Ser att Expressen tänker göra en insats för att hyfsa debatten i kommentarsfältet till tidningens artiklar genom en förstahandsmoderering där inläggen granskas innan de läggs ut. De som inte håller sig till kommentarsreglerna får finna sig i att bli betraktade som spam eller vid grova övertramp nobbas helt enkelt. Förstår att Emanuel har invändningar, eftersom han insett värdet i att ta alla, som kommenterar, på det allvar, som krävs för att bryta ett dåligt beteende och börja föra samtal. Men vad hjälper det när den största draken snabbt följer i Expressens spår, utan tanke på att det alltid finns en orsak till att en del människor spelar över. Det är egentligen bara två olika angreppssätt och bara genom att pröva kan man senare göra en swot-analys och se de bägge metodernas Styrka, Svaghet, Möjligheter och Hot. Aftonbladets Martin Aagard har redan gjort ett inlägg som talar för behovet av ett möte mellan den analoga tidningsvärlden och den digitala medievärlden med bättre balans mellan våra vanföreställningar om varandra. För vår demokrati är det bra att människor tar till orda. Rätt många ger idag upp utan att ens ha försökt. De knyter näven i byxfickan och orerar bland sina vänner. De senare kan komma till mig och säga: - Du Gun, som törs, kan du inte skriva en insändare om ... Här försöker jag få dem att inse att insändare fungerar bäst när den som tycker något skriver efter eget huvud – det blir en mera allsidig diskussion då och ju fler som tar upp ett ämne desto tydligare blir dess vikt och värde.
Sedan kan jag naturligtvis undra över vilka faror som kan drabba den som vågar ta till orda. Att andra ska tycka att man är en jobbig typ, eller vad? Det går inte att leva efter andras måttstockar, utan man måste finna sin egen väg. Jag gillar att blogga samt vara ute på nätet, göra inlägg på Facebook och skriva en och annan kommentar samt twittra om sånt som jag snappar upp och vill sprida till en vidare läsekrets. Där kan man också upptäcka diskussionstrådar om t ex skolan som är mycket givande, då där finns en blandning av människor – både proffsiga lärare och glada amatörer som tycker att skolan är av största vikt för våra barn och ungdomar. Människor med kunskap om pedagogik för lärande bland både barn och vuxna eller med erfarenhet av att vara anhörig till barn, som dagligen blir kränkta och nedvärderade av sin oförstående lärare och/eller fritidspedagog, som fastnat i egna aversioner mot internet och alla de verktyg vi har för kommunikation och skapande med hjälp av nätet. Hört talas om kompetensutveckling? Om 16 elever i samma klass bytt skola inför höstterminen, borde det väl ändå sända en kraftig signal om skärpning till såväl rektor som berörda lärare och fritidspersonal. Men, det är deras problem – barnens föräldrar har gjort det enda rätta, när personal i barnens skola slagit dövörat till. Åh, så skönt det kändes att få skriva detta sista, väl medveten om att mitt barnbarn genom skolbytet åter gillar att vara i skolan och upptäcka nya saker att lära sig om.
Att tvivla på att man är rätt ute är ett friskhetstecken. Men, när det gäller min glädje över att kunna leva en del av mitt liv ute på nätet, är jag räddningslöst förlorad. Blir därför upprymd när jag läser artikeln ”Därför har de teknofoba gnällspikarna fel”. Mera sån´t! Här handlar det om fördelarna med molntjänster, vilket kan vara bra att känna till lika väl som att hålla debatten om artikelkommentarerna i gång. Det är för övrigt ett intressant program som bjuds vid Internetdagarna den 21 – 23 november. Söker en sponsor då jag gärna vill vara med även måndag och tisdag. Till dess hoppas jag att jag orkar med några engagerande dagar om vår framtid i internets hägn. Det sporrar när den dagliga promenaden runt innegården ska klaras av. Eller när en vikt kring fotleden ska lyftas upp i 30 graders vinkel så många ggr som jag orkar. Genom att anteckna resultatet utmanar jag mig själv att orka mer för var dag som går. Har beställt en step-up bräda eftersom detta att gå i trappa kräver koncentration till lyft med benet istället för att dra mig upp med hjälp av armarna.
När det gäller svärm-biståndet har jag funnit att jag måste synda på nåden och beställa en helt ny säng, som kostar 13.700 och säljs av ergotemp.se. Stort tack till Pernilla för det tipset. Min alltför mjuka Dux, som i förrgår lyckades ge mig en rejäl känning av ischiasnerven i höger sida av ryggen, den skänker jag till en kvinna i Hallstavik, som jag träffade på sjukhuset. Hon är yngre och mycket lättare i kroppen än jag och drömmer om en sådan säng, 105 cm bred med elevationsbotten. Sharing is caring! Tror inte att någon av välgörarna har något emot att jag disponera mer ur biståndet än vad jag först avsåg. Pappa i sin himmel, som jag ärvde sängen av när den var ny, har nog inget att invända. Har fått ett kontoutdrag från banken idag och ska i morgon ta itu med uppgiften att räkna ihop beloppen. Återkommer med en redovisning.
Sedan en runda – det var länge sedan – och börjar naturligtvis med Emma Opassande, som ställer en viktig fråga; Motviktigt om Kampen mot tiden i det europeiska banksystemet; Enligt min humla, som minns ett betydelsefullt ställningstagande; Deepedition om vildsinta kvinnors inverkan på väderleken; Mark Klamberg gör en jämförelse mellan USA:s delstater och Sverige när det gäller brottsutredningar; samt sist men inte minst Badlands Hyena och den kluriga Gubben vid Rämen. Det gäller att kunna se och le åt livets utmaningar. Just nu leker jag med tanken att döva politiker ska återfå hörseln med hjälp av en rejäl portion gyckel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar