Vad göra inför all denna information?

Idag har vi i radio, tv och tidningar fått veta att Säpo sökt upp våra internetoperatörer för att pressa dem till att gå med på att bryta mot Lagen om elektronisk kommunikation och lämna ut våra metadata mer eller mindre per automatik. Polisen vill ha en öppen dörr rakt in i systemet, så som Bahnhofs VD Jon Karlung uttryckte det i en intervju. I likhet med HAX undrar jag hur många andra internetoperatörer som gett med sig, eftersom Säpo utlovat sekretess om den saken. Post- och Telestyrelsen (PTS) är enligt artikeln i Ny Teknik beredd att gå halvvägs (trots att rubriken säger något annat) enligt ett förslag från Teliasonera om ett halvautomatiskt system. Teliasonera med sitt agerande i olika öststater inger inte särskilt stort förtroende – ett halvautomatiserat system är det något som deras kunder i öst skulle kunna tänkas acceptera? 

Ny Teknik skriver också att Säpo pressar operatörerna. Där ger Stefan Backman, chefsjurist på Tele2 Sverige, sin bild av situationen. Bahnhofs Jon Karlung sätter allt på ett kort och berättar om besöket i TV4 och riksdagsledamoten Fredrik Federley (C ) kommenterar. Jinge skriver att Säpo tror att alla är bombkastare. Jakob Dalundes och Jakob Dexes artikel ”PTS håll stängt för insyn i datatrafiken” för en månad sedan tål att läsas ännu en gång.

Wilhelm Agrell skriver i Sydsvenskan om Rent mjöl i fel påse och påminner oss om hur snickaren Leander en gång i tiden drabbades för att han råkade vara på rätt plats vid fel tillfälle och tvingades kämpa i åratal för att bli fri från Säpos misstanke att han skulle vara en statens fiende. Det som hände honom kan mycket väl hända igen. Och risken för felaktigheter torde vara större idag med tillgång till så mycket större datamängder.

Medan jag arbetar med detta inlägg ser jag av en händelse att Expressen har en recension av Rasmus Fleischers bok Tapirskrift som rubriceras Utflippat och visionärt och avslutas med orden ”"Tapirskrift" får mig, på trickstervis, att tänka i tvärbanor. Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska hantera texternas samtidsanalys, blir rentav en aning rädd, var ska jag gömma mig? Svar: ingenstans. Det är som i det nätbaserade övervakningssamhälle Fleischer målar upp: "Tapirskrift" dränerar alla vattenpölar.”

Vad gör vi med all denna information? Söker efter något att luta mig mot för att känna att det jag gör kan leda mot något, som praktiskt och konkret kan förändra sakernas tillstånd. Klamrar mig fast vid texten i Kapitel 5 i Markus Bylunds bok Personlig integritet på nätet med rubriken Att utveckla IT med hänsyn till personlig integritet. Där har vi alla något att bita i – FRA, Säpo och polisen inte minst. Där borde man väl också fundera på vad det egentligen är, som de ber oss att offra, för att tillfredsställa sina egna krav på arbetsmetoder. Vad händer inom organisationer där ledningen anser sig ha företräde framför varje annat hänsynstagande?

Intressant?