Folkets och de folkvaldas behov av media.

Efter drygt en månad a f k känns det riktigt pirrigt att ge sig ut på nätet igen. Under tiden som jag ägnat mig åt sjukhusvistelse och en återhämtning, som ser ut att ta längre tid än jag räknat med, har jag följt samhällsdebatten via mina papperstidningar, radio och tv. Ibland har det kliat i fingrarna, men när jag loggat in till min mejlbox har jag insett att där krävs ett styvt jobb innan jag hanterat inkomna mejl – läst eller oläst. De senare hamnar i mappen Oläst i avvaktan på bättre ork. Om någon irriterat sig på att jag inte hört av mig, ber jag att vederbörande hör av sig igen.

Nu till det som inspirerat mig idag att ta itu med bloggandet igen. Inleder med kommentaren av Håkan Arvidsson i dagens Svd – Intellektuell stiltje är S stora problem. Hans analys är klockren. Men jag vill lägga till att liberala tankar, som en motvikt till tendensen att med hjälp av lag och förordning styra och ställa över huvudet på alla oss enskilda individer, slagit rot även bland 30-, 40- och 50-talister. Men detta har inte gått upp för det ledande skiktet varken på lokal, regional eller nationell nivå. När människor reagerar på Håkan Juholts sätt att se om sitt hus, ser man detta bara som en händelse i en lång rad av händelser, där politikerna visat att de är överens över partigränserna att de ska ha rejält höjda arvoden och olika förmåner, som varken småföretagare eller löntagare kommer i närheten av. Fartblinda frestas sedan en del av dem att ta för sig på ett tivelaktigt sätt. När vanliga medborgare, som lämnar felaktiga uppgifter kan bli dömda för fusk, riskerar riksdagens ledamöter inget av detta eftersom sådana lagregler inte gäller för dem. I den mån det finns några regler måste de tydligen vara glasklara in i minsta detalj för att det ska vara uppenbart för våra politiker vad som gäller. Det har Håkan Juholt lärt oss.

Gillar Anna Trobergs funderingar i Nyheter 24 kring demokrati och vikten av förtroende mellan folket och de folkvalda, vilket dagligen kommer till uttryck i olika media. Politiker kan inte synda på nåden hur länge som helst, utan måste ställa sig frågan hur detta tär på förtroendekapitalet. I den meningen har vi facit hur det går när ett partis förtroendevalda under en längre tid invaggats i tron att de kan gynna sig själva utan att det har ett pris. Här i Norrtälje hade vi en rejäl batalj inom S under senare delen av 1970-talet om pensioner till politikerna, som landade i regler om att pension skulle samordnas med nya inkomster. Men för en tid sedan kunde jag se att politikerna ändrat på detta i ett senare skede. Norrtelje Tidning kunde bland annat berätta om att det tidigare kommunalrådet Håkan Jonsson S fått en rejäl pension trots ett välavlönat uppdrag som förtroendevald i projektet Tiohundra, med samverkansprojektet mellan kommun och landsting. Men jag föreställer mig att det inte är enbart Håkan Jonsson som gynnats av den förändringen, men om detta talar Norrtelje Tidning ganska tyst. Politikerna behöver medias granskning för att hålla sig på den smala vägen.

Avslutar med att puffa för Ajour, en webbplats som byggs i realtid med avsikt ”att skapa en sajt i samarbete med våra läsare”. Ganska intressant att läsa Sofia Mirjamsdotters artikel om Första dygnet med Ajour. Bland många andra har SvD:s Tobias Brandel kommenterat och avslutar fullkomligt lysande ”Att försöka bygga ett nytt journalistiskt varumärke i en tid där de flesta gamla lever med snaran runt halsen kan visa sig vara ett genidrag, eller bara rätt puckat”. Personligen hoppas jag mera på det förra än det senare. De medier, som ofta ser sig själva med snaran runt halsen, behöver utmanas.

Med tiden hoppas jag klara av den vanliga rundan bland en del av mina favoritbloggare, men det får komma så småningom.

Intressant.