I går kväll
sändes första delen av Belinda Olssons Fittstim – min
kamp, men redan vid 12-tiden samma dag skrev Sofia
Mirjamsdotter sin ledare i Sundsvalls Tidning och hon var
inte nådig i sin kritik. I trailern inför säsongsstarten
av programmet Debatt, som sändes direkt efter Belinda Olssons
inledande odysse på temat ”Har
feminismen spårat ur?” utlovar programledaren Kristina
Hedberg att den här kvällen kan Debatt spåra ur.
SvD:s Brännpunkt Direkt med Carina Stenson hänger på
och erbjuder sina läsare möjligheten att redan nu komma med
synpunkter under rubriken Vad
behöver svenska kvinnor kämpa för? Detta inför
fredagens chat med start kl 10. På SVT:s debattsida är
debatten redan i full gång efter ett inledande inlägg av
Malin Melin Utmärkt
att SVT ifrågasätter feminismen. Gillar hennes
slutkläm ”TV-programmet ikväll visar nyanserat att
kampen för jämställdhet har många parallella
vägar att välja bland, och flera stigar finns att trampa.
Vi blir alla vinnare i ett jämställt samhälle. Alla
behövs, häng på, på ert sätt.”
Men jag gör mig inga föreställningar om en saklig
diskussion, varken på SVT:s eller något annat medias
debattsida. Den som är för jämställdhet,
men värjer sig mot de bekännande feministernas
trosvissa utsagor, måste idag finna sig i att betecknas som
antifeminist eller ännu mer dräpande - misogynist. Av
tidigare försök till diskussion på SVT Debatt vet jag
att det räcker med att inte vilja bekänna sig till
feminismen för att mötas av de militanta feministernas
högtravande tillmälen, medan de själva ojjar sig över
näthat. Vad de skulle benämna sitt eget beteende är
skrivet i stjärnorna, då de ser ut att vara helt omedvetna
om hur de själva triggar igång sina meningsmotståndares
sämsta sidor. Jag har verkligen full förståelse för
om förre jämställdhetsministern Nyamko Sabuni såg
sin tid som alltför dyrbar för att stångas med alla
missnöjda feminister. Nu sitter där i hennes ställe
Maria Arnholm - en äkta feminist.
Genom
att gå tillbaka ända till Aristoteles dagar backar
feministerna upp sin kamp mot diskriminering på grund av kön
och ser könet som överordnad alla andra grunder för
diskriminering. Vad jag kan se tillåts könet stå i
vägen för den nödvändiga personliga utvecklingen.
Där krävs modet att plocka fram en sannare bild av sig
själv för att kunna ge sig själv och de resurser man bär inom sig en ärlig chans till utveckling inom såväl
arbets- som samhällsliv. Samtidigt måste både
kvinnor och män klara av familjelivet och att skapa utrymme för
egen tid. Men, den personliga utvecklingen försummas till förmån
för beteendet att gå runt på samma fläck och
gräva sig allt djupare ner i sina föreställningar om
män och deras skuld till att kvinnor i olika sammanhang väljer
att följa minsta motståndets lag. Det är bra att ha
kunskap om hur det var förr i tiden, men frågan är om
det är riktigt sjysst att luta sig mot historien för att
kunna göra det enkelt för sig och peka ut männen som
främsta – för att inte säga enda – orsak till
löneorättvisor och alla andra förhållanden, där
kvinnor upplever sig vara förfördelade.
I
kvällens debatt var det direkt pinsamt att höra Ebba Witt-Brattströms reaktion på en meddebattörs åsikt
om vikten av att kvinnor inser att de själva aktivt måste
ta ett ansvar för nödvändiga förändringar i
sin livssituation.
Att det finns flera sidor av myntet, visar inte
minst Linda Skugge i sin artikel
i Expressen Kultur – en osminkad återblick till tiden då
det begav sig. Mest griper det mig, när Linda Skugge skriver att
hon har tappat humorn, glädjen, hoppet, självförtroendet.
Jag kan bara hoppas att hon har någon i sin omgivning, som kan
stödja henne medan hon letar efter det hon tappat, eftersom det
är livsviktigt. För ingen annan kan göra det åt
henne.
Gör
sedan en liten runda och ser Catia
Hultquist i DN Kultur undra om det inte är SVT som spårat
ur; BT:s Ledarbloggen skriva Belinda Olsson vågade
problematisera; Sanna Rayman i SvD:s
Ledarblogg Bröst, splittring och promenader; och sist men
inte minst Aftonbladets
Daniel Swedin som tycker att Belinda i sin kamp missar viktiga
bitar samtidigt som han gör det enkelt för sig genom att
skylla löneorättvisorna på nuvarande regering. Han
borde känna till förutsättningarna för
löneförhandlingarna och varför det är hart när
omöjligt att göra något åt löneorättvisor
mellan kvinno- och mansdominerade fackförbund.
Socialdemokraterna - ett politiskt parti skapat av LO - gjorde inte speciellt mycket för att komma
tillrätta med detta. Varför skulle vi kunna kräva
mer av Alliansen?
2 kommentarer:
Men!?! Får man skriva så där som piratpartist? Blir man inte söndermobbad av Henrik, Emma, m.fl. då? Eller gäller det bara om man är man?
Förvirrad...
@Anonym Ingen i Piratpartiets ledning kan ha missat var jag står när det gäller detta. Jag har varit väldigt tydlig med att jag är för Jämställdhet men har synnerligen svårt att fördra många bekännande feminister, då självkritiken lyser med sin frånvaro. Inbillar mig att jag faktiskt gör dem en tjänst. Jag tror att det är feministernas utvecklingsförmåga som Birgitta Olsson vill utmana när hon lämnar ut sig själv och sina egna funderingar kring dagens feministiska angreppssätt.
Skicka en kommentar