Sant och falskt om EU

Att vara kritisk i sin granskning av EU är något annat än att sitta bredvid och orera medan man utan urskiljning ser allt därborta som ett hot mot allt här hemma. Det är med EU som med Sverige – det blir vad vi människor vill göra det till. Själv har jag försökt reda ut vad som är sant eller falskt när det gäller Laval-domen med anledning av konflikten i Vaxholm. När jag bloggade om detta tidigare hade jag svårt att förstå hur samma domstolsutslag kunde tolkas så olika och att ledande fackliga företrädare, som annars lär ut vikten av att vara lugn, saklig och att tänka klart i spända lägen, nu själva gick på högvarv och skruvade till saken. Ett beteende som inte gagnar ett konstruktivt fackligt arbete.

Därför känns det uppfriskande att läsa bloggaren Claes Krantz inlägg nyligen rubricerat Myter om EU och arbetsmarknad. Läs gärna hela – men jag kan inte låta bli att citera ett stycke då det tydligt visar att en person, som själv röstade nej till EU, idag förhåller sig till det faktum att vi är medlemmar i EU, och tycker att vi ska göra något konstruktivt istället för att bara sitta och gnöla.

”Laval domen har nu blivit ett inrikespolitiskt slagträ mellan fack och arbetsgivare, och för EU-motståndare ett nytt vapen att använda mot en union de aldrig accepterat. Konkretiserar man EU-moståndarnas argument är det nationalistargument. De accepterar inte att svensk nationell suveränitet inskränks av avtal med andra länder vilket är vad som hände i och med Sveriges EU-inträde. I denna grupp samlas allt från vänsterpartister till sverigedemokrater i sin kritik mot EU. Sören Wibe och många andra EU-kritiker har också valt att koppla Laval domen med Lissabonfördraget något som i sig är ironiskt. Att Lissabonfördraget innehåller delar om ett socialt Europa med tydliga rättigheter definierad för hela Europas arbetsmarknad anses tydligen som ett hot”. Intressant.