De
senaste veckorna har många av oss, som ser oss själva som sekulära,
med stigande förvåning tagit del av samhällsdebatten och försökt
förstå bakgrunden till det rabalder som uppstått. Idag skriver
Annika Borg i Sydsvenskan under rubriken "Regeringen
ger stöd åt historierevisionism" och hon lyckas utifrån
sitt perspektiv, som samhällsengagerad och tidigare aktivt
debatterande präst inom Svenska Kyrkan, koka ner orsakerna till det
höjda tonläget i en enda mening ”Nu uppmärksammas
värderingskollisioner, islamismens politiska agenda, förnekelse av
folkmord och svenska regeringsföreträdares syn på judar och
Israel.”
Sedan
många år tillbaka gillar jag Annika, hon räds inte att ”ta
debatten”, vilket ansvariga ledare inom Svenska kyrkan har fått
erfara. I mitt personliga möte med tonåringen Annika i ett
veckolångt projekt, där skolungdomar med hjälp av videokamera och
bandspelare tog reda på hur lokala politiker och tjänstemän
omsatte regler för arbetsmarknadsåtgärder i praktiken, frapperades
jag av hennes iver samt förmåga att ta sig uppåt i samhällets
hierarki för att kolla sanningshalten i olika utsagor. Därför
tvivlar jag inte på hennes kunskaper om Muslimska Brödraskapet,
vilka hon visar exempel på bland annat i juni
2015 i detta meningsutbyte med seniorprofessor Carl Reinhold
Bråkenhielm vid Uppsala Universitet i Göteborgs-Posten. Även om de
närmast berörda vid Uppsala Universitets Teologiska institution är
av en annan uppfattning. Det kan tänkas att Annika grävt djupare än
vad de lyckats göra.
I
dagens artikel naglar hon fast MP, men sedan kommer något som gör
att jag undrar om den unga MUF:aren Annika blivit en fullfjädrad
moderat – jag citerar ”I
ljuset av att MP har blivit en samlingsplats för extrema åsikter,
hoppas S att de egna handlingarna ska blekna i jämförelse och
framstå i bättre dager. Men den strategin lär knappast fungera.”
Här
tänker jag att den, som söker sanningen, måste ta av sig de
partipolitiska eller av andra läror grumlade glasögonen. Har dagens
Annika fortfarande kvar sin förmåga att gräva lika djupt efter sin
egen agenda, som när hon grävt efter andras? Stannar
därför upp för att kolla in hur denna konflikt mellan kristna med
ursprung i Sverige och muslimer med ursprung i Mellan-Östern kan
belysas ur någon annan synvinkel och upptäcker ett debattinlägg
i dagens SvD av Masoud Kamali, professor i socialt arbete och
sociologi vid Mittuniversitetet. Där ger han sin syn och avslutar:
”Exkludering av
olikheter är inte en framkomlig väg. Den föder ännu mer
fientlighet och otrygghet för alla oavsett om man sitter högt upp i
den politiska hierarkin eller är en vanlig medborgare som vill leva
i frihet och trygghet. Ett friskt samhälle är ett inkluderande
samhälle där människor bedöms efter sina samlade gärningar och
inte efter sin trosuppfattning, etnisk bakgrund och/eller sin
selektivt presenterade och stigmatiserade handling.”.
Mot
den bakgrunden kan det väl ses som rätt märkligt agerat av Mehmet
Kaplan att ställa sig i Riksdagens talarstol den 21 mars 2010 för
att vinna förståelse för ett Nej till förslaget om ett erkännande
av Folkmordet 1915, samtidigt som han avstår från att rösta - genom
att kvitta ut sig efter sitt anförande. Alliansregeringen förlorade
omröstningen med endast en röst. Något som den politiske vilden
Göran Thingvall, f d M, tog åt sig äran av, eftersom han röstat
med oppositionen. Riksdagens agerande blev en mycket märklig
händelse, som SvD:s Lena Hennel berättat om under rubriken ”Många
avstod sin röst i frågan om folkmord”. Kaplan borde ha insett
att en muslimsk man av turkiskt ursprung inte har en chans mot alla
de kristna invandrare från Mellan-Östern, som tagit som sin
livsuppgift att förmå Sverige att erkänna vad de med ett assyriskt
ord kallar Seyfo 1915, trots att de flesta som föll offer för
utrensningen var armenier. Forum
för levande historia använder det begrepp, som de flesta
forskare använder, ”Folkmordet 1915” vilket inbegriper även
assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker. ”De
flesta offren dödades under åren 1915-1916, men förföljelserna
fortsatte fram till 1923. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på
sin kristna befolkning.”
När
dessa kristna och muslimska grupper på ett eller annat sätt vunnit
insteg i alla politiska partier och partierna dessutom är starkt
influerade av Israel-Palestina-konflikten, kan det inte bli annat än
problem och slitningar i Riksdagen, vilket drabbar Sverige och dess
befolkning. Lök på laxen får vi sedan av en forskare i gebitet
Rikets säkerhet, som bara klarar av att ta in muslimska
fundamentalister i sitt synfält, trots att det även finns
fundamentalister inom andra religioner, vilka tillsammans hotar att
trasa sönder det svenska samhället. Då känner jag mig verkligen
inte trygg. Masoud Kamalis kloka ståndpunkt, som förutsätter att
politik och religion hålls isär, passar i ett sekulärt Sverige,
men – som det ser ut nu – bara i teorin. För hur ser det ut i
praktiken?
Ja,
låt oss kolla hur det ser ut i Södertälje - den kommun där många
kristna flyktingar och invandrare har etablerat sig. Att SD stärkt
sin ställning i denna Björn Söders hemkommun, upplever jag som
följdriktigt; kristna invandrare går an, men muslimer göre sig
icke besvär. Där har kristna assyrier och assyrier/syrianer byggt
upp en egen stat i staden med var sitt biskopssäte och två egna
TV-stationer, som svarar för upplysningen till folket. År 2014
utgjorde antalet invånare i Södertälje med utländsk bakgrund
(utrikesfödda personer samt inrikes födda med två utrikesfödda
föräldrar) 49,56 % av befolkningen. Det
är mot den bakgrunden, som vi kan se ett klart samband mellan det
som utspelar sig på riksplanet och det som händer lokalt.
År
2015 fick givetvis kommunledningen i Södertälje kommun känna
trycket från lokala politiker, som propsade på ett minnesmärke för
att högtidlighålla minnet av Folkmordet 1915 utifrån sin speciella
vinkel. På webbplatsen Världen
idag.se
berättas om den utställning som kommunen anordnade i kommunhuset i
Södertälje, som svar på deras begäran. Projektledare för
kommunens engagemang i olika inslag med anledning av 100-årsminnet
var Paki Holvander, kommunens demokrati- och mångfaldsstrateg. För
Världen idag berättar hon bland annat om de anklagelser, som
Länstidningen i en ledare samma dag riktat mot henne med
beskyllningar om att hon helt på egen hand skulle ha valt bort
beteckningen "Seyfo" för det mera allmängiltiga begreppet
"Folkmordet 1915" som samlingsnamn för utställningen
i Södertälje, vilken visades i kommunhuset under tiden 15 april
– 15 maj. Det hjälpte föga att armeniernas företrädare i
arbetsgruppen trädde till hennes försvar och bad om en rättelse.
Varför
denna antagonism? Här måste jag göra mig skyldig till rena
spekulationer, men jag håller inte för otroligt att Paki Holvanders
medverkan i Uppdrag Gransknings program Muslimhatet
i Sverige i januari 2015 ogillades av tongivande företrädare
för Södertäljes mest militanta kristna grupper. I programmet
berättades om den förföljelse som muslimer varit utsatta för och
att det i samband med valet
2010 bildats ett råd med ledare för de religiösa samfunden i
Södertälje, som en reaktion på trakasserierna mot muslimer. Det
medgavs att arbetet gått trögt och att man först efter tre år
enats om ett gemensamt uttalande om att ”minska motsättningarna
mellan olika grupperingar”. Varför föll inte dessa frön till
stöd för en fredligare samvaro i god jord?
Kan
det vara för att initiativet kom från Paki, en sekulär muslim i
likhet med de flesta muslimer i Sverige. Hon kom från shahens Iran
till Sverige när hon var 14 år och då fick hon sitt hem hos en
äldre syster, som konverterade till kristendomen, när hon gifte sig
med en svensk präst, sedermera kyrkoherde i Svenska kyrkan?! Men
vilka muslimer hörs i medierna undrar Göran Larsson, Professor
i religionskunskap i SvD redan för drygt ett år sedan. Svaret på
den frågan kan förklara varför sekulära muslimer utsätts för
misstro i miljöer som den i Södertälje.
Nog
undrar jag vad Annika Borg skulle säga om hon fick höra Paki
berätta om sina år i Södertälje? Som en följd av den ”hetsjakt”,
som hon utsattes för, sa hon upp sig och slutade ett år före ordinarie pensionsavgång. Hon är nu på väg att
lämna Södertälje för gott.
Som distriktsguvernör fram till juli 2016 inom Rotary
International, har hon inte varit sysslolös, utan sysslat med sådant som hon gillar allra bäst
– att tillsammans med samhällsengagerade människor med olika
yrkesbakgrund, kön, ålder, religion och etnisk tillhörighet, göra
humanitära insatser och arbeta för att främja samförstånd,
goodwill och fred i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar