... mötte jag på Tullportsgatan två
unga män - Äldste Johansson och Äldste Olsson ute på uppdrag, som
de frivilligt åtagit sig av Jesu Kristi Kyrka av sista dagars
heliga. Jag lovar - jag var garanterat äldst av oss tre! De såg ut
att vara mellan 20 och 30 på sin höjd. Av informationen, som de
delade med sig av, stod det klart att de - ättlingar
till utvandrade svenskar - kommit hit från mormonbältet i USA
till Sverige för att sprida budskapet om Jesus - Ett LJUS för
VÄRLDEN. Upptagna, som de var, av sin mission hade de noterat att
jag hade ett klistermärke på min handväska, som berättade om mitt
engagemang för Internet,vilket med tanke på min ålder och min
rollator väckte deras intresse. Vill man sprida budskapet om Jesus
som världens ljus, kan man inte förakta Internet! tänkte jag.
Eftersom min pappa under en tid i sin
ungdom, i sällskap med en av sina bröder, hade cyklat runt i
socknarna där hemmavid i Södra Lapplands inland och med hjälp av
sång till gitarr vittnat om härligheten, kändes det inte alls
främmande att möta dessa grabbar, som var ute i sin mission att
synliggöra Jesus och hans betydelse för julen både i Norrtälje
och annorstädes. Även om pappa, som avfälling, inte varit odelat
positiv till den frikyrka, som han hade tjänat, hade hans tid i den
tillvaron ändå rustat honom med insikter om värdet av att med
hjälp av liknelser förklara världen för både stora och små.
Något som jag burit med mig och haft nytta av allt sedan dess.
Grabbarna och jag fick en mycket
givande pratstund där på Tullportsgatan. Osökt kunde jag berätta
om min barndoms präst, som åkte runt i Stensele socken den 6
december - St Nikolausdagen - och delade ut gåvor till de fattiga
barnen och deras familjer och hur det ledde till att min mamma
började brevväxla med en "välgörenhetstant" i Dalarna
och hur det långt senare har påverkat mig när det gäller de
romer, som tigger vid en del butiker i vår stad.
Bara för att ta ett exempel - romer
från Rumänien kan inte räkna med att få hjälp i sitt hemland
förrän alla andra fattiga i Rumänien kommit på grön kvist,
vilket är bakgrunden till att jag inte kan gå förbi dessa tiggare
utan att dela med mig av det lilla jag har. Eftersom min mamma var
same men aldrig ville prata om sin barndom och uppväxt, vet jag att
svenska folket en gång i tiden såg på sin ursprungsbefolkning som
"lappdjävlar" värda förakt.
Så Ann
Heberlein må ursäkta - det är inte för att tillgodose mitt
ego, som jag ger en slant då och då. Det är enbart av någon
slags solidaritet med de utstötta. Jag minns hur det var att ses som
"ett fattigt norrlandsbarn" då i början och mitten av
40-talet och idag är jag glad över att det fanns
"välgörenhetstanter", som gjorde livet uthärdligt för
min mamma.
En känsla som följt mig genom åren, när jag varit
engagerad i politiken. Till att börja med hos Socialdemokraterna när
orden "Av var och en efter förmåga - Åt var och en efter
behov" var ledstjärnor. Men, numera som pirat, sedan det visat
sig att Socialdemokraterna struntar i den personliga integriteten och
tycker att det är OK med övervakning av oss alla på nätet.
Dessutom har jag kunnat notera att politiska uppdrag blivit något av
en födkrok, samtidigt som många i den politiska klassen undrar
varför medborgarna blivit allt mer kritiska mot deras sätt att
sköta de uppdrag som vi gett dem möjlighet att förse sig med.
Det är i den här jordmånen som
grabbarna Johansson och Olsson i
Mormonkyrkan är i Norrtälje för att tala med oss om Julens
budskap. Med tanke på många journalisters förkärlek att
framhålla hur nätet används för "hatprat" måste jag
erkänna att jag kände mig en aning upprymd av att de gav mig en
pytteliten folder med webbadressen Mormon.org och texten Ett
ljus för välden. De har verkligen förstått det sjyssta
förhållningssättet om man insett innebörden i sentensen "Det
Du sätter fokus på får Du mera av." När
de etablerade politikerna fokuserar på Hate Speech fokuserar
Mormonerna på Jesus - Ett ljus för Världen! Det är inte utan att
jag vill sätta en Ingmar Bergman på Mormonerna och Jesus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar