Lusten att dela med oss …

... påverkar vår egen och andras mentala miljö och detta påverkar oss. Om endast den, som betalar, ska ha möjlighet att dela med sig, till andra (som också betalar), sker på nytt en uppdelning av oss i olika sociala och kulturella klasser. Jag vet inte hur Queen Anne resonerade när hon år 1710 införde The Statute of Anne och tidsbegränsade den till sju år med möjlighet till förlängning med ytterligare ett antal år med hänsyn tagen till tiden för produktion, marknadsföring och försäljning. Men, nog är det rimligt anta att hon såg statuterna som ett intrång i något av betydelse för landet och därmed folket? Vad var det som krävde en begränsning av den enskildes intressen i förhållande till rikets intressen? Det enkla svaret: - Det som krävdes för att skapa de alster, som skulle tryckas: Ord formulerade med hjälp av bokstäver och siffror samt Illustrationer. Hon levde, som bekant, under Upplysningstiden ;-)

Efter den groteska förlängning av skyddstiden, som skett sedan dess, framförallt under senare delen av 1900-talet, när tekniken förkortat tiden från idé till produktion och försäljning, kan vi alla verkligen undra vad eller vilka, som förhäxat politikerna, så till den grad att de traskat patrull med alla de intressegrupper, som lobbat för en sådan utveckling. Alla som kämpar för en rimligare lagstiftning kan nu inte sitta tysta och bara titta på, när det råder ett krig mot vår medborgerliga rätt till ”fair use” även på nätet.

Igår visade SVT Kultur ett inslag med Kulturminister Alice Bah Kuhnke och den tidigare näringsministern m m Björn Rosengren, socialdemokrat, idag rådgivare i Kinneviks koncern och därmed en av lobbyisterna i den sfär, där stora internationella Film- och TV-bolag verkar. Det visar att hon medvetet eller omedvetet är en spelpjäs i det upplägg som denna bransch bedriver under namnet Spridningskollen.se 

Du har nog hört eller läst om Spridningskollen.se? Om inte, kan jag berätta hur de själva presenterar sig på webben: Syftet sägs vara att minska den illegala fildelningen i Sverige, där Gothia Law deltar på uppdrag av rättighetsinnehavare i TV- och Filmbranschen. Förutom en s k info-kampanj träffar de avtal med företag, som genom köp förvärvat rättigheter och gjort dem till sina egna, för att – utan föregående beslut i domstol – begära skadestånd av dem, som de anser vara illegala fildelare.

Gothia Law står inte att finna på nätet. Däremot Gothia Inkasso, en del i Arvato, som har en tydlig koppling till Bertelsmannkoncernen i Tyskland, med flera bolag verksamma i en bransch som lever på närstående rättigheter, vilka de förvärvat av andra upphovsmän och gjort till sina egna. Enligt Kulturnytt i Sveriges Radio den 2 september 2016 står Scanbox, Noble entertainment, Atlantic och Crystalis entertainment bakom Spridningskollen.se Deras och Goothia Inkassos affärsidé är att sluta avtal med producentföretag, som äger upphovsrätt till de produkter, som de erbjuder mot betalning, för att sedan hos olika leverantörer av Internetuppkoppling ISP (Internet Service Provider) ta reda på från vilka IP-nummer, som bolagens produkter har spritts. Den, som står för abonnemanget meddelas och uppmanas att betala 2.000 kronor i skadestånd. Inkassoföretaget ser i detta förfaringssätt möjligheten till ett förenklat tvistemål i en domstol i händelse av att IP-abonnenten bestrider betalningen.

För att kräva skadestånd måste bolaget Gothia Inkasso först bevisa att den, som står för abonnemanget, verkligen har gjort sig skyldig till det som sägs. Den, som inte bestrider utan låter sig skrämmas att betala för att undvika obehaget att hamna i en segdragen och kostsam rättsprocess, avstår samtidigt från en rättssäker prövning och har de facto i samma stund, som de betalat, erkänt sig skyldiga till det som anklagelsen gäller. Bolagen, som anlitat Gothia Inkasso är parter i målet och kan i en rättsstat inte ha en ensidig rätt att bedöma såväl skuld som ifall de lidit skada och skadeståndets storlek. Därför ska den, som vet med sig att han/hon inte är den individ, som använt abonnemanget för fildelning, bestrida kravet. Hur det förhåller sig med en förälders betalningsansvar för något barnen kan ha gjort i ett civilmål av detta slag, bör man rådfråga någon juridiskt kunnig t ex hos LAWLINE.se 

Regler om föräldrars ansvar redovisas av regeringen här och där talas om personskada och sakskada samt skada genom kränkning. Beslutet i Riksdagen finns här. Lagarna finns i föräldrabalken (FB) 6 kap. 2 § och regler om förälders skyldighet att betala skadestånd finns i Skadeståndslagen (SkL) 2 kap. 1 – 4§§ och 3 kap. 5 §. Har inte ork att kolla om där finns någon slamkrypare om föräldrars skyldighet att förhindra fildelning, som lobbyn med fixering vid fildelare lyckats peta in med hjälp av Civilutskottet eller personer som Björn Rosengren. Någon annan som vet? I så fall – tacksam för en upplysande kommentar.

Spridningskollen.se ger sken av att jakten på illegal fildelning ska ge rejäla inkomster och av deras redovisning framgår hur de avser att fördela dessa. Ungefär en tredjedel till upphovsrättsinnehavarna (d v s bolagen bakom Spridningskollen och andra i den utsträckning som dessa bolag delar med sig till dem, som befinner sig längre ner i näringskedjan) medan återstående två tredjedelar går till att driva Spridningskollen med dess Administration och Juridiska kostnader samt Ersättning till ISP:arna för leverans av begärda uppgifter. Det sista förbryllar. Framgår det verkligen av IPRED-lagen att ISP har rätt till ersättning för ett sådant utlämnande? Känner stor olust om det är så att dessa bolag, som paketerat sitt innehåll helt eller delvis med hjälp av andra upphovsmäns och -kvinnors verk, getts laglig rätt att agera både polis och åklagare med hjälp av ett inkassoföretag. I likhet med HAX hoppas jag att så många som möjligt sätter sig in i det som pågår – gäller det inte en själv kan det gälla vänner.

Jag förstår VD Jon Karlung, Bahnhof. Han förefaller vara helt ensam, bland leverantörer av internetuppkoppling, om att informera om det som pågår samt ta en rejäl fight för abonnenternas integritet. Han är noga med att enbart bistå polis enligt Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK). Här förklarar Karlung hur Bahnhof ordnat detta. Han reagerar på att de aktuella bolagen, istället för att ta fram modeller för strömmad media, fortsätter att kriga med dylika metoder. Alla, som gillar film, vet att film är bäst på bio. Hur klokt är det att ge sig på presumtiva biobesökare, som vill förvissa sig om ifall de filmer, som görs, verkligen är värda en biobiljett. Själv undrar jag om inte dessa bolag ska ses som Jätten Gluff-Gluff, som äter upp mindre bolag och småföretagare, vilka anser sig tvungna att ”hyra in sig” under deras beskydd. Dessa företagare vill ägna tid, pengar och kreativitet åt att skapa film och TV-program istället för att bygga plattformar för en smartare distribution. Men att de lever i symbios med bolag, som använder sig av dylika metoder har också ett pris, vilket de nog kommer att bli varse.

Men, intet ont, som inte kan föra gott med sig. Nu tvingas folket att ännu en gång ta kamp för sina rättigheter - denna gång i den digitala miljön. Självklart ska kreatörer skyddas av en Upphovsrätt, men den måste bli en bättre balans mellan egennyttan och allmännyttan! Därför har jag valt att gå med i Piratpartiet. där Christian Engström väckt frågan under sin tid i Europaparlamentet. VD Jon Karlungs beundransvärda, ståndaktiga kamp kan ses som en fördel för oss, som valt Bahnhof till vår leverantör – när lobbyisterna förvridit huvudet på lagstiftarna, som fixat en snårskog av lagar för att knäcka en viss teknik, som en del av oss använder för att dela filer med vänner. Nu finns åtminstone ett företag – Bahnhof – vars VD läser på och håller sig ajour med vad Europadomstolen kommit fram till i de fall, som prövats rättsligt, och i övrigt inte lägger sig platt inför dessa bolags krav, vilket berättas om här.

Intressant?