Ett litet vasst gruskorn i makthavarnas skor.

Inför det nya året förväntas det att man ska avge ett nyårslöfte, vilket de flesta av oss vet kan fungera, om man är ärlig och uppriktig mot sig själv. Det betyder att man till att börja måste göra klart för sig vad man vill prioritera av allt det som kräver vår uppmärksamhet. Opassande ser rätt nyktert på detta med nyårslöften. Annars är det en utmaning så god som någon, då det är mycket som kräver engagerade människors insatser. I förrgår slog jag ett slag för att grisar som föds upp för att bli vår föda måste ha det bra under sin livstid. Djurrättsalliansen har visat att det är litet si och så med den saken, varför jag kände för att göra en tillfällig insats. Både för de berörda grisarnas skull, men också för att markera att jag ser behovet av en dialog mellan djurrättsaktivisterna och kontrollinstanser samt branschföreträdare. En makthavare i den branschen behöver få en påminnelse om att ”den som är stark måste vara mycket snäll”, som Astrid Lindgrens Pippi Långstrump uttryckt det. Att tro att den som är stor i branschen kan bete sig hur som helst, kan kosta mera än vad vederbörande har tänkt sig – om kunderna blir medveta om hur det griskött, som de betalar extra för, produceras.

Som enskild konsument har man inte särskilt stor makt, men med ett informations- och kommunikationsverktyg i sin hand, kan man göra det lilla men betydelsefulla som jag har gjort – ställa frågor till branschorganisationens företrädare: - Vad görs för att se till att alla djur, som föds upp för att bli vår föda, har det bra under sin livstid? Med det hjälper vi inte bara grisarna på den gård, där det verkar vara både si och så med djurhållningen, utan också de djurbönder, som kostar på sig en bra omsorg, men också de människor som engagerat sig för att djuren ska ha det bra. Sedan gäller det att nu och då kolla om det blir någon bättring. Det är ett exempel på hur man kan vara ett litet vasst gruskorn i skorna hos en grisbonde och en handläggare hos Länsstyrelsen i Sörmlands län.

De som följt mitt bloggande vet att jag också bryr mig om hur människor har det. Även här måste man välja sitt fokus. Väl medveten om hur många som engagerar sig i olika människoöden både här hemma och världen runt, har jag valt att fokusera på de politiker, som förvaltar det förtroende dom fått i valet, men också att de i kraft av detta ska se till att vår demokrati och vårt rättssystem fungerar på samhällets olika nivåer. När jag läser artikeln i dagens Expressen Prime-skandalen – politisk thriller på hög nivå som har allt, tänker jag: - Så bra att vi väljare ges en möjlighet att diskutera Konsten att sälja en ideologi med hjälp av proffs. Något som Svenskt Näringsliv och dem närstående organisationers ledande företrädare med stor framgång ägnat sig åt under de senaste decennierna.

Men, även om det finns metoder för att sälja såväl konserverad gröt som politiska idéer gäller att det måste finnas en jordmån för säljknepen för att lyckas. En kombination av att vara facklig företrädare för kommunala tjänstemän och att bland annat läsa en av Viktor Pestoffs publikationer samt följa Företagarnas och andras aktiviteter i olika media i slutet av 1980- och i början av 1990-talet, gjorde mig medveten om företeelsen. Jag kan förstå att Socialdemokraterna, som mycket väl känner till hur näringslivets företrädare med hjälp av Näringslivets fond finansierade väl riktade kampanjer för att förändra medborgarnas inställning till ”den tärande offentliga sektorn och skatterna”, trott att botemedlet varit att hoppa på samma tåg. Men för medlemmar som tycker att det är skillnad på konserverad gröt och ideologi blir det naturligtvis något av en chock.

Jag förstår Stig-Björn Ljunggrens inställning – han har varit med förr och är rätt luttrad. Sedan har jag läst och berörts av Erik Laaksos inlägg Köpt eller ägd? Förstår att det kan finnas dom som tror att Erik är en svikare, men vad jag kan se är Erik den han är var han än är. För övrigt är han i gott sällskap. Vi är rätt många som ser på livet och tillvaron med rätt klara ögon, sedan vi frigjort oss från föreställningen att ett visst förhållningssätt skulle vara mera signifikant för sossar än moderater. Dessutom torde det vara svårare att sälja ideologi idag än vad det var för några decennier sedan. Allt fler journalister har garden uppe – en del så till den milda grad att upproret mot FRA-lagen tillskrevs en PR-byrå. Men, vad jag kan se går vattendelaren i vårt samhälle idag mellan dem som vill påtvinga andra sin egen livsstil och uppfattning för att kunna frälsa världen och dem som betror människor om förmåga att kunna tänka efter och ta ett eget ansvar.

Om man som grisbonden här ovan tycker att hans beteende inte angår oss andra, då är det måhända argument om kundernas uppfattning, som underlag för lönsamheten, långt verkningsfullare än att bonden ställs inför skranket. Men, att påverka människor med goda argument istället för hårda bandage, ska inte vara förbehållet dem med status och ställning i samhället. Hur samhällets institutioner, t ex polisen och socialarbetare borde göra istället för att använda alla dessa pekpinnar, det är något som riksdagens ledamöter kunde ta sig en rejäl funderare på. Listan på lagar och lagförslag där samhällets tjänare fått allt större befogenheter att tillgripa våld eller göra intrång i människornas privata sfär, har växt rejält under nuvarande regering. Något som bland annat Svensk Myndighetskontroll skrivit en hel del om. Och Badlands Hyena tolkar på sitt eget oefterhärmliga sätt. Men, detta är inte hållbart i längden. Därför gillar jag skarpt Britta Svenssons förhållningssätt när det gäller allt larmande om terrorister.

Som ni nog förstått har jag inget annat löfte inför det nya året än att fortsätta vara ett litet vasst gruskorn i skorna hos människor som missbrukar sin makt på ett eller annat sätt.

Ett riktigt varmt tack till er alla för det år som gått - ni har på olika sätt bidragit till att jag trivts med att vara en flitig bloggare.

Gott Nytt År!