En tid av återhämtning har gett tid för funderingar.

Inget ont som inte för något gott med sig. Under tiden som jag inte orkat blogga, har jag min vana trogen hållit mig ajour med den stora världen genom mina dagliga tidningar samt radio och TV. Eftersom det varit så mycket snack om den ekonomiska krisen ute i Europa och Världen, har jag ägnat SvD:s näringslivsbilaga större uppmärksamhet än vad jag brukar.

Då har det slagit mig hur motsägelsefullt livet bland kapitalmarknadens aktörer verkar vara. När politikerna gett efter och avreglerat deras tillvaro har girigheten frodats så till den grad att följderna sprider sig som en farsot. Och inte nog med det, när de kriser detta skapar, ska lösas, då är det folket som förväntas betala genom nedskärningar i trygghetssystemen, urholkade pensioner och att dra åt svångremmen. När sedan reaktionerna kommer och politikerna börjar tala om behovet av restriktioner då ylar finansmarknaden om behovet av trygghet och stabilitet. Som om inte Europas medborgare har lika stor rätt att kräva detsamma. Det är de fattiga och underbetalda som är förutsättningen för de rika människornas lyx och överflöd, skrev den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich år 2001 i boken Barskrapad – Konsten att hanka sig fram, som gavs ut här i Sverige år 2003. Stoffet fick hon genom att ”wallraffa” som vård- och affärsbiträde, städerska och servitris i Minnesota, Maine och Florida.

Läs gärna Rolf Gustavssons kolumn i dagens SvD och Andreas Cervenkas Ett steg i fel riktning, för mer kött på benen. Den sistnämnde har för övrigt skrivit många läsvärda artiklar om det som pågår i den värld där åtskilliga miljoner till VD:ar och chefer räknas som bagateller. Näringslivets lobbyverksamhet ska nu ännu en gång krönas med framgång genom att riksdagens politiker ska mjuka upp den s k LEO-lagen, som idag begränsar möjligheten att oskäligt gynna direktörer och chefer på aktieägarnas bekostnad. Eftersom det mesta av löntagarnas pensionspengar är placerade i aktier, är många medborgare beroende av ett sunt företagande där ingen skor sig på andras bekostnad.

Vid sidan av finanskrisen pågår livet som vanligt. Många av mina favoritbloggare har engagerat sig i ett upprop där de kräver ett frigivande av ett par fängslade Egyptiska bloggare, Alaa och Maikel. Ett krav som jag kan instämma i av hela mitt hjärta. Christian Engström, PP:s ledamot i Bryssel, har medverkat vid Ung Pirats möte i Norrköping och då bland annat berättat om varför EU, som det ser ut idag, är lobbyisternas och särintressenas permanenta julafton. Ska ta mig tid att lyssna på talet som han lagt upp på sin blogg. Oscar Swartz skriver initierat om bland annat Piratpartiet i Tyskland samt behovet av ett bredare partiprogram hos oss i Sverige.

Magnus G. Bergström bjuder på en berättelse om hur det kan gå till i grannkommunen Österåker. Jag säger bara – mera luft och ljus in i alla skumma vrår i våra kommuner. Norrtelje Tidning har påbörjat en serie om Makten i Norrtälje kommun, som lovar gott. Detta får räcka för nu. Annars finns en hel del att säga om Tove Bengtssons krönika ”Piratjakt förstör värdet av internet”; och Sam Sundbergs kommentar om spelvåld ”Spelforskarna riktar blicken mot fel frågor; samt SvD:s artikel ”Säpo kan få signalspana på terrorister”, men det åter kommer jag till.

Det känns riktigt bra att jag kommit igång igen. Styrketräningen på Rehab börjar ge resultat på flera plan. Har en suverän sjukgymnast som peppar mig att orka mer och mer för varje vecka, vilket hjälper mig att bli allt piggare.

Intressant?