma sig bakom andras oförmåga. Till framgångsreceptet för både journalister och oss som orerar i sociala medier hör att med omdöme tillämpa vad som sägs om fokuseringens betydelse – det du sätter fokus på, det får du mera av. Det skulle kanske rent av löna sig att anförtro kollen av kommentarerna till en socialt mogen journalist som inser värdet av att odla kontakten med tidningens läsare.

Opassande vrider på saken och ser flera sidor av detta som går under begreppet sociala medier. Deeped belyser saken ur ett vidare perspektiv och ser andra intressanta motsättningar än den mellan media och sociala medier. Jag kan bara hoppas att Thomas Mattsson anstränger sig att ta in vad det är som vi försöker förmedla.

Intressant.