När jag med kraft har hävdat att Informationen i en demokrati måste vara fri, har det inte fallit mig in att begreppet Information skulle kunna inrymma fotodokumentation av barn, som utsätts för sexuella övergrepp. De senaste dagarnas upprörda debatt med anledning av Rick Falkvinges uttalande i en radiointervju har nu lärt mig att jag måste lägga till ”utom fotodokumentation av sexuella övergrepp på barn”, för att inte bli vantolkad. Huvudregeln är att informationen måste vara fri, men sedan finns det förhållanden där undantag måste gälla. Med detta sagt kan jag sedan berätta att jag i likhet med många andra pirater fått frågor från journalister. Chefredaktör Katarina Ekspong gjorde redan igår en kommentar och har lagt ut en länk till radiointervjun med Rick Falkvinge. Annars är det idag så att vargarna i Riala-reviret slår ut alla andra frågor. Det gav input till rubriken.
I dagens Norrtelje Tidning har mitt orerande kring journalistens frågor kokats ner i form av spalten Fem frågor. Jag blir alltid väldigt glad när jag känner igen mig i det som sedan kommer på pränt. Tyvärr finns det inte någon länk, varför jag får uppdatera om jag lyckas utverka en sådan. Uppdatering med länk och tack till Mikael Nilsson, som funnit det som jag missat. Till det vill jag tillägga följande: Problematiken sönderfaller i olika delar: 1. Otydlig tolkning av frihetsbegreppet vad gäller informationen i en demokrati; 2. Piratpartiet är anhängare av öppenhet och transparens, vilket leder till att situationer som denna kan hända och måste hanteras; 3. Kan ett parti i en valrörelse ifrågasätta en lagstiftning som lett till att en översättare av japanska serier dömts till dagsböter och förverkad datorutrustning samt därmed stämplats som pedofil?
När det gäller den första punkten har jag redan förklarat att jag själv, Rick Falkvinge och många andra lärt sig – ingen regel utan undantag, men också att den illvillige inte kan försitta ett sånt här tillfälle. Punkt 2 är avhängigt av Punkt 3. Här tar jag fasta på vad Madeleine Leijonhufvud skrev i sitt inlägg i DN ”Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn”. Av det följer att vi i Piratpartiet måste våga kritisera knäppa lagar även i en valrörelse, annars blir vi lika populistiska i vårt agerande som flera andra och politiken blir i slutändan en verksamhet full av förljugenhet. Jag medger villigt att jag inte är lika kunnig som den med jobb att ge råd om hur en slipsten ska dras, men medge att det också ligger en fara i att bli alltför slipad i konsten att värva röster.
Även om jag inser att Piratpartiet förmodligen förlorat tusentals presumtiva väljare på grund av det som hänt, tänker jag inte ge upp. Någon har sagt att man inte kan tvätta sig ren i trycksvärta. Men, detta till trots tänker jag lägga manken till för att vinna tillbaka så många som möjligt, men också vinna nya. Piratpartiet är inte anhängare av sexuella övergrepp på barn och inte jag heller. Därför tänker jag fortsätta vara en stolt företrädare för ett parti som insett att informations- och kommunikationstekniken ger oss helt nya möjligheter när det gäller kultur och kunskap. Sedan får vi fortsätta bekämpa att tekniken också kan användas för övervakning och kontroll. Det blir pirattröjan på och sedan ut på stan för att möta reaktionerna.
I P1:s tidningskrönika avhandlades reaktionerna på Rick Falkvinges agerande baserat på ledarkommentarer i Närkes Allehanda, Blekinge Läns Tidning, Norrbottens-Kuriren, Sydsvenskan. Skönt att där finns en balans, även om Rick Falkvinge får sina fiskar varma. Men om han fortsatt är den prestigelösa person, som jag lärt känna, hoppas jag att han som jag och andra funderar över vad vi själva lärt oss av det som hänt. Det är alltid lättare att ha en massa negativa synpunkter om man inbillar sig att man med det kan ändra andra.
