fredag 1 april 2011

Allemansrätten och Upphovsrätten.

Lyssnade igår på Ring P1, där inringande Östen Lundberg var riktigt i gasen inför utsikterna att regeringen nu ska ta itu med denna gamla sedvanerätt Östen berättade om hur han och andra markägare getts möjlighet att vara med i det utredningsarbete som Naturvårdsverket sysslat med på regeringens uppdrag. Nu gäller det att förmå riksdagen att stifta ny lag samt fixa en ändring i miljöbalken. Östen berättade mycket medryckande att han och andra markägare inte längre vill vara delaktiga i den slavhandel och människohandel, som en del bärföretag bidrar till. Därför ser han fram emot möjligheten att kunna skriva avtal med företag och andra som vill nyttja hans mark för sin verksamhet. I ett avtal är det möjligt att avgränsa områden samt i övrigt göra upp vilka regler som ska gälla för bärplockare och andra. Kan tänka mig att även turistbranschen gillar att den här möjligheten ges deras intressenter.


Östen trummade noga in sitt budskap om slavhandel och berättade dessutom att han och hans intressegrupp har alla dagligvaruhandelns miljögrupper bakom sina krav, eftersom de inte heller vill medverka till den slavhandel och människohandel, som bärföretagen möjliggör. Dagen innan hade Susanne Thulin framfört att alla bär borde märkas med produktionsort så att konsumenten har en chans att välja bär, som plockats under drägliga förhållanden.


Helt uppenbart har Östen och hans vänner lärt sig hur en slipsten ska dras. Riksdagen faller som käglor om den typen av argument används. Upphovsrättsindustrin har lärt sig att använda argument om barnporr, pedofili och trafficking som murbräcka för att EU-parlamentet och riksdagen i nästa steg ska ålägga teleföretagen skyldighet se till att kundernas meddelanden genom deras kablar inte innehåller upphovsrättsskyddat material. Likheten mellan det som är på väg att hända Allemansrätten och det som redan hänt inom Upphovsrätten är påfallande.


I botten ligger Äganderätten och på den grunden kan markägaren teckna avtal att mot viss ersättning låta någon annan använda det som tillhör ägaren. När såna avtal tecknas gäller avtalslagen, där huvudprincipen är att ingågna avtal ska hållas och inte kan ändras ensidigt av någon som tecknat avtalet. Vill man ändra måste man omförhandla eller säga upp avtalet på avtalat sätt. Detta är en grundbult i all affärsverksamhet. Sedan ett sådant avtal slutits torde det vara helt uppbenbart att Allemansrätten satts ur spel inom det område som avtalet gäller. Undrar hur en sån lag kan komma att påverka samerna och deras näring? Hur som helst kan markägaren och en aktör, som har behov att få nyttja marken, i symbios med varandra sätta Allemansrätten ur spel. Östen var påläst och refererade också till ett EU-direktiv där ett skydd för äganderätten ska finnas inskrivet.


Här uppstår samma förhållande som gäller för Upphovsrätten – det uppstår en symbios mellan ägaren och företag med närstående rättigheter, vilket kringskär allmänhetens möjligheter till ett liv, där hänsyn tas till människan som biologisk, social och skapande varelse. För inte så länge sedan hörde man statsmän tala om att Land ska med lag byggas – idag går vi mot Land ska på avtal vila. Vem som då blir vinnare är inte svårt att räkna ut. Vi behöver bara titta på arbetsmarknaden. För mig handlar det inte om antingen eller, utan både ock. Detta för att det ska vara möjligt för politikerna att skapa en balans mellan egennyttan och allmännyttan. Om Östen får som han vill, då hoppas jag att riksdagen lär av lagregleringen kring upphovsrätten och begränsar avtalstiden för sådan nyttjanderätt till maximalt fem år.


Förutom att Ring P1 måste vara på sin vakt mot att bli en riktig propagandakanal för olika särintressen, är det hög tid att journalister, som anser sig verka i allmänhetens tjänst, blir varse om hur de är på väg att liera sig med intressen som motarbetar ett allmänintresse i upplysningens tjänst. Blev därför väldigt glad när jag såg att Markus ”Lake” Berglund gjort ett gediget inlägg, där han presenterat vad som görs för att väcka riksdagsledamöterna till insikt om att det kan gå rejält snett när man bygger lagar på moralisk indignation. Och just nu finns det gott om den varan. Inte ens Thomas Tengby vågade ställa några uppfodrande frågor till den moraliskt mycket indignerade kvinnan i början av gårdagens program. Trots att det är uppenbart att det är hög tid att ställa frågor för att få igång tankeverksamheten hos de indignerade och därmed förhoppningsvis en insikt om överdrifterna. Även om man avskyr pedofiler måste man inse att de inte finns bakom varje buske eller har tagit sin boning i alla män, som gillar att leka med egna barn och andras ungar. Finns det inga psykologer med kunskap om sexuella minoriteter, som kan bidra med fakta? Uppdatering: Rätt intressant att brottsforskaren Sarnecki inte möts av några följdfrågor när han gör internet till "boven" då det visar sig att även kvinnor kan ha denna böjelse. Hur många tror på allvar att människor skulle kunna undvika frestelsen att göra det förbjudna om internet stängdes ner?


En kort fredagsrunda: Sagor från Livbåten och Samma förakt nu som då; Opassande Emma – Du som vägrar se dig för skadar oss andra; Ett stort tack till Mobiltelebranschen som enligt Computer Sweden sagt nej till CopySwede; samt sist men inte minst ett Grattis till Deepedition vars företag fyller år.

Intressant.

4 kommentarer:

Zarah sa...

Tack för ett mycket välformulerat och tankeväckande inlägg.

Allemansrätten måste värnas, det är något som vi alla borde vara livrädda för att förlora. Råkar man komma in på det som kallas privat i främmande land, även om det inte finns varken hus eller människor synliga, så är det en olaglig handling!

Jag tog mig en promenad på en ganska bred o asfalterad väg i USA en gång, visste att det var "privat", men tyckte att det inte kan störa någon när jag gick där. Bara träd på båda sidor om vägen. Det dröjde baske mig inte länge förrän en dam kom och upplyste mig om att jag var tvungen att vända. Har de bevakningskameror eller var det en tillfällighet? Ja, inte vet jag, men trist kändes det som. Jag ville ju se det genuint amerikanska på landsbygden.

Farmorgun sa...

@Zarah: Du har helt rätt i att vi måste tänka oss för mer än en gång innan vi låter denna sedvanerätt gå oss ur händerna. Har inte kollat upp vilket EU-direktiv om äganderätten som åberopas, utan det måste jag be Christian eller Hax att kolla upp.

Bo Norberg, red sa...

Det ska kanske understrykas att allemansrätten kring bärplockning ursprungligen innebär rätten att för eget bruk plocka bär på ostängslad mark, jfr Henrik Sandström: "gårdsbruk i rennäring och skogsnäring - skogens odling är också en kultur!",2010 (www.rondellen.net/culture30_swe.htm). Beträffande samernas sedvanerätt till renbruk har lagstiftaren försökt avvaäga olika yrkesintresen under flera hundra år. En fin översikt över lagstiftningen på området finns hos Henrik Sandströms referens Lennart Stenman. Vad som nu diskuteras beträåffande bärplockning är om industriella (kommersiella) näringar ska få bedrivas på andras privata marker utan att avtal föreligger med rätt ägare. Den privata äganderätten tillhör de mänskliga rättigheterna, enligt FNs deklarationer. Troligen återkommer samma formuleringar inom EU.

Johan sa...

Bo N. har onekligen en viktig poäng i att privatplockande till familjen inte är samma sak som när en inhyrd armé av bärplockare dammsuger skogen på lingon etc. Allemansrätten har traditionellt handlat om personligt nyttjande med kort räckvidd, inte om plockning i industriell skala, det senare fanns ju helt enkelt inte, knappast ens som möjlighet. Jämför med fiske: bortsett från de fem största sjöarna är fiske, kräftfångst etc på privat mark skyddat och man förväntas skaffa tillstånd från markägaren innan man går in och sätter ut nät. Det beror väl rimligen bland annat på att risken att tömma beståndet över tid är större med fisk och skaldjur än med vilda bär, samtidigt som det ekonomiska värdet av några laxar är högre än det av några liter blåbär.

Det finns ett liknande problem i fildelningsdebatten: en del av försvaret för fri fildelning har kört på argument som precis lika gärna kan användas för att försvara industriell piratkopiering av cd-skivor, filmer etc (i Hongkong eller här hemma). Och om man väljer den sortens argument ("allt som har publicerats är fritt", "om det finns tekniska möjligheter att göra det jag gör så är det i sig rätt att göra det") så skjuter man sig i foten; man säger i princip "javisst, de lagar jag vill ha skulle lämna fritt fram för pirat-cd-fabriker, men det ger vi blanka attan i, det är inte alls vårt problem och jag ser förresten inget fel med massproduktion av piratkopior". Somliga debattörer i piratrörelsen verkar vara medvetna om det problemet, många (till exempel Hax och Falkvinge) är det inte.