Blir påmind om att jag före jul skrivit några inlägg om hur grisar i Sverige blir behandlade, när jag tidigare idag läste SvD:s Danska grisar dör före slakt, som dock bara finns i papperstidningen. Men med referens till veterinärförbundets Johan Beck-Friis, finner jag en artikel i ämnet hos Fri köpenskap. Det kan väl kännas bra för den obotfärdige att det finns länder där grisar avsedda som föda för oss människor har det sämre än hos oss. Men, att det skulle rättfärdiga det som sker här i Sverige, det är inget annat än hyckleri.
Det var inte så länge sedan det gjordes stor sak av att grisar i Sverige var Grisar med knorr, vilket skulle motivera oss kunder att köpa det dyrare svenska grisköttet. Måste medge att jag därför valt svenskt griskött. Sedan har djurrättsaktivister visat oss att det är si och så med den saken på sina håll. När jag läste att en anmälan om dålig djurhållningen hos en viss grisbonde inte ledde till något annat än en nedlagd förundersökning, bestämde jag mig för att inte köpa någon skinka i år, men också att skriva ett mejl till organisationen Sveriges Djurbönder.
Det senare eftersom en bojkott även skulle drabba de djurbönder som sköter om sina grisar. För mig handlar det både om hur grisar har det och att samhället i sin helhet inte mår bra om myndigheterna blundar för det som engagerade unga aktivister visar upp. Även om en del av dem är veganer, och tycker att vi ska sluta äta kött, måste vi köttätare kunna möta dem åtminstone halvvägs i en juste dialog. Djur är inte mänskor, som i Fablernas värld, men de är beroende av att vi människor behandlar dem på ett juste sätt. Därför måste både Länsstyrelsens tillsyn och medias granskning fungera.
Dagarna före julafton fick jag ett svar på mitt mejl:
Hej Gun
Tack för ditt e-brev och för att du bryr dig om hur djuren har det. Sveriges djurbönder delar ditt engagemang för att djuren ska ha det bra och att den svenska djurskyddslagen ska följas.
I Sverige har svenska bönder och myndigheterna under många år samverkat för en bättre djurvälfärd och livsmedelssäkerhet. Den svenska djuromsorgen är som ett resultat av detta arbete bland de bästa i världen och den svenska djurskyddslagstiftningen unik i sitt slag med detaljerade föreskrifter om hur djuren ska hållas.
Sverige var exempelvis först med att förbjuda kadavermjöl till idisslare och att förbjuda rutinmässig inblandning av antibiotika i fodret till grisar. Detta skedde redan i slutet av 80-talet och i början av 1990-talet. I båda fallen var det bönderna som drev på. Resultatet är att vi idag är ett av ytterst få länder som inte haft något fall av galna ko-sjukan och att vi har en unikt låg förekomst av multiresistenta bakterier i svenska djurstallar.
Den svenska djurskyddslagen kom 1988 och är den kanske strängaste i världen. I den stadgas att djuren ska ges möjlighet att utöva sitt naturliga beteende. Det finns också detaljerade föreskrifter för varje djurslag. I Sverige ska exempelvis grisar ha tillgång till halm, svansarna får inte kuperas, suggorna får inte fixeras och slaktsvinen ska ha tillgång till en liggyta som är 30 procent större än vad som stadgas av EU. För att nu ta några exempel.
Allt detta är bra och något som Sveriges Djurbönder står bakom trots att det gör att den svenska produktionen blir dyrare än i andra länder.
Bland svenska djurbönder finns det emellertid, liksom i alla branscher, undantag från huvudregeln. Du skriver att du i din blogg ofta uppmanar till bojkott av julskinka. Och att du vill veta vad vi gör inom branschen med dem som inte sköter sig.
Förutom att jordbruksministern ålagt veterinärer att rapportera eventuella brister och att upprätta åtgärdsplaner för nödvändiga förbättringar så har branschen själv infört en certifiering av djurskydd och livsmedelssäkerhet med oberoende kontroller. Alla gårdar som vill fortsätta att leverera grisar till svenska slakterier måste numera vara certifierade.
För Sveriges Djurbönder är det viktigt att svenska lantbruksdjur har det bra. Och att du som konsument kan känna fortsatt förtroende för Sveriges bönder.
De bästa hälsningar
Per Thunell
Mot den här bakgrunden undrar jag naturligtvis om det certifikat, som Per Thunell talar om, kan dras in för den djurbonde som inte verkar bry sig. Kan bara hoppas att tidningar, radio och tv uppmärksammar det hela även i fortsättningen. Det krävs en del för att återvinna det skamfilade förtroendet. Annars får jag sätta min lit till det uppväxande släktet, då jag till min glädje ser att Tidningen i Skolan håller grytan kokande.
17 kommentarer:
Man vill ju helt klart ha en fortsatt oberoende granskning ett tag framöver.
Och då menar jag en granskning som inte tillsatts av branschen själv.
Det är lite synd att de som granskat hittills är veganer som har en egen agenda med sin granskning; man är ju tveksam till huruvida deras urval är representativt.
@Christer: Håller med om att bevakning behövs och i brist på ett seriöst intresse från medias sida får vi gilla att veganerna gör det. Även om deras metoder kan diskuteras gillar jag att de slutat med att bränna Scans bilar och övergått till att dokumentera med foto och film, även om det innebär ett olagligt intrång. Idag kan det vara svårt veta om en handläggare på Länsstyrelsen vågar vara tillräckligt tuff mot en av de större djurhållarna i ett län och därför behövs ett yttre tryck så att vederbörande kan repa mod ;)
Vadå "om de inte bryr sig"? Djur är en produktionsvara och precis som i alla industrier gäller att man ska producera så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt. Därför får 99% av alla grisar i Sverige aldrig se solljuset. Det gäller även de som certifieras.
Och Christer: vad har "veganer" för egen(!) agenda med sin granskning? Tror du att man som vegan får ut pengar eller nåt för varje gång man lyckas övertyga nån att sluta stödja en industri där vanvård (ex. skilja barn från sina mödrar långt tidigare än naturligt och beröva nån att nånsin vara utomhus) är regel och inte undantag?
@Lena: Jag är faktiskt så naiv att jag tror att det finns kloka djurbönder d v s bönder som förstår att det finns ett samband mellan djurhälsa och god avkastning på gjorda insatser. Precis som i alla andra branscher finns det samvetslösa typer, men genom att inte dra alla djurbönder över en kam kan udden mot dem som inte sköter sig bli ännu vassare. Dessutom behöver även statligt anställda inspektörer känna trycket av en opinion för att finna en bra balans mellan omsorg om bonden respektive grisen.
"Jag är faktiskt så naiv att jag tror att det finns kloka djurbönder d v s bönder som förstår att det finns ett samband mellan djurhälsa och god avkastning på gjorda insatser."
Det finns inget sånt samband. Om det fanns ett sånt samband skulle inte slaktkycklingar och mjölkkor vara avlade till fördärvelse och grisar skulle få tillgång till världen utanför den stimulansfattiga miljön i ladugården. Det handlar inte om samvetslöshet, det är så djurindustrin fungerar. Precis som bilindustrin och metallindustrin etc. Så mycket output som möjligt för så lite input som möjligt.
Visst skydd till djuren behövs för att det annars orsakar för stora förluster i att djuren helt enkelt inte går att slakta eller mjölka etc, men att det skulle vara så att djurbönder ger nåt utöver det absolut minimala av djurskydd som krävs för att det fortfarande ska ge så hög avkastning som möjligt sker inte. Jag är uppvuxen på landet och har sett detta med egna ögon. Varför tror du slaktkycklingindustrin ser ut som den gör med sina skjul med tiotusentals fåglar som trängs i en miljö så fylld av ammoniak att ögonen tåras och benen ger vika efter hård avel? Det är inga undantag, utan hur det i regel ser ut. Fråga nån djurskyddsinspektör vid länsstyrelsen om du inte tror mig.
Grisar är för ovrigt också sönderavlade till fördärvelse. Släpper du ut en gris av vanlig svensk ras på grönbete så han/hon får leka och skutta runt så bryter han/hon benen och får ledproblem. Grisarna är designade av genteknikföretag som äger deras genom med patent. De har designats för att stå still och växa så fort som möjligt för att ge så hög avkastning som möjligt. Även detta kan du fråga vilken djurskyddsinspektör som helt om. De försvinnande få KRAV-grisar som finns i Sverige har svåra problem med ben och leder just därför att de måste vara ute och springa runt.
@Lena: Eftersom jag inte vet om det som du påstår äger sin riktighet, har jag vänt mig till Länsstyrelsen i Sörmlands län och bett om en kommentar med hänvisning till vårt meningsutbyte. Återkommer.
Bra, att genuint vilja lära sig om hur djuren har det visar att man bryr sig.
Får dock backa på att genomet är patenterat, så långt sträcker sig visst inte patentlagstiftningen än utan den gäller bara grisar och andra djur som designats för djurförsöksbranschen, av ex. Charles River Laboratories.
Här kan du annars fördjupa dig i hur situationen ser ut för de olika djuren i livsmedelsindustrin:
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/faktabas/djur_i_livsmedelsindustrin/grisar
(vinklad källa kan nån kanske invända, men lägg då märke till att alla fakta källhänvisas till myndigheter, vetenskapliga studier och även själva djurindustrin.)
Fick ett svar på min fråga om certifieringen från Per Thunell:
Hej,
Här kommer ett svar på din fråga angående certifieringen. Det är återkommande revisioner hos djurbönderna vilket innebär att certifikatet förnyas kontinuerligt. Lever inte leverantören upp till certifieringen kan naturligtvis det bli indraget. Gäller t ex anmärkningen dålig ventilation får producenten en tid på sig att rätta till det osv.
Gå gärna in på www.grundcert.se. Där finns mer information om griscertifieringen.
Vänliga Hälsningar
Per
- - -
Det tackar jag för - nu väntar jag på svar från Länsstyrelsen i Sörmlands län när det gäller Lenas information om hur djuren har det.
Anledningen till att 10% av alla grisar, en skyhög siffra alltså, har lungsäcksinflammation när de slaktas är just dålig entilation. Per Thunell och alla grisbönder vet givetvis detta men ser mellan fingrarna eftersom det ligger så stora intressen i att inte lägga för mycket pengar på att luften är fri från ammoniak etc. Att det blir lite spill i form av sämre grishälsa är med i den ekonomiska kalkylen. Så krasst är det.
@Lena: Att så många grisar är drabbade av en sjukdom p g a dålig ventilation är verkligen något att ta fasta på - jag kommer att fortsätta dialogen med Per Thunell och be honom förklara vad som görs för att komma tillrätta med detta problem.
Tja, en vild gissning är att han kommer säga nåt i stil med "vi tycker naturligtvis att detta är ett allvarligt problem och arbetar kontinuerligt för förbättring.". Det handlar om ett systemfel, man utnyttjar tänkande och kännande individer (grisar drömmer t.ex. när de sover) för att tjäna pengar på deras kroppar. Det omöjliggör att deras intressen sätts främst, istället styr den ekonomiska kalkylen. Sverige är ju samtidigt det land som antagligen har starkast djurskydd tack vare den hårda lagstiftningen. Inget hjälper när djur betraktas som köp- och säljvaror.
När chefen för de danska grisböndernas organisation nyligen konfronterades med det faktum att 25000 danska smågrisar under fyra månader dör varje dag svarade han så här:
"- Vi gör en enorm insats för att hålla liv i djuren. En död gris är en för många. Man vill se djuren leva och bli något. Båda av etiska och ekonomiska orsaker."
(http://www.atl.nu/Article.jsp?article=64405&a=H%F6g%20d%F6dlighet%20bland%20danska%20sm%E5grisar)
Låter det trovärdigt? Låter det trovärdigt att:
1. Chefen ser det som ett etiskt problem att grisarna dör vid 4 månaders ålder istället för vid 6 månaders ålder då de normalt slaktas.
2. Som att de verkligen siktar på att inga grisar alls ska dö innan fyra månader när 25000 grisar dör i förtid vartenda dag(!), eller är det nåt man säger för att det låter bra inför konsumenterna och i media?
Det är inte svårt att bli luttrad av de fina ord som kommer från djurindustrin.
@Lena: Vad jag kan se är du djupt engagerad och vill ha en ändring till stånd - helst igår. Men, du får ursäkta att jag ännu inte skaffat mig den kunskap som krävs för att jag ska döma ut en hel bransch. När jag läser det du skriver om tillståndet i Danmark undrar jag naturligtvis - om det är som du påstår - vad danska folket för för att åstadkomma en förändring?
Jag vill så långt möjligt bevara min tilltro till dialogens möjligheter, eftersom jag inte ser kapitalismen och intresset av att göra ekonomiska vinster som orsak till allt ont, även om det just nu verkar som att girigheten härjar. Om alliansen ska kunna vara trovärdig i sin politik måste de dock i sin retorik ställa krav på företagarna att målet för en sund kapitalism är att förena vinstintresset med ett juste beteende mot både djur och människor i sin verksamhet. Den makt vi har som konsumenter ligger i just detta att ta reda på vad vi betalar för och sedan avgöra om det är OK.
Jag ser heller absolut inte kapitalism som något ont (tvärtom), det är snarare bruket att göra kännande och tänkande individer till handelsvara som är problemet. Det är två vitt skilda företeelser. Jag är i grunden folkpartist, men kan inte tänka mig att rösta på alliansen just pga att synen på djur av annan art än vår egen är påtagligt mycket bättre i miljöpartiet.
Jag garanterar att ju mer information om djurindustrin du insuger (helst från andra källor än de som tjänar pengar på den) kommer du döma ut den i samma takt.
Här är en väldigt bra inblick i hur cynisk synen på djur är från de som tjänar pengar på att utnyttja dem. Jag är ju bara en okänd röst bakom en helt annan dataskärm än din så förstår om du inte orkar/vill ta dig tid, men jag skulle vara så nyfiken på att höra dina åsikter om du läser den (pdf-fil):
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/material/nedladdningsbart/rapport_valkommen_till_varlden.pdf
Jag undrar helt enkelt vad nån som uppenbarligen bryr sig om hur djur har det reagerar på att läsa det som jag upplever att folk i allmänhet inte känner till. Vad av det är mest upprörande, etc.
Mvh
Lena
@Lena: Lovar att jag ska ta mig tid till det - återkommer.
Skicka en kommentar