Alla behövs - även medborgaren.

”Alla behövs utom medborgaren” sammanfattar Per Gudmundson sedan han lagt ut texten om tillståndet i politiken där alla etablerade partier slåss om utrymmet i mitten, där väljarna påstås befinna sig. ”Alla behövs utom medborgaren” är ett påstående som klistrar sig fast i medvetandet. Det fäster inte sämre när vi vet att moderaternas huvudmotståndare socialdemokraterna attackerar Alliansens åtgärd Fas 3 för långtidsarbetslösa med hjälp av kampanjen ”Alla behövs”.

Men stämmer det att medborgarna blivit överflödiga? Vad händer då med det politiska engagemanget bland medborgarna? Är det bara jag som hört ”Alla behövs utom politikerna”? Och undrat varifrån ett sådant påstående fått sin näring? Eller ”vårt parti har i val fått mandat att lägga fast kursen och styra kommunen, utan att behöva ordna stormöten och diskutera med medborgarna. Ogillas det då kan folket visa det vid kommande val”?. Avhoppare och nya partier måste väl ändå ses som en reaktion på att de etablerade partierna stelnat i sina former och där makten över politiken samlats i händerna på en liten krets i ledarens närhet? Vad händer i människors hjärtan när det förväntas att de lojalt ska gilla olika utspel baserade på marknadsundersökningar? Nog är det väl så att den medlem, som inte klarar av att vara entusiastisk, förväntas sitta still i båten?

Oviljan hos de etablerade partiledarna att debattera inför valet till EU-parlamentet, som sker den 25 maj (med förtidsröstning fr o m den 7 maj), är mot den här bakgrunden begriplig. De vill uppenbarligen inte att det svenska folket ska få klart för sig hur mycket besluten i kommun, landsting och riksdag påverkas av det som beslutas i samspelet mellan kommission, ministerråd och parlament inom EU. Där är parlamentet det forum som är folkvalt, men om dom ska vara något annat än ett transportkompani för propåer, som kommer från Kommissionen och Ministerrådet, krävs ett arbete byggt på en stark förankring hos medborgarna. Här behövs verkligen medborgaren då EU-parlamentet behöver den tyngd som intresserade medborgare utgör under sina förhandlingar med Ministerrådet – Kommissionen och som motvikt till alla lobbyister som häckar där nere i Bryssel. 

Henrik Brändén är bara en av många engagerade i Piratpartiet, som kan redogöra för varför ett deltagande i valet till EU-parlamentet är viktigt. 

Avslutningsvis noterar jag med glädje att 300 piratpartister från olika länder inom EU träffats nere i Bryssel och bildat European Pirates och att de valde Sveriges Amelia Andersdotter till sin första ordförande. Snyggt jobbat! HAX bidrar med ett inlägg som gör mig på gott humör – tack för det!