onsdag 12 februari 2014

Idag pushar jag Piratpartiet ...

... med att föra mina uppfattningar till torgs på skilda håll. Dagen började med att Norrtelje Tidning visade sig ha publicerat både ett klipp med kommentar av Gun Svensson (PP) om strulet med min internetuppkoppling och en ledare med rubriken Inte förvånande att Piratpartiet tappar stort. Här var det den politiske chefredaktören Reidar Carlsson som analyserat och kommenterat den opinionsmätning som Sveriges Radio publicerade igår inför valet till EU-parlamentet den 25 maj 2014.

Självklart har detta inspirerat mig att sända politiske redaktören ett mejl och be om utrymme för en kommentar med en redovisning av varför jag, trots detta, är optimistisk och tror mig om att kunna värva röster bland de väljare, som vid närmare eftertanke inser att Piratpartiet behövs i EU-parlamentet. Och om ni frågar mig, behövs PP även i Sveriges Riksdag, men till det återkommer jag.

Förutom hoppet att alla tidigare pirater ska ge oss en möjlighet att fortsätta på inslagen väg, när jag ett hopp om att upplysta EU-kritiker ska se Piratpartiet som en möjlighet att sända kraftiga signaler till de etablerade partierna – hit men inte längre. När jag såg Christian Engström twittra om att Anna-Maria Corazza-Bildt röstat nej till förslaget att EU skulle bevilja Edward Snowden asyl, vilket Christian skrivit om på sin blogg, då tänkte jag ”Vad vet hon, som inte vi andra känner till?” Eller handlar det om ett spel sprunget ur den högre diplomatiska skolan? Eller att förslaget kom från fel håll? Ja, vi kan bara spekulera om hennes bevekelsegrunder att uppträda så kallsinnigt, men det är bra att skillnaderna mellan PP och M visar sig så tydligt. Jag håller med Christian Engström ”Piratpartiet ställer upp i EU-valet i maj. Vi tycker att Edward Snowden är en hjälte, och att det borde vara en självklarhet att EU’s länder ska erbjuda skydd åt visselblåsare som försvarar de mänskliga rättigheterna.”

För övrigt skriver SVD Opinion I EU-valet och kvalet med ambitionen att få valet att börja röra på sig. Där bekräftas vad jag skrivit i mitt genmäle till Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning. Lägger ut en länk här när den publicerats. Vad jag dock inte hade riktigt klart för mig, när jag skrev, var följande: ”Till och med Alliansens partier, som månar om att visa en enad front, har vitt skilda idéer om EU:s framtid. Folkpartiet eftersträvar exempelvis ett Europas förenta stater medan Centerpartiet har utnämnt sig till det borgerliga EU-kritiska alternativet.” Centern EU-kritiskt? 

Nog är det väl ödets ironi att det parti, som blev avgörande för ett Ja till FRA-lagarna 2008-2009 idag ska göra karriär i EU som ett EU-kritiskt parti? Men, det kan förklara ett och annat, speciellt i bygder där Centern är starkt företrädd genom de tidningar, som de sålde för några år sedan, men som fortsatt delar Centerpartiets värderingar. Norrtelje Tidning är en av dessa tidningar. Det ger en särskild relief åt valrörelsen för min del.

Så klokt att jag fyllde på min motståndskraft vid Demonstrationen mot Massavlyssningen på Sergels torg igår. Dessutom hämtar jag kraft ur Anne Rambergs kloka resonemang. Ingen kan som Advokatsamfundets Anne Ramberg förklara varför massavlyssningen med rätta kan ifrågasättas, vilket Mats Knutson visade i programmet Rakt på för en vecka sedan. Väl nyttjade 28 minuter. Intressant?


2 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Lite svårt att kommentera, när man inte samtidigt ser texten...
Nå. I allt väsentligt har du ju rätt, Gun. Men ett par kommentarer. Betr EU pågår just nu en debatt mellan främst mig och Jan Rydh (s-märkt fd landshövding). Till slut framkommer där att han är emot EU eftersom han inte vill ha ett demokratiskt EU.
EU-kritik har således olika innebörd eller bakgrund. Jag är EU-positiv men kritisk, vill öka det demokratiska inslaget. Andra är emot EU hur det än ser ut. Som SD, och i vart fall tidvis både c, mp och v. De tre sistnämnda vill dock sitta med i parlamentet för att kämpa för sina åsikter, och betonar inte lika starkt som tidigare sin helt negativa syn på EU. Men är ändå "officiellt" emot EU, om än i varierad grad.
SD vill in i parlamentet för att sänka det, för att obstruera genom samarbeta med andra ultranationalistiska och främlingsfientliga partier.

Moderaterna är på ngt sätt för EU, men har ändå i grunden en konservativ syn, ser hellre det som ett statligt samarbete myndigheter/ministrar emellan. Dvs en bra bit från folket.
Som jag uppfattar Pp så är ni kritiska, men inte egentligen emot EU. Er kritik bottnar i att ni vill ha ett mera demokratiskt EU. Dvs väldigt lika fp:s syn. Som faktiskt inte ändrats i ngn väsentlig grad sedan fp´s socialliberala tid. Fp i EU är bättre än fp i riksdagen.

I integritetsfrågan är förstås Pp bättre och mera konsekvent än fp, men fp kommer närmast. Möjligen beroende på vilka som f.n. sitter där för fp.

Nå. Ett demokratiskt EU som närmare sig det som kan kallas Europas förenta stater, det syns mig mera smakligt än ett icke-demokratiskt EU som styrs av ämbetsmän och ministrar. Det senare anser jag vara en konservativ och nationalistisk inkrökt syn, snubblande nära inte bara M utan även S och SD.

Gun Svensson sa...

@Lars-Erick Dina tankar om olika partiers förhållningssätt till EU stämmer väl överens med mina. PP är EU-kritiskt främst på grund av att maktdelningen gör Parlamentets möjligheter att påverka minimala om parlamentarikerna inte förmår att uppvigla folket till kommunikation med ledamöterna inte enbart i det egna landet. ACTA-avtalet föll tack vare det senare. Men nu kommer det igen som TTIP-avtalet. Att vara beroende av ett alert folk kan naturligtvis vara bra, men man orkar inte hur många utryckningar som helst. Säger en som vet :-D