Tankar i december

Med åldern följer att närminnet ibland lackar ur och att jag kommer på mig med att minnas brottstycken ur min barndom. Idag, när jag såg en man med en kasse från Clas Ohlson, kom jag plötsligt att tänka på när jag sex år gammal blev medveten om att jag och mina syskon var fattiga norrlandsbarn. Till saken hör att kyrkoherden i församlingen, varje år till Nikolausdagen den 6 december, delade ut påsar med äpplen skänkta av välgörenhetstanter söderöver med god tillgång till äpplen. Det här året hade det varit en osedvanligt riklig skörd, varför vår familj med fyra barn fick en hel låda. I lådan, ovanpå äpplena, låg ett brev från givaren en fru Margareta Ohlson i Insjön. Vår mamma var inte sen att tacka för gåvan och före Lucia kom ett brev från Margareta O tillsammans med en katolog från deras företag Clas Ohlson. Brevet inleddes med orden: - Under alla dessa år, som jag skickat äpplen till de fattiga norrlandsbarnen, är det första gången som någon skrivit och tackat."

Att vår mamma skulle ha varit otacksam alla tidigare gånger, det visste jag var helt fel. Tidigare hade vi fått tilldelning i förhållande till tillgång på äpplen och familjens storlek. Det var således kyrkoherden, som inte skött sig om tack uteblivit. Dessutom visste jag att mamma var duktig på att skriva, trots att hon bara hade gått några terminer i svensk skola. Men vad menade tanten med talet om de fattiga norrlandsbarnen? Det var ju vi som hade fått äpplena!

Vad min mamma svarade, återkommer jag till. Men senare har jag förstått att jag då fick min första lektion om den skillnad som finns mellan rika och rika och mellan fattiga och rika.